handdator

Visa fullständig version : Det var en gång..



bokis
2009-03-14, 00:12
Och i begynnelsen så var det dystert..Inte ett flygetyg i sikte..Fru,barn o en fritid som inte räckte nånvart tyckte man..Sedan skådade jag ljuset: på en sjöflygträff för en inte så många år sen som jag var på som åskådare så träffade jag Dr Hanke o Henry som var rutinerade flygare redan då,de hade hållit på med detta i säkert ett år!
Ivrigt påhejad av den nya kvinnan i mitt liv(kodnamn:gullan) så fick man sig en Graupnercub i present komplett med motor.Kravet var:ska du flyga så gör du det hemma!
Och devisen hemma är. -en lydig karl är en lycklig karl..
Såg ut en plätt på tomten o började klippa..på den vägen är det!
Mina trogna vapendragare upptäckte fördelen med att vara i närheten av en kocka i världsklass så de flyttade sitt pick o pack hem till mig o där flygs det numera flitigt när vädret o andan faller på..
Jag vet att jag är lyckligt lottad med en egen liten gräsplätt o flyga ifrån och det har gjort att det monteras en del ARF:er där som man annars borde undvika p.g.a logistikproblem..
Har alltid varit flygintresserad men det här med RC kom som sagt sent,40+ när jag började.
Vurmar för allt där orginalet är byggt innan1960 och det gör att högen av kärror från den perioden stundtals har varit stor,allt måste prövas!
Några favoriter har dykt upp genom åren: Cub, som för mig är den största utmaningen att flyga vackert.
Tiger Moth är en annan ljuvlig kärra..Utmaningarna har varit div Warbirds o tvåmotorigt,den roligaste(men samtidigt hemskaste) DH88 Comet,DC3or i div olika skepnader,KMP:s är den bästa tvåmotorflygaren jag har flugit.
En kärra som jag tycker är helt outstanding är Calmaton,är väl inne på nr 3 o 4 nu,den som har varit hos mig har nog flugit en sån:lollypop:!
Kvadder har det varit många minnesvärda,en del pga S.B.S,andra mer åt "misslyckatbygge" hållet.
Några etsar sig fast,en Ziroli AT 6 där ett servo gick ut till ändläge direkt efter start,passande nog sidrodersevot o högen med flisor var imponerande!
En annan var en TF DC 3 där skevservona gav upp p.g.a en Y-koppling,lyckades flyga den skevandes åt höger med sidrodret i ca 1 min innan den försvann längst upp i en björk..
En tredje var en B-25 med hydrauliska ställ där pumpen störde ut radion fullständigt när jag tog in ställen,den flög av sig själv utan o störas av yttre påverkan i kanske en minut,jag vrålade åt Henry o Hanke att:-DUCKA!!
Delarna som var kvar efter smällen gick nog att lägga i en hink,vill minnas att vi har en film när vi grillar korv på resterna.
För att glädja Ivve så har givetvis en P-38 återgått till sina beståndsdelar:Efter start så gick en vevstake av i ena motorn o det kröntes med en hysterisk flatspinn från 75 m höjd följt av det där speciella ljudet som blir och endast kan upplevas när ett modellflygplan går i backen..Bitarna spred sig över en rejäl bit åker..
DH 88:a gick åt i Norrtelje när skeven på ena vingen la av,den visade sig ha halvtaskiga lågfartsegenskaper och en halvtaskig pilot o det belönades med en rekorderlig smäll i asfalten..Rönkarns vrål: -DU HAR FLUTTER!! överröstades 30 sek senare av ljudet när den slog i det svarta hårda..
På nästa kärra bara! tänkte jag o tog upp en H-9 cessna som flög snällt ett par varv tills en glad farbror beslöt sig för o testa sin kärra i depån,att vi hade samma frekvens var inget som bekymrade så den försvann i ett moln av glasfiber den med..
Sa jag att det är en fakirhobby man sysslar med?
Men garvena jag har fått via polare i den här hobbyn räcker en livstid,Henrys krascher som alltid är något extra,Hankes problem med glitchar,Warbens onda öga när saker inte uppför sig som han har tänkt,mest minnesvärt 2 st calmatos,en silade han genom en björk,de som stod under björken(byrådirektören o Henry) gjorde sitt bäst för o undvika regnet av delar med nån ny svensk folkdans,nr 2 genom att författaren o chauffören inte förstod hur smarta Futaba var med att ha en failsafe som drog ner gasen när accen var slut,vi bytte trottelservo o kärran for iväg,efter 30 sek så dog allt..
Henry(finns på film!) när han skulle följa efter mig i en lågsniff,hans fnitter när den nådde backen har etsat sig fast i minnet. Roliga meetings är ju oxå såna man tar med sig och Arvika är för mig toppen på evolutionen..
Där hörde jag en egenkomponerad sång i korridoren i fallskärmspojkarnas barack en natt,tror den hette nummervisan som endast nyligen har överträffats i schlagersammanhang av "snällasnällasnälla"..

sundqvistjohan
2009-03-14, 06:28
Min lilla historia med ett par bilder: http://johansundqvist4.googlepages.com/modellflygarbiografi

kenneth67
2009-03-14, 09:43
oj,,,, många smällar har det blivit bokis ! ..
**tillägg* min första kontakt med flyget var då jag som 9-10 åring fick en liten lila kärra lin kontrollerad med en liten cox motor i .. glömmer aldrig känslan första starten av den motorn,, dock så flögs den aldrig det var mest motorn som lockade mig sedan blev det några "friflygande segel modeller typ gladan om jag inte minns fel ?? hette dom så ? nåväl det vart många löpningar med lina med dom med tveksamma resultat i flygtid****

min första kärra var en "arf" från hobbex tiden var runt 89-90 nånting ... en högvingad trainer komplett med magnum gp 40 och en hitec focus 4 de första försöken gjordes på en fotbolls plan i närheten där man bodde ... inte en chans att man kom upp i luften .. många kuller byttor blev det men kärran höll ihop ...

tog mig sedemera ut till akmg i göteborg och fick riktigt bra med hjälp av en stor vuxen man som om jag inte minns helt fel hette krister! .. ett härligt gäng på den tiden trainern flögs flitigt ... och höll ihop hela första sommaren utan större missöden ..nu kunde man ju detta med flygning ! .. eller ?? inhandlades en ny lite större lågvingad sak som påminde mycket om calmaton hej å hå ... denna flögs i mina ögon då mycket hårt ... och gränserna testades ordentligt ... då de "stora" pojkarna hetsade varandra med låg sniffar i hög fart over asfalts banan så .. jajjemän detta kunde väl jag med !??? det skulle ju vara ett VRRRRR från hjulen när man var riktigt lågt !!! tror jag satte nog rekordet i lågt den sommaren .. såpass så att ställen vek sig bakåt med gummi märken i vingen som följd .. nåväl lite för lågt för at räknas vart det ... näst följande varv slutade i ett ving brott i luften och ett rejält brak i gräset bredvid banan ... det vart inte många bitar kvar resterna samlades ihop och intresset svalnade efter detta ! låg sedan i dvala fram tills för ca 3 år sedan då man torskade igen .. och jag kan säga att jag ångrar inte en sekund att man återföll i brott ! ... det enda som man kan ojja sig över är möjligen hålet i plånboken ... då det fortfarande är hysteriskt roligt att höra VRRRRR från landställen
och för lågt är som regel dyrt ! ...dock så tycker jag fortfarande att det är fruktansvärt tråkigt att bygga eller ens montera ihop en arf ... så det tar tid att få ihop den enklaste av kärror .. i detta hus ... skulle nog behöva en byggare /montör ;)

bokis
2009-03-14, 13:02
Hoppas fler har nån anekdot på lager,det skulle vara kul o veta hur folk här halkade in i det här!

matbos
2009-03-16, 09:05
Jag började som en glad liten 14-15 åring. År 1979-80 Min kompis pappa höll på med olika radio projekt. Segelbåtar segelflyg och vanligt flyg. Jag kommer väl ihåg hans Cessna hans ögonsten som skulle flygas på barkarby. Det blev en fin liten pinnhög av den. Jag byggde hopp en trainer med en liten o.s 2.5 cc motor. En vinter dag var det så dags. Nere på Isen vid F2 skulle det ske. Ful gas upp ner över ena vingen och Boom så var den borta. Efter det blev det bilar och båtar ett tag. Skam den som ger sig. Några år senare Helikopter. Fina crasher med dom. I Farsans staket bland annat. Kalt baroner en 30 och en 60 och en Excell. Lyckades till sist flyga dom. Kommer ihåg en sommar i Dalarna när motorn blev lite het, Sakta mäjestätiskt sänkte den sig i en hög åker. Oj vad skev och sne den blev. Efter det Uppehåll tills nu. Jag flög min trainer för första gången i år. Det gick hyffsat så nu är jag fast i träsket igen. Tråden om dessa bravader. http://www.rcflyg.se/forum/showpost.php?p=201734&postcount=2

McRegor
2009-03-16, 09:39
Hej,
Även jag har dokumenterat lite men eftersom jag är lat så får ni länkarna till min hemsida där det finns ett par anekdoter....
* Hur allt började - http://www.mcregor.se/Huralltborjade.htm
* Så kan man också landa - http://www.mcregor.se/Sakanmanocksalanda.htm
Hälsningar
Roger

Wulfman
2009-03-16, 10:13
Mitt första intresse startade när jag var 13 år farsan tog mig med och tittade på radiostyrda flygplan. Dem flög på ett litet modellflygfält i Grytnäs Avesta. Byggde några linstyrda kärror efter det, men sen kom moped och kärrorna lades på hyllan.

Drog igång igen runt 96-97 bodde då utanför Västerås, jag har alltid varit envis som en åsna och alltid varit självlärd. Så jag läste mig till så mycket jag kunde köpte en "Arising star" (högvingad ARF trainer) åkte ut till Västerås modellflygfält själv. Startade motorn och lyfte :) enda problemet var att jag hade gjort det "klassiska" felet skevrodren gick åt fel håll. Så det blev en snabb flygning, upp som en sol ner som en pannkaka.

Förbannad åkte jag till hobbyaffären igen i Västerås och köpte ännu en "Arising star" gissa om dem *skrattade*. Sen hade jag 1,5 "Arising star" och flög ett bra tag med den och blev någorlunda flygsäker efter 10-15 hårda landingar, gissade om den var lagad den kärran, efter varje flygning blev det några gram extra epoxy. Tillhörde då Hallstahammar MFK. Efter det blev det en Tiger Trainer 60 storlek med en saito 91:a efter det den klassiska Thunder tiger Cub:en, en Tiger Moth följt av en Kyosho "Spit". Sen vaknade mitt intresse för Aircombat som jag brann för väldigt ett tag, slog pannan blodig med den väldigt svårflugna Jamara Focke Wulf. Sen blev det flera "Kawasakis", Henshel HS-129, Douglas Dauntless och min favorit inom combat en rysk kärra Ilyushin Il 2 Shturmovik. Jag och en kompis drog igång en egen skvadron som fortfarande är igång. Efter det flyttade jag till Nykvarn och bodde nästgård:s till Påldalen var med i Södertälje MFK, men efter flytt till Avesta blev sabbatsår igen och har nu dragit igång på allvar igen, började med att smälla ihop en Bellanca Decathlon.

