Var till Norrtälje på deras modellflyg dag och hade tagit med två kärror
för att evt flyga om jag nu skulle våga.
Den här sommaren kan jag nog tyvärr räkna mina flygtillfällen på en hand.
Väl på plats så plockade jag ur grejorna ur bilen å kollade läget lite,radiobord,depå mm.

Jaha skulle man våga flyga eller .... äh nångång så måste det bli den första gången man flyger på bortaplan tillsamans med folk som man inte känner.

Startar upp en av kärrorna och får hjälp av kompisen att bära ner kärran till fältet då jag inte ville taxa bland allt folk.
Efter att han gått några meter stannar motorn,tillbaka för att starta om och justera om motorn,då klantar jag till det å lyckas på något sätt dra proppen i backen så det flyger träflissor från proppen(å vad jag skäms ops: )

Väl nere på fältet så känns det ok så upp med kärran å det går väl sådär men när det är dags att landa blir det svårare lite sidvind men lyckas landa på banan ivarjefall.puh..

Tar sedan upp min lågvingade kärra å då blir det jobbigt har ställt in för stora utslag på skevrodren,rättar snabb till det med knappen på radion
men tycker att planet flyger som en skadeskjuten mås.

Lyckas ivarjefall att få ner eländet med en puls på 200 efter 3 inflygningar,
hade nästan lust att be någon hjäpa mig att ta ner eländet då fingrarna skakade precis som när man gjorde sina första soloflygningar.

Nu började man fundera på om det var någe fel på planet eller om man var så dålig på att flyga,visst blåste det men så mycket blåste det väl inte ?

Nu i helgen så tänte jag att jag måste prova kärran igen när det inte blåser så mycket och nu gick det bra,antingen var jag nervös eller så tål kärran inte att blåser lite(SkyRaider mach2)

Självförtroendet är tillbaka ivarjefall, skönt.
Har insett att jag måste fösöka att att flyga mer så att man blir mer säker på hur kärrorna beter sig när det blåser.

hopps ! blev visst en halv bok.

/Anders