Daemon
2006-09-30, 19:42
En liten story ur Svensk Sjukvård:
Jag har en Familj med 3 barn, 5,6 och 12 år gamla. Dessa går i skola, fritids och dagis och kommer därigenom i kontakt med mängder av sjukdomar. Då och då drabbas familjen av en sådan, en favorit i repris är halsfluss på hösten, varvid mild antibiotika behövs.
Problemet är att det är lättare att få tag i narkotika, anabola steroider och skjutvapen än just denna antibiotika. Följande utspelade sig förra hösten:
En av mina söner har drabbats av sedvanlig halsfluss. Jag tar därför en semesterdag för att ordna rätt medikamenter åt pojken. Jag har vid ett tidigare tillfälle varit med min hustru i samma ärende på läkarmottagningen i Farsta, så jag tar med mig Jonas och åker dit.
Blir bemött av en sjuksyster med svåra personlighetsproblem:
- Du ska inte vara här.
- Eh, nähä ? Vad menar du då ?
- Du bor fel.
- Bor fel?? På vilket sätt bor jag fel? ( vilket jävla uttryckssätt )
- Du bor ju i Huddinge kommun ju.....
- Jaa...det kan väl hända...men postadressen är ju Farsta, försöker jag.
- Nä. Då går det inte.
- Nähä ? men jag har ju varit här med min hustru tidigare och fått medicin till barnen ju......
Nu himlar sjuksyster med ögonen, suckar och säger det fullständig obegripliga:
- Ja, men då var det ju Lördag !
Tydligen så går det bra där på helger då...men inte på vardagar antar jag. Eller så är det en egen jävla regel beroende på vilken veckodag det är.
- Man var ska jag vara då, om det här nu är "fel" för att det är måndag? frågar jag.
- Det kan väl inte jag veta, det får du väl hålla ordning på själv ! fräser hon då. Då brast det för första gången den dagen och jag meddelade syster min uppfattning om henne, sjukvården, sossesverige och en del annat, varpå jag och min 5 årige son, med ögon som tefat, blir bestämt avhysta från faciliteten.
Nu då? Står på gatan med en sjuk, gråtande 5-åring som behöver kåvepenin för att bli frisk. Provar nummerupplysningen.
Mot alla odds vet dom vart jag ska ta vägen, nämligen vårdcentralen i Trångsund,,,dom har till och med adressen. Fantastiskt ! Tack för det. Jag åker dit direkt.
Vårdcentralen i Trångsund är en vanlig omgjord bostadslägenhet. När man öppnar dörren finns en liten glaslucka till vänster, innanför vilken det finns en ny sjuksyster. Resten av lägenheten är full av folk som sitter på väntstolar för att, i bäste fall, förr eller senare få någon hjälp.
- Hej jag heter Johan, det här är min son Jonas. Han har halsfluss och behöver penicillin.
- Har du beställt tid ?
- öh, nej, det har jag faktiskt inte.......
- då måste du göra det först.
- Okej, kan jag få boka en tid då kanske.....
- Nej, tidsbokningar tar vi bara via telefonen.
- Jaha. Har du möjligen telefonnumret till tidsbokningen då?
Det fick jag faktiskt. Utan att kliva ur kön fram till glasluckan tar jag då upp mobiltelefonen och slår numret. Till min fasa ser jag tanten på andra sidan luckan ta upp telefonluren och svara "tidsbokningen"
Jag ser henne rätt i ögonen. Hon verkar inte alls förstå att situationen är helt bizarr. Det kanske är jag som är galen...tänker jag medan jag ber att få boka en tid över telefonen.
- Tyvärr det är fullt. Vänligen återkom i morgon.
Var hittar landstingen dessa människor ? Här brast det för andra gången den dagen, med samma resultat. Stående på parkeringen i Trångsund med en sjuk 5 åring som gråter och behöver kåvepenin.
Vad göra ? Råna ett apotek ? Hur desperat måste man bli? Är det inte egendomligt att det ska vara så inihelvete omöjligt att få tag på en av de mildaste former av antibiotika som läkarskapen känner ? Efter tre fyra timmars rundringning till vänners vänner och bekanta hittar jag tillslut en vettig läkare som säger, Jag skriver ut ett E-recept direkt, åk och hämta på närmaste apotek. Sagt och gjort. Jonas blev snabbt frisk och hann inte smitta ner sina syskon eller lekkamrater. Detta äventyr tog i sin helhet ungefär elva timmar.
Nu är det höst igen. Barnen kommer att få halsfluss igen. Jag fasar för denna händelse. Tänk om jag mördar någon i ren desperation för att få medicin till mina barn? Inte bra. Inte bra alls. Eller så slutar det bara med hjärnblödning eller hjärtinfarkt. Förmodligen ett bättre scenario.