Vinterprojekt är nu min drömkärra, från när jag var liten en CMP P-40 warhawk.

Tror det är många som har lite uppehåll ibland, men när man väl fått den här hobbyn i blodet, är det ett intresse som jag tror varar hela livet.:crazy_pilot:

peiter
2009-03-16, 10:23
Måste bara säga att nummervisan sittesom etsad i minnet. vaknade mitt i natten av vad jag trodde va en mardröm men icke. tack bokis för att du påminde mig.

Många glada skratt har vi haft genom åren under arvika träffen

bokis
2009-03-16, 18:08
Jag vill ha flera förklaringar på hur,varför och när det började.
Och hur ni förklarar för omgivningen hur mycket det spenderas på detta utan att bli omyndigförklarade...:girl_wacko:
Peiter,minns du skvalandet i skasken oxå?:icon_pidu:

peiter
2009-03-16, 21:41
Peiter,minns du skvalandet i skasken oxå?:icon_pidu:

Tror det ,den som sov närmast va väl daniel, eller va det henry. ah kommer inte
riktigt ihåg men något hände vid slasken som inte borde ha hänt gissar jag på

Ålänning
2009-03-16, 21:43
TJENA!

Jag drar väl mitt strå till stacken då :D Inte bara om mig, utan det blev om Djäkenfältarna också. =) Tyvärr har jag svårt hålla tillbaks med orden så det blev en lång text, märkte jag efter jag skrivit klart. Mitt längsta inlägg nånsin!!!

Det var en gång... på Åland!

Som alla andra så var jag intresserad av RC när jag var "liten" i Jet Hopper-åldern (25 år sen ungefär). Jet Hopper var en liten RC-elbil. Jag körde några olika RC-bilar, dom höll inte så bra. Jag tog en paus.

Sen ville man ha heli (15-17 år sen) och jag letade förgäves efter Lama V3 och Walkera 4-3B, men förgäves. Nej nu blandar jag, dom fanns ju inte då. Jag satt ju och dreglade över alla helikoptrar i Allt om Hobby och liknande tidningar. Nej det var den enda tidningen föresten. Jag dreglade (ordspråk). Jag fastnade helt för en Jet/Star/Long Ranger som hölls upp av en tysk RC-pilot i AoH. Fast dom var dyra envisades jag sätta mig in i att införskaffa en sån, en trainer-heli. En dag kom jag på att helis var för dyrt. Jag skaffade aldrig någon. Jag tog en paus.

Senare så fick jag för mig att det fanns flyg. Jag for till Karby Hobby och köpte flyg istället. Jag införskaffade alltså en flygbyggsats. Det blev en SIG Kadet Senior med två meters vingspann. En OS-motor, servon, radio, mottagare, klädsel, osv. Helt komplett. Byggde den så gott som klar, förutom att klä den. Tiden tog slut och jag sålde iväg flyget, utan att ha flugit. Jag tog en paus igen.

Fick sedan höra att Kadet'en vart upp en sväng. Ägaren hade passat på en lugn vinterdag med massor av fluffig snö överallt. Flyget startade fint, lättade, flög runt snällt. Sen ringde hans fru. Vet ej vad som hände, men det sades att mobilen störde ut sändaren och flyget bar i backen. Nåja, ingen större grej med det skulle man tro, det var ju fluffig snö överallt. Förutom där stora traktorn kört, där var det ett väldigt hårt spår. Flyget vart kortare. Ägaren tog en paus.

På 2000-talet någon gång så fick en systerson tag på en RC-bil, en metanol-Impreza i skala 1:10. Den funkade inte. Jag hamnade på fixa upp den. Det var ju hur roligt som helst och den vart körklar på två kvällar. Efter två timmars försök att starta den så ... tog jag en paus igen.

Fem minuter senare ringde vi en som hade RC-bil. Vi fick hjälp. Ytterligare fyra timmar till, så startade den. Hur den lät! Sändaren gavs åt ägaren och han körde som en galning tills det inte gick längre, husvägg. Ägaren sade "tusan va roligt, jag hade ingen kontroll alls, var mottagaren på?". Jag tog en paus igen.

Skala 1:10 vart för litet, det lät som min systerson ville ha en större. Jag fick tag på en 1:8 Mercedes metanolbil. Nej den ville han inte ha. Jag hade nu en egen metanol-bil. Detta var början till en rad med olika metanol-bilar av olika slag. Slutade med att jag också skaffade en bensinare, en FG. Den har jag kvar än idag. Jag tog en paus.

Nej jag tog ingalunda en paus. Det spårade ur helt efter jag började med bilarna. RC var ju hur kul som helst, att jag inte pysslat med sånt förr!? :-D Jag skaffade en båt också, en metanol-Tonka som användes för tävlingsbruk. Förra ägaren tävlade tror jag. Fixade ihop den och det bar av till sjön för att starta upp och testa. Den startade efter många timmars slit, vi satte den i sjön. Den svängde vänster när jag svängde höger, den kom aldrig upp i nån hastighet, för motorn stannade efter några meter. Vi gav upp för dagen. Jag hade råkat slagit mig rejält i ansiktet med en borrmaskin och det var mörkt. Dagen efter var det is. Jag tog paus.

Nu var det nog så att jag kom in i nuvarande helikopter- och flyg-era före Tonkan. Och hur gick det till då? Jo jag kom på att jag gått klar alla skolor, hade ett jobb vilket innebar lön och jag hade råd med helikopter!!! Så på nåt vis hamnade jag in på internet och började gluna runt vad som gällde och vad som fanns att få tag på. Beställde hem en Raptor 50 Titan. Flera andra här på Åland skulle skaffa helikopter. Wohoo! Va rhuulit! ;-)

Men nejnej, det ändrade. Det ska vara flyg tyckte dom, så det vart inga fler helis än min. Snopigt. Kamikaze köpte en 40-trainer i början på 2007 och helvetet bröt lös. Ett helt gäng fick för sig att det var ju roligt värre. Ingen visste vad det handlade om. Alla ville pröva. Ingen visste hur det skulle gå till. Inte fanns det något fält heller. Vi kom underfund med att ett fält var väldigt viktigt att ha. Vi letade ett tag och en kort stund senare så fanns ett fält, eller, en åker som vi stod och tittade på. Vi gick ut på åkern och det tog inte länge förän nån sprang med handjagaren av och an. Det dammade av det torra gräset och den ojämna jorden fick knivarna att omformas till nåt annat. Vi flög PiccoZ, den blåste bort. Djäkenfältet var fött. (våren 2007)

När fältet väl var klippt så var det premiärdags för första flyget. En liten grupp personer samlades på Djäkenfältet där en ivrig Kamikaze gjorde sig i ordning. Det var en mycket intressant dag. Ingen visste hur det skulle gå. Efter olika försök så kom vi till slut fram till att höjdrodret skall gå åt ett visst håll när man drar i höjdspaken. Första försöket, då ville det sig åt fel håll. Ingen skada skedd. Sen vart det brainstorming, skevrodrena, ena ****** att vara knepiga. Dom skall röra sig åt olika håll, och vi var inte ett dugg överens om vilket håll som var rätt av de tre föreslagna sätten. Men va skit gör det, flyget kom upp, och fort! Efter 11 sekunders fight så var flyget nertaget, efter ett antal loopar i fullgas och nosen rakt ner i åkern på andra sidan diket. Vi tittade på varann och kom fram till att man inte ska flyga när det blåser. Med stolta leenden kände vi att vi lärt oss vår första läxa. Man lär av sina misstag (mummel mummel, fast vi inte minns dom alla ggr).

Och sen tog det fart. Kamikaze fortsatte med sina tokroliga försök att bemästra flygandet. Vi andra stod som Messerschmitters och berättade hur det skulle gå till. Kamikaze var ändå den första som flög.

Bernt skaffade flyg och har givit oss oförglömliga flygturer där vi med andan i halsen paralyserats av att inte veta vart vi skall ta vägen i diverse småfadäser. Hobbyn är farlig visste vi nu, men förstod det inte.

En veteran dök upp, Stefan, han kunde ju detta. Han lärde oss en hel del. Vi lyssnade ivrigt och förstod det mesta. Sen flög vi som vi brukar. Sen lyssnade vi igen. Han lärde oss hur vi inte skulle göra och vi gjorde som han sade att vi inte skulle göra, sen förstod vi. Mannen har ju koll! Tur att vi hade honom.

En dag kom det en bil till fältet, vi stod som hökar och tittade efter vem det var, kände inte igen bilen, dessutom kom han så nära med sin bil att vi inte vågade flyga. Det var Glidaren! Han tog fram el-seglare och visade hur man gör utan att ha rört en simulator. Alla hade roligt.

Sen var det ju jag då, jag hade också skaffat ett flyg, en ThunderTiger Tiger Trainer 60 med OS61. Som tidigare nämnda flygare hade även jag flugit i simulator före och kände mig säker på att jag kunde flyga om allt gick bra. Det flyget fick känna på två totalskrotningar under kort tid. Man lär sig, trodde jag. Jag är nu uppe i flyg nummer 26 och heli nummer 8. Jag är inte värst. Men jag är heli-tokigast.

Sen hade nästa person hittat RC-flyg som intresse. Todi, som skaffat en 40-trainer. Något vart fel i starten och innan flyget var på flyghöjd var flyget av. Efter totalt 5 sekuners flygtid senare så var nästa flyg skadat. Skam den som ger sig.

Mr X var nästa riddare att bli en flygare. Mänskan flög perfekt och flyget var helt hem?! Nån som totalt missförstått how its suppose to be done. Han lärde oss ingenting.

Sen dök Nylund upp. Började från noll och blev väldigt hastigt riktigt duktig på att flyga. Glömmer aldrig fullgasrollen längs med banan, bara nån meter ovanför marken. Tills den la sig i backen. Det sprayades balsa över fältet.

Sedan var JS fast. En till Djäkenfältare intog posten att visa hur det ska gå till. Har aldrig sett nån krascha en Excel 2000 så många ggr på samma kväll utan att förstöra flyget. Och så fortsatte det. Flyget visste inte bättre.

Första svensk flög på fältet. Ingen såg honom dock, men han flög heli här. Eller?

En till veteran dök upp, Atte, en bland dom första på Åland som flög RC. Mycket kunnig och vart med om mycket. Busflög och planterade en röd stick i bet-åkern, men med ett leende. På tal om leenden så är det ett av det första som dyker upp när nåt går snett. Det har smittat av sig och av nån anledning är det skrattet som ekar mellan skogarna på fältet direkt efter ett flyg slängt in handduken. Mottot är: Ha kuligt!

Sen var det någon som inte orkade flyga sitt flyg, så hans polare Peabe tog tag i det hela och släpade flyget och ägare till fältet, och dom flög och flög. Sen dess har vi inte sett av nån av dem.

Nästa person köpte flyg, men det slutade med att sonen Alexander var den som började flyga. Även där är flyget helt än idag. Förstår inte.

Tuzze dök upp, övertalad av Nylund. Även han flög bra och blev vildare och vildare och första flyget slutade sitt liv med knäckt vinge, på hög höjd.

Sen dök Shade upp, som med sin speciella stil visade hur flyg kan flyga fast dom inte är flygdugliga. Mera lim, mera tejp, stripes och vad som nu fanns att tillgå, så kom flyg upp i luften. I ur och skur, snö eller storm, obalanserat eller nä.

Dawson var med i gänget. Han började med att starta längs med banan, sväng rakt vänsterut, över diket och ner i en jordhög. Flyget är numera förpassat till ett annat land. Men Dawson är kvar.

Och vi fick första svenska gästen på besök, som vi de facto träffade! Urtrevliga Wulfman var över och flög combat och Decathlon (som dock ej var upp i luften utan flyttade landställ på en åker).

Nu är det år 2008 och ännu en veteran dök upp, Tobben. Mycket kunskap och mången tips. Bevisade också att gamla grejer fortfarande kan flyga och vi förstod att flyg hade längre livstid än några kvällar. Motorna också. Tusan vad vi lär oss!

Tobbens son Oscar började flyga och lärde sig steg för steg på rätt sätt hur man skulle göra med denna hobby, allt från bygga, förbereda sig, flyga och landa osv. Det var också ett sätt kom vi andra fram till.

Det dök upp en man, vi kallar han Merca-mannen. Han hade en 60-trainer. Aldrig flugit. En av oss fick äran att gå igenom flyget och ta upp det. Det är helt än idag. Merca-mannen har inte flugit sen dess.

Freddy dök upp med ett elflyg och ännu en till är fast i hobbyn, som även lurat med sin far i det hela. Thats the spirit!

Vicce hade skaffat ett flyg och nu var det dags för uppfärd. Men motorn totalvägrade under flera kvällar, men till slut var vicce i luften. Motorn fick ge med sig. Flyget är dock utspritt idag.

Glidarns dotter Aurora var första lady på fältet med sin Twin och därmed kan vi pusta ut, jämställdheten har uppnåtts.

MarcusG hade tagit över den legendariska Härken. Den behandlades väl och är än idag nästan flygduglig trots att det mesta vart i vägen för flyget. Marcus är den deprontokigaste av oss alla.

Machman, elmannen i gänget, började före Djäkentiden och har förgyllt fältet med glädje och tysta flyg man inte hinner se.

Andreas dök upp, skaffade flyg och sen har vi inte sett honom. Han flög en gång på Djäkenfältet. Flyget har ändrat form sen dess. Kanske det är därför han inte flyger.

Kaj och Pär besökte oss flera ggr. Där fanns det kunskap och erfarenhet som hette duga. Öron och mun fick lida men till fördel.

En helg hade vi till och med träff med gäng från Norrtälje. Det var tokroligt. Konstant flygande och det hände alltid nåt. Detta måste vi göra om.

Senaste nykomlingen är Jonas, ännu en som bevisar att det går att flyga något som är reparerat, med bland annat silvertejp.

En hobby som man verkligen kan ha roligt med. Hänger på rcflyg och rcheli samt vårt eget forum på www.motorportalen.net där vi diskuterar vilt och peppar varann. Vi Djäkenfältare har sprängt 100st-flyg-vallen för ett bra tag sen och vi blir bara mer och mer bitna. Vi har fotat och filmat mycket och i det materialet har vi fått ut en hel del skoj som vi lagt in i filmer ni säkert sett, annars har ni missat nåt. Nu ska ni ju inte tro att vi inte kan flyga, för det kan vi nog, men vi pressar kanske gränserna, kunskaperna och liknande till max rätt ofta.

Ett är säkert... vi har för jäkla roligt och det hoppas jag verkligen ni också har! :D Hoppas vi ses i sommar, några av oss skall ta oss över till er och flyga lite ;-) och ni är väldans välkomna till vårt fält. Jag ser fram emot säsongen 2009. Tänkte börja räkna upp en massa folk här som satt spår i RC-delen av min hjärna, men ni är så många så jag blinkar med ficklampan över hosironten över Ålands hav, hoppas det syns.

Föresten, nuförtiden vet jag inte vad paus är. Fick ett depron klart ikväll och justerat en heli nästan klart.

/MickeM - Ålänning, Djäkenfältare och Motorportalist som nu har hållit på med RC-flygandet i 22 månader (flög första gången 15 maj 2007). Uff!

Mina egna (avlivade, sålda och kvar)...
Helis: PiccoZ, BeltCP, LamaV3, Trex450XL, Trex450SEV2, Raptor50Titan, Raptor50V2, Quick60Pro (+ provat ett gäng andra)
Flyg: SIGKadetbyggsats, Tiger60, Tiger60 nr2, "Härken", DornierDO27, SU31, JätteTrainer, Ultimate50, MustangPTS, UCD46, SU27, DepronUltimate, DepronReflection, GiantUCD, styroksCessna182, "Härken 2", P38byggsats, Cessna182, UCD46 Nr 2, Extra300S, SportTrainer, Tiger 60 nr3, PilatusPorter, DepronFreeBird, DepronGiles202 och nu min första 50cc Pitts!

Visningsbilden / avatarn är på mig med en Corsair-noskåpa på huvet. Jag har numera en Pitts-kåpa på huvet. I WANNA BE A HAAARD MAAAN!!! Im I worthy? ;-)

Hej så länge! Ska fika...

genland
2009-03-16, 22:13
Tack för den MickeM!

Ni verkar ha hittat rätta formen, hur man har skoj.

Underbar läsning.

Mvh Kent

Wulfman
2009-03-16, 22:27
Vad ska man säga jag älskar åland :love: ............ni verkar ha sån skön inställning till livet "over there"

DrHanke
2009-03-16, 22:55
:sarcastic: jag trillar nästan ur soffan, den storyn är som era videos! väntar med spänning nu på att höra de andras variant på det hela för jag gissar med dessa storys så finns fler sidor av den och det kan bara vara roligt! :sarcastic:

Nalle
2009-03-17, 07:31
Det var en gång på 70 talets slut, jag passerade skolans slöjdlokal efter skoltid, och fick där se hur min klasskamrat bar in en Stooor balsamodell. Hoppade av cykeln och följde med in för att titta vad dem höll på med där inne. Snabbare än jag han fatta satt jag med en byggsats av Flugan och limmade pinnar på pappret. Det gav blodad tand och snart var farsan övertalad och en Yamamoto trainer inköpt. Kompisen på bordet bredvid startade samtidigt sitt bygge av en Yamamoto. Bygget av kroppen var snabbt igång och strax stod våra två bygglärare och små skrattade åt oss. Vi tittade konstigt på varandra och undrade vad som var så kul. Det visade sig att polaren som var vänsterhänt byggt två vänstersidor och jag som högerhänt byggt, ja just det två höger sidor. Nu var det bara att byta delar med varandra och fortsätta bygga. Premiären vart väl inte så som man drömt om. Det försvann i fjärran som en röd prick.
Det hittades av en svamplockare 6 månader efter flygturen. Inget gick att rädda åt efter världen.
Nu blev det en paus i RC livet på cirka 20år. Sen dök intresset med rcbil upp och en 1/10 nitro touring inhandlades. Det blev både en, två och tre 1/5’or på hyllan hemma i hobbyrummet innan man sprang på Sotaren. Och vad som hänt sen dess vet väl den flesta. Oljan har bytts mot CA lim och kickers. Inskolningen som Rc pilot är återupptagen och nu efter några rundor med klubbkärran och Sotar vid dubbelkommandot så stod man redo för sin första soloflygning på 25 år. En lugn kväll för några veckor sedan tog jag över min Motorseglare på lagom höjd och flög en Acc. Det kanske inte var den snyggaste landningen som genomfördes, men planet kom ner helt och väntar nu på nästa lugna kväll. För lite mer rutin skadar nog inte innan S35E Draken ska upp.

wesse
2009-03-17, 08:59
Härlig läsning som man blir kramglad av :thumbup:

MonaHMFK
2009-03-17, 11:24
min historia är väl såhär någonting.
har så länge jag kan minnas varit intresserad av flygplan.men flyg var inga tjejgrejer enligt min far. min högsta dröm var att få flyga riktigt men det var dyrt. när jag blev 18 fick jag börja jobba på flygplatsen i stan och det var ett drömyrke. när man sen träffade sin gubbe som höll på med modellflyg ville man ju testa. första gången jag provade rc-flyg var augusti 2002. efter det har man varit fast.hade ingen dubbelkomando utan jag höll i radion och så tog han den när det gick dåligt.
första landningen var så speciell. Dennis skulle prata lite med sin far och jag flög runt i cirklar ovanför. då stannar motorn, har nog aldrig gjort en sån perfekt landning någongång efter det. var en funfly modell jag flög.
Beställde hem en cessna 177 med 40 motor den vintern, den är inte ens ihopbyggd .ARF dessutom.
2006 började jag flyga riktigt också då jag inte var totalt nöjd med att stå på marken. Flyga till modellträffar. det är perfekt :icon_pidu:



år 2004 köpte jag min första rc-bil. el såklart ;)

har haft en massa modeller och har nu med. gillar att bygga eget för att se om det flyger så mest såna har jag . jag har aldrig störtat med något flygplan. men en gång hamnade jag i ett träd för det var dimmigt och jag såg inte vilken sida av trädet jag var på .

favoriten just nu är Dennis stora cub eller speedster, en röd maskin som går jättefort.

wesse
2009-03-17, 12:00
min historia är väl såhär någonting.
har så länge jag kan minnas varit intresserad av flygplan.men flyg var inga tjejgrejer enligt min far. min högsta dröm var att få flyga riktigt men det var dyrt. när jag blev 18 fick jag börja jobba på flygplatsen i stan och det var ett drömyrke. när man sen träffade sin gubbe som höll på med modellflyg ville man ju testa. första gången jag provade rc-flyg var augusti 2002. efter det har man varit fast.hade ingen dubbelkomando utan jag höll i radion och så tog han den när det gick dåligt.
första landningen var så speciell. Dennis skulle prata lite med sin far och jag flög runt i cirklar ovanför. då stannar motorn, har nog aldrig gjort en sån perfekt landning någongång efter det. var en funfly modell jag flög.
Beställde hem en cessna 177 med 40 motor den vintern, den är inte ens ihopbyggd .ARF dessutom.
2006 började jag flyga riktigt också då jag inte var totalt nöjd med att stå på marken. Flyga till modellträffar. det är perfekt :icon_pidu:



år 2004 köpte jag min första rc-bil. el såklart ;)

har haft en massa modeller och har nu med. gillar att bygga eget för att se om det flyger så mest såna har jag . jag har aldrig störtat med något flygplan. men en gång hamnade jag i ett träd för det var dimmigt och jag såg inte vilken sida av trädet jag var på .

favoriten just nu är Dennis stora cub eller speedster, en röd maskin som går jättefort.


yehhh Mona Mona Mona Mona Mona Mona :)

wesse älskar Mona på ett sätt o Anneli på ett annat o tur är väl det..yehhhh

QatHome
2009-03-17, 12:33
Härliga historier, ska försöka bidra med min egen så fort jag får tillfälle.