Jag är därför ivrig köpare av ett par paket Kåvepenin 1g ( fenoximetylpenicillinkalium ) om du har tillgång till eller har ett par paket över.
mvh
Johan "Dobbis " Dåderman
Jag har en Familj med 3 barn, 5,6 och 12 år gamla. Dessa går i skola, fritids och dagis och kommer därigenom i kontakt med mängder av sjukdomar. Då och då drabbas familjen av en sådan, en favorit i repris är halsfluss på hösten, varvid mild antibiotika behövs.
Problemet är att det är lättare att få tag i narkotika, anabola steroider och skjutvapen än just denna antibiotika. Följande utspelade sig förra hösten:
En av mina söner har drabbats av sedvanlig halsfluss. Jag tar därför en semesterdag för att ordna rätt medikamenter åt pojken. Jag har vid ett tidigare tillfälle varit med min hustru i samma ärende på läkarmottagningen i Farsta, så jag tar med mig Jonas och åker dit.
Blir bemött av en sjuksyster med svåra personlighetsproblem:
- Du ska inte vara här.
- Eh, nähä ? Vad menar du då ?
- Du bor fel.
- Bor fel?? På vilket sätt bor jag fel? ( vilket jävla uttryckssätt )
- Du bor ju i Huddinge kommun ju.....
- Jaa...det kan väl hända...men postadressen är ju Farsta, försöker jag.
- Nä. Då går det inte.
- Nähä ? men jag har ju varit här med min hustru tidigare och fått medicin till barnen ju......
Nu himlar sjuksyster med ögonen, suckar och säger det fullständig obegripliga:
- Ja, men då var det ju Lördag !
Tydligen så går det bra där på helger då...men inte på vardagar antar jag. Eller så är det en egen jävla regel beroende på vilken veckodag det är.
- Man var ska jag vara då, om det här nu är "fel" för att det är måndag? frågar jag.
- Det kan väl inte jag veta, det får du väl hålla ordning på själv ! fräser hon då. Då brast det för första gången den dagen och jag meddelade syster min uppfattning om henne, sjukvården, sossesverige och en del annat, varpå jag och min 5 årige son, med ögon som tefat, blir bestämt avhysta från faciliteten.
Nu då? Står på gatan med en sjuk, gråtande 5-åring som behöver kåvepenin för att bli frisk. Provar nummerupplysningen.
Mot alla odds vet dom vart jag ska ta vägen, nämligen vårdcentralen i Trångsund,,,dom har till och med adressen. Fantastiskt ! Tack för det. Jag åker dit direkt.
Vårdcentralen i Trångsund är en vanlig omgjord bostadslägenhet. När man öppnar dörren finns en liten glaslucka till vänster, innanför vilken det finns en ny sjuksyster. Resten av lägenheten är full av folk som sitter på väntstolar för att, i bäste fall, förr eller senare få någon hjälp.
- Hej jag heter Johan, det här är min son Jonas. Han har halsfluss och behöver penicillin.
- Har du beställt tid ?
- öh, nej, det har jag faktiskt inte.......
- då måste du göra det först.
- Okej, kan jag få boka en tid då kanske.....
- Nej, tidsbokningar tar vi bara via telefonen.
- Jaha. Har du möjligen telefonnumret till tidsbokningen då?
Det fick jag faktiskt. Utan att kliva ur kön fram till glasluckan tar jag då upp mobiltelefonen och slår numret. Till min fasa ser jag tanten på andra sidan luckan ta upp telefonluren och svara "tidsbokningen"
Jag ser henne rätt i ögonen. Hon verkar inte alls förstå att situationen är helt bizarr. Det kanske är jag som är galen...tänker jag medan jag ber att få boka en tid över telefonen.
- Tyvärr det är fullt. Vänligen återkom i morgon.
Var hittar landstingen dessa människor ? Här brast det för andra gången den dagen, med samma resultat. Stående på parkeringen i Trångsund med en sjuk 5 åring som gråter och behöver kåvepenin.
Vad göra ? Råna ett apotek ? Hur desperat måste man bli? Är det inte egendomligt att det ska vara så inihelvete omöjligt att få tag på en av de mildaste former av antibiotika som läkarskapen känner ? Efter tre fyra timmars rundringning till vänners vänner och bekanta hittar jag tillslut en vettig läkare som säger, Jag skriver ut ett E-recept direkt, åk och hämta på närmaste apotek. Sagt och gjort. Jonas blev snabbt frisk och hann inte smitta ner sina syskon eller lekkamrater. Detta äventyr tog i sin helhet ungefär elva timmar.
Nu är det höst igen. Barnen kommer att få halsfluss igen. Jag fasar för denna händelse. Tänk om jag mördar någon i ren desperation för att få medicin till mina barn? Inte bra. Inte bra alls. Eller så slutar det bara med hjärnblödning eller hjärtinfarkt. Förmodligen ett bättre scenario.
Jag är därför ivrig köpare av ett par paket Kåvepenin 1g ( fenoximetylpenicillinkalium ) om du har tillgång till eller har ett par paket över.
mvh
Johan "Dobbis " Dåderman