M.B
2009-03-17, 16:12
Min är ungefär så här:jag började när jag var 14 och nu är jag snart 15. 2008: Pappa började att köpa ett flygplan och det såg skit trist ut att flyga när man såg på filmer så mina pengar började jag att spara till en rc bil det tyckte jag verkade vara roligare. Pappa började att köra på simulator och jag testade någon gång men var inte så jätte intresserad då så jag sparade vidare till min bil men när jag hade råd till den så tog flyget intresset i stället. Då hade jag flugit ganska mycket på simulator och det blev bara roligare och roligare så jag började bygga ett depron flygplan som jag fortfarande inte är klar med men det är jättelite kvar på den som kanske blir klar idag:) http://www.rcflyg.se/forum/showthread.php?t=21349&page=3 när jag hade kommit en bit så tog jag pengarna och beställde en radio (futaba 6ex) Och några dagar senare säger Bokis att han hade lite saker som jag kunde få hav honom till planet så pappa och jag åkte en dag dit och fikade och åt den goda äppelkakan och så fick jag grejerna och när jag var där så var Warben där också och sa att han hade ett Blade som han inte använde som jag skulle kunna få. Så när Hobby mässan var så hade Warben med sig Bladen och då fick jag den och det var motor och allt på den så de var bara att sätta i en motagare och flyga så premiären var med den men det blev inte så jätte roligt jag för höjdrodret var tvärtom så det blev en krasch rakt ner i baken proppen gick sönder och jag fick gå hem och byta propp. Sedan gick vi ut igen pappa och jag och det gick helt okej. Sedan när vi åkte till dalarna gick motorn sönder på bladen men som tur var hade jag köpt 2st motrer av en kille för 100kr som var helt nya så nu sitter en på den fast det var när jag kom hem då fixade jag de. Sedan när jag skulle premiära min PT-17 så var batteriet för klent tror vi så det gick ju inte så bra med den eller så då hade jag inte kvar i Dalarna så jag fick ta pappas depron flygplan och den var enklare att flyga än Bladen. Nu har jag 6plan varav 2 är klara kanske 3 om jag orkar bygga. :)

wesse
2009-03-17, 18:04
Ja här kommer min lite suddiga bild av starten inför modellflygkarriären..Fick bolla lite minnen med mina
flygvänner om vad som hänt då jag inte minns
alltihopa på grund av att jag både flög o levde i dimman:sarcastic:

lite i texten är offtopic men jag vill ändå ha
med lite nyktra funderingar:)

Hej jag heter Magnus även kallad wesse efter

mitt efternamn westrin..

min modellflygar karriär startade vid ca
18-19 års ålder minns inte exakt..

Var tillsammans med en tjusig dam som hade
en far som var bilmekaniker så han o jag
talade samma språk då vi va lite micklare
bägge två..

Denna svärfar hade ett modellflygplan på
väggen det va rött o kallades för kadett
tror jag.. radion till detta va en multiplex
plåtlåda..frågade honom om vi kunde åka o
testa detta flygplan vid tillfälle...yehhh
tänkte jag...

Dubbelkomandot vi körde med i hultsfred va
helt enkelt att kasta över radion till en
annat så fort det gick och det va inte
alltid vid hann med detta..LOL jag klarade
inte mer än en högersväng sen bar det i väg
neråt o dom andra grabbarna sa bakom ryggen
utan att jag hörde...
"jag tror inte Magnus kommer greja detta"


Denna kadett behövde full gas i ca 60 meter
för att ens kunna lyfta o svängde man för
snävt första svängen då föll den rackarn ner
igen...loping va o ta fart ända oppe från
molnen om det skulle gå...de va riktiga
grejer det....ha ha

Det tog mig två sommrar att starta o landa
på egen hand jag va nog lite tröglärd antar
jag ...LOL minns min helt ensamna första
tur! Jag körde ett varv o landade perfekt
packade in planet i bilen så fort det gick och
njöt av att för första gången få ta med modellen
hel hem...:sarcastic:
Vid den nöjdrika hemfärden satt jag
o njöt så mycket att jag glömde fälla opp
bommen som är över vägen till fältet
och pang sa det med dunder o brak så kom jag
förbi bommen utan att öpna den.. det blev
snabbryck efter en svets o fixa detta o
svärfar fick lacka om motorhuven...yehhh
blev ofta så senare jag flög bara en kort
flygtur o va så nöjd att allt va helt att
jag inte vågade ta en tur till...ha ha goa
minnen

Hobbex o söders hobby va vad jag kände till
om modelflyg o så goda råd från Klavins o
Torgny sen hade jag en man vid namn Bosse
som hjälpte mig att bygga alla flygetygen..

Åkte ofta opp till fältet ca 4 på morgonen o
väntade in solen sen flög jag en runda o
efter det bar det i väg till jobbet kl
7...hände vid några tillfällen att jag
krashade o la allt i en plastsäck hos min
gode vän Bosse varefter han ringde mig
senare o undrade vad det va för skit som
stod på trappen hos honom...jag frågade
honom så där ynkligt snällt om han kunde
fixa ihop planet igen ... han brukade sucka
lite o mumla något om att det bara va pulver
kvar som inte går laga men han ställde
alltid opp o lagade mina kärror i bland va
dom grejade redan samma dag så det kunde
blir en kvällstur oxå...många gånger när jag
satt på fältet o väntade in solen så dök det
opp dimma så morgonturen blev inställd men
vid ett tillfälle lyckades jag flyga i dimma
oxå ...nästan.... så min far som jobbade på
smålands kraft kom med stolpskorna o
klättrade opp i en tall långt in i skogen o
hämtade ner kaddetten igen o den va hel..yehhh

Jag hamnade i tablettmissbruk under min
ungdom på grund av en olycka o mitt humör
blev inte o leka med...Hände i bland att jag
skällde ut snälla Bosse för modellerna inte
flög ordentligt hmm va ju bara mitt eget
fel...vid ett tillfälle när jag crashade så
sa jag till honom att han kan ju fasen inte
bygga ordentligt o åkte därifrån utan honom
vet än i dasg inte hur han tog sig hem den
gången...Köpte även någon kärra av
Torgny(Tomten i skogen) o skällde senare ut
honom för att hans plan inte flög bra o
ville lämna tillbaka dom hmm va ingen rolig
skit på den tiden... sen tog droger,sprit
och övertidsarbete o egen firma all min tid
o modellflyget fick ligga på is... mitt
hemska humör som framkallades av
sinnesförändrade substanser gjorde ändå mig
olämplig som modellflygare...

Körde hårt med firma o droger sprit ända
tills jag va 30 år och va nära att sluta
jordelivet då sökte jag hjälp o hamnade på
världens bästa plats på jorden NORRLAND där
jobbade jag med mig själv och köpte ett hus
i byn Ramsele (Vindels komun) ... Flygplanen
jag hade kvar låg i en stor
flyttkartong..försökte vid ett tillfälle o
sälja alltihopa men fick bara skambud så det
fick ligga kvar i en låda i många år...

Efter att blivit Pappa ville min sambo o jag
flytta närmre släkt o vänner så då drog vi
ner till småland igen hamnade i mönsterås o
där sökte jag opp flygklubben för att börja
modellflyga igen blev då dags att ta fram
denna jättelåda för o se o allt fungerade o
det gjorde det...jag hade inte glömt detta
helt men hu va ringrostigt o nervöst det va...

Ordförande i Mönsterås skulle visa mig hur
man gick in i spinn o jag stod brevid o
trissade honom att inte gå ur för tidigt o
den tredje spinnen gick alldrig ur o då
skrattade jag gott galen som jag är... här i
denna klubb fann jag Per,Slammis,Kurt,Goran
som gav mig många skratt vindstilla kvällar:)

Via nätet blev det enklare o få tag i prylar
som jag inte visste fanns o Slammis o jag
såg någon modellflygarfilm o sa att en sån
kärra ska vi ha då kan vi oxå flyga sådär..
hmm allt gick fan i backen hur jag än
bar mig åt...

Efter ganska många crasher så lekte jag mest
hemmavid med små elplan o va på vippen att
sluta men efter att Per visade mig Bokis o
Hankefilmer (a Väg) så hittade jag en ny
värld via rc-flyg.se och det blev superkul
att toka på film o njuta av andras
komentarer..efter ett besök hos Bokis där
dom tvingade på mig en Calmato o även
tvingade på mig att köra med expo så kände
jag modellflygGudens sällsamma kraft åter
komma in i mitt hjärta yehh... Efter det så
blev det film flyg o usa men det vet ni en
del om redan antar jag..lol

Det bästa i detta för mig är att jag i dag
inte blir så arg längre men jag går
regelbundet på AA där jag bygger opp min
styrka i att leva nyktert att tänka nyktert
att handla nyktert o.s.v vid ett tillfälle
slutade jag gå på AA i ett halvår o vipps va
alkoholdjävulen där o jag tog mig ett
återfall en lördag och det kändes bra att ha
det avklarat oxå
jag är ju fullblodsalkoholist o måste va rädd
om min nykterhet genom att ladda mina glasade
batterier på AA regelbundet..skulle ni märka
att jag blir ilsk och börja bete mig hetsigt
så ring då för fasen o säg till mig att gå
på AA...yehhhhh

Mitt gamla heta o oresonliga jag finns med
mig än i dag men jag håller denna surWesse
kort o låter inte den fan o komma till tals
speciellt ofta ....ha ha Hoppas vi får en
härlig nykter glad och kramig sommar med
flyg o skratt..


Varje dag är en sällsam gåva om vi vill tänka Nyktert
och bete oss Nyktert

//Magnus Wesse Westrin

dacke jocke
2009-03-17, 18:55
wow dina berättelser är lika sällsama som din livsstil:)

Wulfman
2009-03-17, 19:21
Att komma till självinsikt Wesse är den största segern av dem alla. De som vågar göra det är dem modigaste och klokaste människorna här på jorden.

Du är en av dem !

jhb
2009-03-17, 20:23
underbart trevlig läsning detta. ja du wesse kan bara säga, skam den som ger sig.( rock on). en liten snabbfråga till wulfman. 0m jag fattat det rätt så bygger du cmp:s stora p-40 jag tycker hjulen ser väldigt små ut på bilderna, hur verkar det i verkligheten? jag har köpt den lilla modellen men är lite sugen på den större. döljs motorn du valt under kåpan? skulle det funka att dölja en t.ex 40cc bensinmotor under kåpan? anledningen till frågan är att jag till mitt ziroli bygge vilket kommer att bli min första bensinmodell skulle vilja ha en bra modell att träna med som inte tar åratal att bygga. om bokis berättelse kan man väl bara säga att när jag dör hoppas jag att jag har testat allt han har gjort till dags datum. och jag hoppas på ett lång liv :)

Wulfman
2009-03-17, 21:32
Bygger den store :)

Har en OS 200 (32 cc) som utan problem ryms under kåpan, så direkt kan jag säga att en 40 cc bensinare skulle man kunna klämma in, men det finns ett "men" är inbyggd motorbock så om du ska klämma in en bensinare krävs det en hel del ombyggnad.

Se bild i påbörjade monteringstråden :)

http://www.rcflyg.se/forum/showthread.php?t=19040

Haf överseende med off-topic....

Mats J
2009-03-17, 21:33
Ja nu har jag suttit och skrivit på detta några dagar, det kan förekomma felaktigheter men det är så här jag minns det och då är det så det var:)

Min rc-modellflygkarriär började 1996 då jag och svågern skaffade varsin precedent electra-fly. Vi byggde hela vintern i ett rum hemma hos mig. Broder Lars fick en Blue Phoenix som han byggde samtidigt.

Jag hade lusläst Bosse Gårdstads radioflygskolan några varv och första kastet med min 2,2m el-seglare (bakom huset förstås= alldeles för trångt) så upprepade jag i tanken "ge lite höjdroder då modellen ligger i sväng annars hamnar du i störtspiral" eller nåt sånt. Den stora ganska tunga segelmodellen gled majestätiskt framåt men sjönk inte alls så fort som jag hade trott, jag inser nu att om jag inte försöker styra undan så kommer den att flyga ut över landsvägen och in i skogen på andra sidan så jag ger sidoroder och drar höjd som en galning men seglaren svängde bara långsamt långsamt och krockade sedan med Sno-tric dubbelbandaren som stod så lugnt bakom uthuset. Sno-tricen klarade av smällen utan skador men seglaren fick ett avtryck i vingframkanten från skoterns kofångare:)

Men skam den som ger sig jag lagade vingen och begav mig till en större åker för nästa försök och denna gång skulle jag använda motorn så att jag skulle kunna nyttja kunskaperna från Bosse Gårdstads bok (konstigt att jag råpluggade avsnittet om hur man styr men missade på nåt konstigt sätt avsnittet "Gå med i en klubb och få hjälp så slipper du laga mer än du flyger") Nu skakade knäna och huvudet susade av nervositet men svågern var med och stöttade mig, Igång med motorn och kasta iväg mina ögon följer modellens färd i 2sekunder innan det tar stopp i gräset. Jag står som en fågelholk och kan inte fatta vad som hänt. Då jag kastade på gården utan motor så ville den inte sluta flyga men nu med den mäktiga mabucci 540 motorn på fullskaft så flög den 4meter sjunkande.
Då jag började kunna röra benen igen så hade svågern dragit upp den ur myllan och säger "den är nästan hel bara lite jord i spinnern" Vi plockar bort vingen för att se hur det ser ut och konstaterar att krocken med sno-tricen hade gjort så att servobryggan lossnat därav den sjunkande flykten. Då lärde vi oss att alltid kolla rodren innan start, det står givetvis i radioflygskolan men det är ju inte lika intressant att läsa som "hur du styr din modell".

Några dagar senare far jag iväg själv till den stora åkern, det är kväll så vinden är svag, jag knatar längst ner på åkern(syns ju inte från vägen då jag gör bort mig då) och hjärtat bankar men tillslut så kastar jag iväg och nu sjunker den en aning innan proppen fått grepp i luften så hjärtat hinner upp i halsgropen men lugnar ner sig då modellen så sakta börjar stiga, jag är efter några sekunder helt rusig av lycka, modellen stiger mot skyn och det är jag som håller i sändaren. Jag har ingen aning om hur länge jag flög den gången men den goa känslan minns jag än, känslan av att styra sin egenhändigt byggda modell som är klädd med skinande vit klädselfilm den känslan hoppas jag att fler får uppleva.

Detta var sommaren 1997 och på hösten köpte jag mig en MR Wellstick från Gotland, Jag tror firman hette CAWmodellteknik. Den byggdes snabbt ihop och utrustades med en gammal glidlagrad 25motor.

Wellsticken skulle jag försöka flyga på åkern men det slutade i en gran efter en vansinnesflygning över vägen, jag hade noll koll modellen flög mer upp och ner än rätt väg det kanske skulle gått bättre om jag kommit ihåg att dra av gasen (står också mycket tydligt beskrivet i radioflygskolan) men förmodligen hade det slutat i granen ändå:crazy_pilot:
Nu resonerade jag som så att kaststarta modellen är för stressigt jag måste hitta ett flygfält, jodå jag hittade flygfältet men ingen var ju där, broder Lars hade lyckats träffa Tomas L på fältet den hösten och fått inbetalningskort så han var ju medlem och hade redan hunnit testa flygfältet (men det får han skriva om själv:sarcastic:) så jag tänkte att testa måste jag ju få göra (nä jag tordes inte ringa nåt av numren som fanns på anslagstavlan det är ju skämmigt att som 26 åring ringa och fråga om hjälp) nu hade det hunnit bli vinter men den gamla motorn startade snällt och jag bar ut modellen på banan och gav järnet den rullade rakt o fint och steg sen med hjälp av höjdroder nu börjar den lustiga dansen igen den flyger hur som helst jag drar o sliter i spakarna men modellen rollar o loopar sig bort över en väg och då jag drar av gasen (eller om motorn stannade) ramlar den snällt ner på en åker ca 500meter bort. Det är bara sätta sig i bilen och sen pulsa i snön för att rädda modellen och den är hel. Tillbaka till fältet för ett nytt försök, den här gången dansar sig wellsticken över klubbstugan och parkeringen för att slutligen landa på nosen nära vägen.
Nu slog jag o brodern våra kloka huvuden ihop och bestämde att jag måste ta hem planet för att verkligen kolla igenom det.
Vid byggbordet hemma så konstaterar jag att tyngdpunkten ligger i bakkant på vingen, hur den hamnat där är en gåta för i byggbeskrivningen är det mycket tydligt beskrivet hur man väger av kärran= stoort misstag av byggaren:blush: flyttade TP på rätt ställe men nu var självförtroendet inte det bästa så lite diskreta (kom ihåg att de är skämmigt att behöva hjälp som 26åring) frågor så fick jag veta att mitt på dagen nästa lördag skulle det flygas på fältet.

Med skakande ben bar jag ut modellen till depån och ställde tyst ner den på snön, Nu chockas jag av att en av storfräsarna kommer fram med ett leende och säger "Hej jag heter Leif vill du ha hjälp" Stammande säger jag att jo jag har försökt själv några gånger men det har inte gått så bra, Leif frågar om det är min första kärra och jag säger att jag har flugit ganska mycket med en el-seglare på en stor åker. Leif säger då att "det är bra träning, jag ska kolla igenom din modell så att allt är okej sen hjälper jag dig att starta och landa om du vill"
Det här var ju inte så farligt, ingen av dom rutinerade flygarna har pekat finger och skrattat åt mig, nu slappnar jag av det här verkar ju vara ett trevligt gäng.

Efter en besiktning så hjälper han mig att starta modellen och TAXAR ut med den (Jag bara gapar för kärran har inget styrbart noshjul så jag hade burit den vid tidigare försök då jag inte lyckades svänga med den på backen) Sen vänder han till och med på banan och gasar, jag står bredvid med stora ögon då kärran snyggt o elegant stiger upp i det blå, Leif trimmar in den och testar looping och roll sen är det min tur och han räcker över radion
och jag flyger, försiktigt men fullt kontrollerat och samma känsla kryper fram som vid första lyckade flygningen med electra-flyen efter några varv så frågar Leif om jag vill ha hjälp att landa och jag säger "ja tack", han tar över sändaren och landar kärran.
Lyckan är total min lilla wellstick taxar tillbaka till depån i samma skick som då den lämnade depån nu vet jag att kärran flyger det är piloten som behöver träna:).

Ja sen har det rullat på, jag har inte haft nåt egentligt uppehåll mer än den vecka jag inte kunde gå på grund av ryggskott:)

Det slog mig då jag läste det Hans Crispin skrev i AoH och det Mona skrev i en annan tråd här på rcflyg att jag känner inte alls igen mig i det dom beskrev med sura gubbar som bara kritiserar, Jag kände direkt att jag var välkommen i PMFK trots att jag hade ett flygplan med wellpappvinge och en gammal thunder tiger motor och jag önskar att alla modellflygare får ett leende och ett glatt hej istället för klagomål.


Mvh Mats Jonsson Piteå ModellFörarKlubb

Per P
2009-03-17, 22:30
Jahopp.... Hur började det här då? Ok, jag försöker lite får vi se var det slutar.
När jag var liten höll min bror på med modellflyg, o jag som knappt nådde upp till skrivbordet tyckte att det såg häftigt ut. Brorsan slutade givetvis o modellflyga (flyger igen nu kan tilläggas) o jag glömde bort modellflyget helt. Flygintresset ligger i släkten, o min Pappa är väldigt intresserad av flyg, så det blev ju en hel del av försvarets flygdagar. Jag var EXTREMT flygintresserad runt 15-årsåldern, o var som en svamp vad gällde all information om flyg som jag kom åt.
En kväll på väg hem från Blomstermåla passerade vi klubbens dåvarande modellflygfält, o det var flygskola den kvällen, o vi såg flygplanen från vägen. Jag bad Pappa att köra ut dit så vi kunde titta.
Väl där så träffade jag bland annat Kurt P, o jag ställde alla de här klassiska klumpiga frågorna som de flesta ställer när de kommer ut till ett fält första gången, typ "Vad hände om bensinen tar slut".... Det här var -95, o i vår klubb var det inte någon som flög med bensinmotor då (en 91a var en STOR motor.... *suck*) Kurt skrattade till lite o sa en fras som etsats fast i huvudet på mig "-Om du säger BRÄNSLE, så kan du aldrig säga fel".... Ligger ju faktiskt en del i det =)
Resten av den sommaren cyklade jag till fältet varenda tisdag (skolflygkvällarna) och på flygdagen i Oskarshamn det året köpte jag min trainer, en Yamamoto.
I födelsedagspresent det året fick jag min första motor, en Enya 40X helt utan kompression... Men gick som fan gjorde den o utan nitro också =) Julklappen blev en Hitec Flash5.

Jag tog mitt cert tidigt sommaren 96 och sen flögs det för fullt hela sommaren.

-97 var det dags o skaffa sig en ny lite vassare modell. Jag köpte en TT Champion 45L med en SuperTigre 45a i av en klubbkompis. Det absolut främaste med den här modellen var att han antagligen vänt vingbalken uppochner, så det var ingen V-form på vingen, den var helt rak LÄNGS UNDERSIDAN.... Så i låga farter var den så att säga lite intressant att flyga. Har ni flugit något riktigt baktungt så vet ni hur det är :sarcastic: Detta i kombination med att motorj***ln stannade på låg höjd gjorde att den fick ett eget kors i form av en staketstolpe till den intilliggande krossbanan...

Sen gick det några år o hit o dit, man flög o härjade o hade kul.
-00 flyttade klubben till ett nytt fält. Jag hade då en Laser med en Os 120 surpass-E i. Radion hade blivit utbytt mot en Graupner MC-15... fattar inte varför jag köpte en sån, jag är ju tumflygare:sarcastic: men men.
En vacker dag var jag ute o skulle visa några kompisar hur fränt det är med modellflyg, o demonstrationssyndromet lät inte vänta på sig. Jag gjorde en lågsniff som hette duga med Lasern, o gick sen rollandes rätt upp. När jag sen skulle dra av gas för o hjula över o vända, så hände inget... Jag provade lite allt möjligt, men radion var DÖD... Modellen flög lååångt upp innan den fick hemlängtan. Den kom på full speta rätt ner. Bitarna flög åt alla möjliga håll, o motorn fick vi gräva upp ur backen :bawling:
Som fattig student o nybliven körkortsinnehavare var det ju inte så lätt o få ihop till en ny modell (pga andra prioriteringar, ja, jag erkänner) så det blev inge mer flygandes det året. Radion såldes mycket billigt till en elektronikkunnig kille som fixade den (var mottagarkristallen som hade pajat) Kommer ALDRIG någonsin att äga någon Graupner-radio igen. Köpte senare min första Futaba, o det är bland det klokaste jag gjort inom modellflyget:lollypop:

Kommer inte riktigt ihåg när det var, men en o annan fin smäll har man ju stått för, en going var på en flygdag då jag slängde iväg min Sting-pylon o antagligen inte tryckt i sladden till skevroderservot tillräckligt, för den började rolla, sen slutade den inte förrän den bromsades upp av marken :sarcastic:

Det flögs rätt mycket sen några år, och ett par veckor efter flygdagen -05 kom det ut en kille till fältet. Hade aldrig sett han innan, men han sa att han hette Stefan o att han ville börja flyga. Jag lärde upp killen, men jag tror att om Slammis skriver något i den här tråden så får han skriva detaljerna själv =)

Framemot slutet på sommaren -06 kom det ut ännu en kille till fältet som jag aldrig sett innan. Magnus Westrin hette han o han var en glad prick med huvudet fullt av skit:sarcastic: Alla förstår nog vem det var/är...


När jag började med modellflyg var det 3st modeller som jag hade som mål att jag någon gång skulle ha. Helst skulle de vara lite större än snittet i klubben också. En Ultimate, en Piper Cub och en Spitfire. Jag har idag alla 3, o jag njuter av varje sekunde jag flyger dem. Tycker detta är den bästa hobbyn man kan ha :dance3::dance3:
Trodde inte jag efter så många år kunde bli mållös över något flygplan. Trodde jag sett det mesta, men när jag kollade igenom ESMs produktregister i somras o såg deras F7F Tigercat tappade jag hakan. Hade aldrig sett en Tigercat innan.... Den var ju så formskön så jag fastnade vid skärmen. De 3 modellerna jag ville ha ökade med en, så imorgon åker jag till RCMaffian o köper min Tigercat =)

Skriver inte så mycket mer.... men så började det o här är vi nu =)

bokis
2009-03-17, 22:36
Fy fabian va trevlig läsning! Tack allihopa! (hittils!)
Hoppas på mera!

M.B
2009-03-17, 22:40
Riktigt roligt att läsa alla som har skrivit tycker jag mer vill jag se :thumbup:

MonaHMFK
2009-03-17, 22:44
yehhh Mona Mona Mona Mona Mona Mona :)

wesse älskar Mona på ett sätt o Anneli på ett annat o tur är väl det..yehhhh

vad glad man blir av att vara omtyckt av självaste Wesse:lollypop:
en riktig idol.:sarcastic:


Läste hur du började flyga, intressant läsning,och jag tycker det är starkt gjort att ändra dig till det bättre. :icon_pai:

wesse
2009-03-18, 09:10
yehhh denna trån va härlig för hjärtat man blir så kramsjuk av sån här läsning.....

DennanHMFK
2009-03-18, 10:27
mja.. då är det väl min tur att berätta om hur jag hamnade i denna goa gryta. :)

Namnet är Dennis och kallas för Finnen eller Dennan helt enkelt. ;)
är medlem och flyger för Hallstahammars MFK

min väg kanske var(?) enklare än för dom flesta.
då både min mor, far och morbror lekte med flygplan innan jag ens var född..så fick jag ju metanolen direkt i blodet, går rykten om att jag till och med föddes med en trogen Ko-digage(stavas väl så?) sändare i näven en julafton 1983.

kommer ihåg att man var med på fältet/träffar/isar när man var riktigt liten och jobbigt. ett speciellt minne finns till och med på videoband från VM i Skalaflyg som var i Norge, fanns en kille ~17år som gick runt med en godisvagn på den tävlingen och jag var ju ganska snabb med att störa honom så mycket att jag fick mig en påse segagubbar om jag bara gick iväg. ;)

första flygplanet jag fick provflyga var min fars Limbo med OPS .60 i, den var röd, snabb och kantig.
jag var nog inte speciellt gammal då, skulle tippa på kanske 7år.
det var den modellen som flög längst utan vingar engång också, planet passerade 100m och hamnade på andra sidan vårat fält. hehe

mitt egna första riktiga flygplan var en SK78B som jag fick från Åke Palm (en av dom äldre herrarna i klubben), min ålder hamnar nog på ca 12år där.
den modellen gjorde allt för att få vara i luften, skulle man landa, ja då fick man verkligen tvinga ner den. :)

med den modellen så lärde jag min kompis att flyga, också utan dubbelkommando.
vi kastade sändren mellan varandra när det krisade sig. haha
kom på att jag själv aldrig lärde mig att flyga med d-k heller, utan pappa och jag körde samma taktik, fast inte med SK78:an utan med hans Limbo. :D
med SK:n gjorde jag första starten och landningen. wow!

efter SK:n så har det blivit ett gäng olika modeller.
allt från Kyoshos Agwagon (fick bara ca 30min flygtid tills vi fick inbrott i klubblokalen och kroppen till modellen försvann :(), hade en Precedent FunFly också, den flögs med en Enya 25 XTV men senare så fick den en Enya 40 och då vart det lite skjuts i prylarna... den modellen slutade på en klubbtävling för en 5 år sedan, vi skulle flyga limbo och jag hann bara under stången 3-4gånger innan vänster vinge tog i ena stolpen :D modellen klarade sig med ett jack i vingen bara och stolpen gick av.
i med en ny stolpe och jag fortsätter, hinner väl med 2vändor denna gången innan samma vinge åker in i stolpen, vingen säger adjö till kroppen och stannar så fint vid limbon, medans kroppen hamnade kanske 50m bort. :)
vart grillved av modellen ;)

om jag ska berätta något om alla modeller så blir jag nog bannad pga slöseri av tråd. ;)

så jag övergår till dagsläget då.

träffade min tjärring/fruga/pilotinna för ca 6år sedan, hon var intresserad av flygplan sedan tidigare, så då var det ju bara att ösa på med rc-flyg också, jag och Per (gammal kompis) hade fyllt klubbstugan med div modeller kvällen innan.
så när vi alla 3 kommer ut så är det ju bara att plocka fram allt och flyga, men vill minnas att det var rätt mycket strul, så hon fick flyga min FunFly direkt... om jag nu minns rätt. haha

sedan var hon fast i denna goa gryta av delar och glädje. :)

nu på senare har man blivit gubbe också, och varför undrar ni då kanske?
jo, jag gick och köpte mig en 1:4 Super Cub av en äldre herre i Hallstahammar.
modellen var oflugen med en knappt använd Saito FA120, medföljde även en gammal Sanwa 27mhz sändare och dess 2kg servon. ;)
så enligt kompisar så är man "gubbe" när man har skaffat sig en Cub. hehe

finns det något skönare att flyga?
en stor, lätt och snygg Cub med 4stånk glidande sakta över fältet och försöka sig på snygga svängar och landningar ;)

Cuben, E-Starter och min Speedster400 är det roligaste jag har flugit än så länge.

så nu sitter jag här och väntar på att fältet ska tina och torka lite så man kan få komma ut och lufta Cuben liten.
måste hinna med det innan den 25Maj varjefall, för då ska jag och frugan till Norbergs-träffen och flyga, och där vill man ju inte vara ringrostig heller;)

samt måste ju hinna träna lite inför Vallentuna också, när det kommer så många kändisar (Wesse, Slammis, Bokis, DrHanke, Hempel medflera) så måste man ju visa att denna unga Gubbe också kan Cubba ;)

sen håller man på med rc-bilar också, det är också sedan barnsben.
så det är ju båtar och elvispar som saknas. ;)

ja vi ses på Vallentuna sen!
Mycket saft och bullar ska det bli då! :)

hovhas
2009-03-18, 13:11
Förhistorisk tid:
Det var en gång för länge sedan (slutet av sjuttiotalet) i en stad lång långt borta (Östersund) som jag som snorig 10-åring, usel på fotboll och skridskor för första gången kom i kontakt med modellflyg. Det var en grannspoling som hette Bobo som hade en linkontrollmodell (getingen) och en KB motor. Vi fick upp den i luften och där och då blev man biten för livet. Det blev egna linkontrollflygplan (vill minnas att det blev getingen, nån stuntmaskin, combatvingar mm. Motorerna var webra diesel (1.5 cc), Cox BB (0.8). Polarn bobo hade ett veritabelt monster i sin ärvda KB 40 (6.5 cc) i en stunt modell. Vi var väl en lös samling grannungar som i princip hade flygplan och motorer tillsammans, vi flög i parker och på gamla fyrvalla-området (där ATS sedan byggdes). Vi byggde egna linkontrollplan på slöjden (i annat träslag än balsa) och hade genuint kul. Vill också minnas att vi byggde "Svalan" (en seglare från Wenzells)

Äldre stenåldern:
På högstadiet (1979-1982 typ) så blev det extra kul eftersom en slöjdlärare (H Eldh, han var modellflygare) på skolan tog sig an oss och inspirerade till att börja snegla på radioflyg som på den tiden tedde sig väldigt häftigt. Jag och en polare (Lars, vars pappa var arkitekt) satte oss ned med millimeterpapper och konstruerade ett flygplan, ett fackverksbygge med spryckelvinge och allt under överinseende av vår slöjdlärarmentor. Det var ju lite knapert rent ekonomiskt på den tiden, så jag stod för motor, en OS 15 (2.5cc) och polarn Lars stod för Radio (en futaba om jag inte missminner mig) Lösvirke och klädsel mm delade vi på. En vårdag (tror det var i åttan) så fick vi följa med slöjdlärarn till F4 och prova på att flyga(modellflygklubben kunde flyga där på nån herculesuppställningsplats tror jag). Han hade en limegrön Svensson Fly-boy med en tiokubikare. Den var nåt i hästväg och jag och polarn blev om möjligt än mer hänförd, det var ju första gången vi såg radioflyg, vi fick prova att spaka (på säker höjd). Helgen därpå, var det dags för provflygning av vårt egna flygplan, denna gång på på ordinarie klubbfält på optand (låg i andra banänden då). Naturligtvis kraschade planet direkt, analysen vittnade om att att planet hade för liten vinge och stabbe. Nåväl vi satte igång med reparationer mm. men det planet kom aldrig upp i luften igen.

Yngre Stenåldern:
Med blodad tand och utebliven moppe (finansaspekt), så inhandlades ett nytt flygplan, radio och motor denna gång. (en midvingad semimulti med en OS 40). Det blev några flygningar med slöjdläraren vid spakarna, men jag flög bara nån gång. startade aldrig, landade aldrig. I nian så blev det viktigare med ett socialt utåtriktat liv och modellflyget kom på undantag. En väldigt viktig aspekt på det tappade intresset var att det var relativt dyrt, svårbemästrad logistik och svårt utan dubbelkommando mm. Mina päron var inte så sugna på att skjutsa, pröjsa och dammsuga balsaspån mm.

Mörka medeltiden:
Sen hände ingenting

Upplysningen:
förrän år 2000 när den nyblivne familjefadern, efter slutförd militär karriär och påbörjad civil motsvarighet flyttade till Timrå och hittade sig i en situation med familj och jobb, men inga vänner i närheten. På inrådan från hustrun som sade " du borde skaffa dig en hobby" (för övrigt ett yttrande hon möjligen ångrat då och då). Så slog det mig att jag borde ta upp modellflyget igen, sagt och gjort, den betydligt mer bestyckade familjefadern, med herrgårdsvagn, kapital och energi införskaffade en radio, motor och flygplan som byggdes i Timrå på helger kvällar och nätter. (QB 40 S). Lite kul var att allt fanns kvar i skallen, hur man impregnerade motorspant med rödsprit och epoxi, vikten av byggplatta och nålar mm. När det var dags för provflygning, så packade jag bilen och åkte till ett modellflygfält som jag visste om (nära e4 utanför s-vall), jag var ensam och startade upp för provflygning. Då dök det upp en lite äldre man som kom emot mig och väldigt tydligt klargjorde att tvåtaktsmotorer var strängeligen förbjudet på fältet, fältet var vigt till 4-takt. Jag surnade till och åkte iväg. (såhär i efterhand förstår jag honom, han hade ju e4 i närheten och okänd flygare med tveksamt flygplan och yttre måste ju ha larmat säkerhetsmedvetandet) På vägen hem längs den så kallad timmervägen såg jag en skylt "modellflyg" och svängde in och hittade ett annat fält (ännu närmare till timrå). Ensam även på det fältet från början och även där dyker det upp en person, precis före start som presenterar sig. Den här personen (Erik) erbjöd sig att provflyga planet, trimma det. Han gjorde det och efteråt informerade han om klubbens skolflyg, flygtider mm.

Nutid:
Sen var man hemma i en klubb, med vänliga och hjälpsamma personer. En glad och uppsluppen stämning där i princip ingenting är omöjligt. Sedan dess har det blivit mycket flygning, föreningsliv, mer flygning osv. Jag tror på balans mellan jobbet, familjen och jaget. Det går att vara utan nån del i denna treenighet, men precis som den gamla sovjetstaten (KGB, Armen och Partiet) så måste det balansera för att fungera i längden. Modellflyget representerar hos mig jaget. Det har ju debatterats tidigare i detta forum kring ungdomsrekrytering och när jag tänker efter så var det nog egentligen min gamla slöjdlärare som gjorde att jag kom tillbaka till hobbyn. Han stöttade oss grabbar på ett sätt som då var anpassat till oss. Jag hade bra erfarenheter från modellflyget, därför valde jag att komma tillbaka till det istället för att börja med golf eller fiske eller nåt annat.

jocke1963
2009-03-18, 14:12
Min rc-karriär inleddes, som så många andras, i tonåren.
Jag och en klasskompis importerade varsin Mardave-rcbil med 3.5 cc motor i skala 1:8 från England.
Dessa kördes frekvent på skolgården nära hemmet, men även på 30-vägen där jag bodde.. Det var rätt kul att köra under bilarna som kom åkande i 30, med lilla F1-kärran i 70 blås, förarna av bilarna kunde se både roade och arga ut... :)

Blev även någon buggy i bilsvängen, en Joker 19 i båtsvängen, också den med en 3.5 cc:are vill jag minnas, innan intresset för tjejer, mc mm tog över.

Paus i 30 år.....

Går på Hobbymässan i Frescati hösten -07, upptäcker att elflyget gått framåt med stormsteg !
Lagom till jul dyker en "Formosa-kopia" upp på det lokala postkontoret, med en avi till just lilla mig... :D

Denna flögs bara 1 gång med original-borst-motorn, "landade" så att motorn grävde ner sig en decimeter i Ekerömyllan, en hel del lim gick åt för att laga kärran..sen beställdes en borstlös motor med tillhörande esc från HobbyCity.
Hittade i samma veva även en nästan ny Futaba 6Ex 2.4 billigt på Tradera.
Under tiden jag väntade på motorn, insåg jag att det där med att träna i simulator kanske inte var så dumt, trots allt.. :)
Köpte den billiga simulatorn på Clas Olson, men insåg att det sunkiga program som följer med, inte var något att hänga i julgran.
Hittade då ett billigt nerladdningsbart sim-program, Clearview, som jag lärde mig hyfsat snabbt i...trots att man är en "gammal hund"
När motorn väl anlänt och var monterad, hade det flugits en hel del i simmen, och premiären med nya motorn gick galant !

På den vägen är det, och nu är jag väl uppe i 10-15 plan, mest depronkärror, både kit- och ritningsbyggen, men även en hyfsat stor Sukhoi 26, spännvidd 1.25 m, alla eldrivna.

Har alltid gillat att bygga modeller, blev många Airfix-flygplan i tidig ungdom, så halva nöjet för mig är nog att bygga kärrorna, fnula på små fiffiga lösningar i konstruktioner osv..
Köpte nyligen en obyggd Blue Phoenix-byggsats, ska bli kul att pyssla med när jag får klart mitt hobbyrum ute i garaget.
Har även börjat dräggla efter Fullkontrolls AboveAll-kombo med Extra 300:an med bensinmotor för drygt 4 lapp.... :)
Den får nog vänta ett tag till, då vi nyligen köpt hus.
Tror att gumman (och jag) uppskattar att ha lite fler möbler än flygplan inne i huset. En mjuk soffa är nog skönare och tåligare än en ARF att sitta på framför tv:n...

Har dessutom dragit ner flera kollegor på jobbet i rc-flygträsket. :sarcastic:
De började med små leksaksplan och piccoZ-helis i vår gympahall här på jobbet, när jag flög depronflak. Nu har en kille köpt en Align 450-heli och en Futaba 2.4G 7-kanalare, 2 andra har köpt depron-kit-kärror och tillbehör, och varsin dx6i, som de tar sina första stapplande steg med. Samtliga har även köpt simulatorer på min bestämda inrådan.

kay.krut
2009-03-18, 14:16
Hovhas !

Det var trevlig läsning. Jag ser att du flyger i MFK Skvadern. Första veckan i juli ska tanten och jag upp till Matfors. Vi ska skjuta svartkrutstävling på Blå Berget och eftersom bensinen är så rysligt dyr nu för tiden så tänkte vi stanna kvar däruppe mellan två tävlingar. Då tänkte jag ta med mig min stora Stampe och flyga lite på ert fält. Hoppas att vi träffas då och får prata gamla modellflygarminnen. Det får bli den muntliga varianten !
Kay krut i Svedala

hovhas
2009-03-18, 16:26
Kay krut!

Du är hjärtligt välkommen!

kay.krut
2009-03-18, 17:05
Det tackar vi för. Klipp fältet kort och skoga i ravinen så kommer vi.
Vi hörs av lite längre fram.

Kay krut

QatHome
2009-03-18, 23:15
Mitt äventyr inom modellflyget tog sina första stapplande steg någon gång när 80-talet var ganska ungt med en Cessna i orange plast från Hobbex.
Tillhörande ThunderTiger motor spenderade mycket tid på en planka i garaget där jag tillbringade många kvällar slåendes på propellern innan motorn ville ge ifrån sig något ljud.
När planet till slut stod färdigt så vågade varken jag eller min far ta upp den i luften så efter en massa taxande utan vinge på en stor parkering såldes den iväg till en annan intresserad som inte heller fick upp den i luften trots att han verkligen försökte. Det visade sig att propellern som följde med var alldeles för liten för att orka dra upp planet i luften men det hade man ju ingen aning om då.

Skaffade sen en 1:8 touring metanolbil som kördes på parkeringen brevid vårt hus där jag var tvungen att bannlysa min far efter ett antal kamikazekörningar där hans hjärna låste sig i funderingar kring om vänster verkligen var vänster eller kanske höger och han fick ta till både jämfotaskutt och träd för att undgå allvarliga men. När sen även det intresset dog ut så blev det ett uppehåll från modellhobbyn på ca 20år.

Efter ett par års tjat så övertalades jag 2005 av en gammal polare att skaffa en 1:8 buggy vilket han också skulle göra men det blev aldrig av så där stod jag med bil och ingen bana eller någon att köra med.
Fick dock nys om en bana som skulle byggas bredvid ett modellflygfält så jag började vara där och hjälpa till och en kväll föll det sig inte bättre än att jag provade lite skolflyg vilket visade sig gå riktigt bra och sen var det kört för det var ju hur kul som helst.

Första kärran jag köpte var faktiskt en 2m Katana vilket kanske var lite väl ambitiöst och som aldrig heller kom i luften, även om det var nära, innan jag sålde den vidare inte alltför länge sen.
Efter den så har det passerat en massa modeller inom alla möjliga kategorier och fler lär det säkert bli framöver då det fortfarande finns områden att utforska som kan vara hur roliga som helst.
För ett par år sen prövade jag t.ex på sjöflyg som jag trott skulle vara ganska tråkigt men visade sig vara helt trollbindande och första gången tror jag att jag hade ungefär 6 timmar flygtid med min E-Starter innan jag var tvungen att sluta för att planet inte längre syntes utan man fick mest lyssna efter var kärran var för att sen tillfälligt skymta den lite lätt mot platsen på himlen där solen gått ned.

Förutom flygandet så är det helt klart den sociala biten med diskussioner, skämt och allmänt skönt umgänge som gör att jag tycker det här med modellflyg är en underbar hobby som jag vill fortsätta med.

Så tack till alla som hjälpt/inspirerat/utmanat/glatt mig i mina äventyr både lokalt i klubben och på nätet med tips, glada tillrop, videos och andra sätt.

Lasse
2009-03-25, 15:23
För min del började modellflyget vid 16 års ålder, strax efter julen 1996 så fick jag en Blue Phoenix i julklapp, den byggdes under vintern hos min bror och kläddes solarfilm. Jag hade då ingen flygradio och ingen inkomst att köpa någon för så jag skulle flyga min seglare med en två-kanals bilradio, efter ett antal provkast så skulle den dras upp med hjälp av lina och trissa, min svåger springer för allt vad benen bär och planet stiger bakom linan och kopplar loss. Jag försökte styra så gott det gick men seglaren levde sitt eget liv, gjorde loopingar och konstiga krumelurer hela tiden och avslutar sin flygning med ett avbrutet vingöra och en lite smått besviken Lars.

När vingen var reparerad så var det dags igen, upp med linan och samma visa, loopingar av sig själv och det hela slutar med en spiral från höjd så vingörat går av än en gång. När nu vingen var reparerad för andra gången börjar Mats, min svåger och jag fundera på var felet kan ligga, när vi sedan kollar tyngdpunkten så visar det sig att den gick knappt att hitta på vingen, nåt så baktungt har jag aldrig mer varit med om.
Under tiden mina första flygförsök pågick så fick jag ihop pengar till en ny sändare, en häftig svart Hitec Flash 4 blev min.

Med den nya sändaren och reparerat plan åkte vi ut till en stor åker i en närliggande by och drog ut linan, en bekant sprang som en kanin och min Blue Phoenix steg som en raket mot skyn, den kopplade loss och wow, nu gled den faktiskt rakt fram av sig själv, gjorde några svängar, det blev lite skillnad att flyga med en radio avsedd för ändamålet istället för bilradion.
Allt gick bra tills jag höll sidoroder för länge vid en sväng och seglaren gick i spiral, den här gången slutade det faktiskt inte med en smäll i backen, den stannade högst upp i en rejält stor tall...

Hem och försöka få tag i något långt att peta med, ett 6 meters metspö följde med och vi åkte tillbaka, jag kunde riktigt höra tallen hånskratta åt mig för metspöt nådde ju knappt halvvägs. Lite ledsen åkte jag hem igen och dagen efter åkte jag och min svåger tillbaka till den hemska besten till tall, nu skulle han få, beväpnade med en stege och det sex meter långa metspöt lyckades vi till slut peta på vingen och min Blue Phoneix lyckades på något sätt undvika alla andra träd i skogen och landade några meter bort, oskadd.

Stoppade in nya batterier till mottagaren direkt eftersom de förra var tomma efter drygt 24 timmars trädkramande med ryckande servon, ut med linan och upp med kärran, nu var det som om allt släppte, på en gång förstod jag hur man gjorde, jag kunde flyga. Flög säkert 3-4 minuter och landade på åkern, lyckan var total.
Det är konstigt hur man liksom helt plötsligt bara kan komma på hur man ska göra och nu är det som att cykla, man faller ibland men det blir mest skrapsår.

Nu när man var en erfaren pilot med säkert 2 timmars flygtid med sin seglare var det ju dags att titta på ett annat flygplan, köpte en Mr Wellstick från CAW Byggteknik samt skevrodersats till denna, motorn jag skulle använda var en LEO 28 (som förmodligen är det sämsta som tillverkats).

Åkte ut till en stor åker, startade upp motorn och var nervös som aldrig förr, nu kastades planet iväg och jag flög, rakt fram, lite längre rakt fram och lite längre rakt fram, hur jag än försökte svänga så vickade den bara vingen, den la sig inte i en sväng av sig själv som seglaren gjort. Det slutade med en riktigt lång promenad i djupsnö för att få hem planet igen. Ett par försök senare och med hjälp av erfaren pilot hos modellflygklubben kom planet i luften, jag tyckte dock att det här med markstarter var för svårt så jag kastade iväg planet varje gång, lyckades nog inte landa på banan de första 10 flygningarna, inte ens i närheten av banan, det har nog aldrig varit så många spår i snön på fältet som den vintern.

Fick en Precedent Fun Fly i julklapp 1997 och den byggdes under vintern samtidigt som Mr Wellstick flögs flitigt, jag och min far åkte förbi hobbyhandlaren en kväll och jag visade upp min nya Fun Fly, han tyckte den såg fin ut men förmanade mig att inte använda en batterihållare med lösa batterier eftersom de kunde orsaka problem. Givetvis lyssnade jag ju inte på råd från han som flugit under 25 års tid utan jag tyckte att det skulle räcka bra med den tejp och de gummiband jag dragit runt batterihållaren.

Det gick bra, flera månader, tills dagen före en klubbtävling när jag ensam på fältet stod och gjorde kvickroll på kvickroll, en manöver som jag nyligt lärt mig av en annan erfaren flygare, det riktigt rasslade i spakarna när jag kvickrollade, oj vad roligt jag hade, stoppade dit en propeller med ännu större stigning och rollarna blev ännu brutalare. Problemet var bara att i en av kvickrollarna så ville den inte sluta rolla, den gick på fullgas från hög höjd rakt ner i backen, var bara att ta fram en påse och plocka delar, dagen före tävling och jag var utan plan. Allt för att jag några månader tidigare inte lyssnat på förmaningen "använd inte den där batterihållaren", ett batteri hade helt enkelt kommit ur hållaren vid en av mina vildsinta kvickrollar, man lär så länge man lever.

Tror allt lossnade för mig när jag byggde en Bosse G Lift i lösvirke, den kärran flög jag med i otroligt många timmar, hovrade över åkern så gräset vek sig under den, byggde extra stort sidoroder för att göra min första loop i knivegg, en riktigt bra kärra helt enkelt.

Sedan dess har jag hunnit med en hel del olika plan, en Zlin 526AS som klippte varje gång jag försökte få upp den, en P51D Mustang som gick i spinn vid varje sväng, en SF121 Delta som gick i flatspinn vid toppen av en loop, har provat på att tävla i aircombat, flugit med helikopter och många olika typer av flygplan, varit skolflyglärare under 10 år och den här hobbyn är fortfarande lika rolig.

En sak som varit densamma hela tiden och som jag tycker är fantastiskt är gemenskapen i klubben, vänner som delar samma intresse och som man kan sitta och prata med i timmar över några koppar kaffe, ofta utan att ens ta med ett flygplan :)

wesse
2009-03-25, 18:11
NICE...härliga roliga o varma känslor dessa storys ger...kanske bäst o printa ut en bok om detta :)

Slumpen
2009-03-25, 20:50
Även om jag inte är en frekvent användare av den här sidan tänkte jag berätta om min väg till modellflyget.

Det började som 11åring en tidig sommar 1991 på en marknadsdag i Gnesta. (Minns det som igår )
Under denna dag råkade vi (far, bror och jag) på en glad herre vid namn Esbjörn Forslund vid ett bord där han stod och förespråkade modellflygande bror min och jag blev ju förståss helfrälsta, vår far tyckte väl att det va bra att vi hittade ett intresse som, kunde passa.

Vi åkte en kväll i veckan till ”Villa Villerkulla” dvs förvaltarbostaden i Saltskog , Södertälje och byggde. Byggkunskaperna var mycket knapphändiga men med hjälp av bra mycket folk i klubben fick vi ihop en Aerostar 20 var. En varsin OS 25 och Multiplex Combi Sport 80 inhandlades också. Stort tack till er Lennart, Robban, Tomas, Staffan H, Pier, Stubben, Jan E, mfl för all bygghjälp.

Sommaren kom Flygplan byggdes klart och en söndag var det så dags. Vi for ut till Påldalen för första start. De som skulle vara där, va inte där. De som va där ville inte lära ut flygning. Ingen rolig fösta gång… Vi åkte ut många gånger och de allra flesta gånger fick vi inte den hjälp som behövdes även om vi oftast inte for vi inte hem förens flygplanen började försvinna i dunklet mot skogen. Fösta sommaren hade varken bror min eller jag lärt oss flyga. Vi hade helt enkelt inte fått tillräckligt mycket tid i luften.

Vår far misströstade han också. Vintern kom, våren gick och sommaren var tillbaka. Den sommaren fick vi i alla fall mer tid i luften och både bror min och jag började få till det här med spakande, men ändå uteblev själva ”klicket”. Men sen blev det uppehåll på 3-4 år. Det va helt enkelt inte så roligt att åka mil efter mil utan att få nåt gjort.

En födelsedag på sent 90-tal önskade jag mig en seglare i födelsedagspresent. Nu började flygningen komma igång igen. Vi flög helt enkelt seglaren en Gentle Lady ute på åkern bland korna vid sommarstugan, ett gummirep införskaffades och vi började få lite längre flygtider. Vi flög i vått och torrt storm och vindstilla. Vi kraschade och lagade. Till sist fick min gamla Gentle Lady nog, vingen gick av vid uppdragning med gummisnodden en stormig dag. Kroppen for som ett spjut ner i åkern. Vi fick mer hjälp av grabbarna och gubbarna på Söders RC-hobby den sommaren än vad vi fick i modellklubben. Så stort tack till Krister och hans manskap som sålde lim och trä åt oss i stora mängder.

Jag hade köpt mig en Heron en kväll i hobbybutiken. En trainer i en trasig låda, den kostade en spottstyver. Med hjälp av denna lärde vi oss att flyga och handha även motorer. Så sakteliga började vi växa ur flygplatsen ”kohagen” och flyttade ut på åkrarna runt stugan där vi helt enkelt flög från första bästa åker

Med tiden började jag flyga mer och mer med grabbarna och gubbarna i Vagnhärad och I Trosa sedermera. Där fick flygandet verkligen en nytändning!
Sen har åren gått och nu står jag här med massor av timmar i luften bakom mig. Numera flyger jag nästan uteslutande Aircombat . Att tävla gav mig verkligen en nytändning, så känner du att du vill utveckla ditt modellflygande. Börja tävla!

TomasE
2009-04-03, 19:49
Borttaget.

lassebetong
2009-04-09, 11:38
Det var en gång för mycket länge sedan känns det som.
Hadde under flera år sett hur mina grannar trändae med rc-bilar på gatan
och högt på önskelistan stod en rc-bil.
Men så fick jag följa med en dag och se när de flög, det var kärlek vid första ögonkastet.
Jag var runt 14 när min första modell inhandlades.
Det blev en Robbe Charter i från hobbex, som finns i livet än i dag.
När man kom ner till lokalen första gången höjdes det på ögonbrynen.
Då fanns det bara en väg att gå och den hette Taxi.
Jag byggde hur som min Robbe.
Lika förvånade blev de när jag blivit ivägskickad för att köpa min första Sanwaradio och i stället kom hem med en JR. Men vad i he....e är det för radio du har köpt pöjk.:)

Men som för många andra bestod det av mycket try and error.
Många gånger kunde man bära hem modellen i en kasse, för att efter mycket lappa och laga göra ett nytt försök dagen därpå.
Höll väl på fram till -93 när jag föll pladask för klättersporten.

Den händelse som etsat sig fast i minnet var när jag en dag hadde med en jobbarkompis och hans barn ut för att visa modellflyg.
Stressigt var det och ute på fältet så kunde jag konstatera att fasen jag glömde ladda radion innan.
Jaja den är ju inte tom så ett par starter funkar nog.
En start blev det mins inte hur många minuter som jag flög innan jag kunde konstatera att det inte stod riktigt rätt till.
Vet ej hur iden poppade upp i huvudet men jag slog helt enkelt av radion i ca 5-10 sec. När radion var avstängs så drog jag ner gasen till tomgång.
Varefter störmbrytaren flippades upp med påföljden att motorn gick ner på tomgång.
Så höll jag på ett par tre ggr.
Det hela slutade ialla fall med att modellen stod hel på backen, inte på fältet men ialla fall.

Men någonstans efter millenieskiftet tror det var -04 så fick jag höra talas om depron modeller.
Mmmmm jag hade ju fortfarande kvar min JR som inhandlades -85.
Sagt och gjort Depronskivor inhandlades elsetup köptes (hutlöst dyrt)
Två kompisar fick jag även med och så började man så smått hitta tillbaka igen.
Efter något år började man sukta efter brummande motorer igen.
Ja hade ju ändå kvar alla gamla maskiner, så det steget togs med lätthet.

I dag har man hunnit avverka måånga maskiner och sändare.
Suget efter modellflyget håller i sig och i dag försöker jag hinna med åtminståne ett par pass per vecka.
Tittar ut genom fönstret det ser ut att bli flygväder i dag med.:thumbup:

Det var mycket underhållande att läsa era inlägg tidigare.

/lasse

DrHanke
2009-04-09, 21:12
Borttaget.


Vad nu Tomas, din story var ju skoj läsning! :lollypop: