Rapport från möte mellan RCFF och Luftfartsstyrelsen

RCFF var i Norrköping i fredags (22/2) för att tala med Luftfartsstyrelsen om modellflyg och UAS. (UAS - Unmanned Aircraft Systems - Obemannade luftfartyg).

Från Luftfartsstyrelsens sida möttes vi av fem deltagare:
en jurist från rättsavdelningen
en person som sysslar med luftrum
en person som sysslade med flygoperativa frågor
en person som sysslar med luftvärdighet
en person som var från enheten för UAS

På dagordningen stod följande:
RCFF - Nyheter och verksamhetsberättelse
- beskrivning av förbundet
- RCFF:s förhållande till landets andra förbund
- Hur bedrivs modellflygsverksamheten idag
- Regeltillämpning
- Olycksfallsstatistiken

Från Luftfartsstyrelsen informerades om UAS-Verksamhet
- Nuvarande UAS-tillstånd
- Pågående regelarbete

Avgränsning modellflyg/UAS och förslag på reglering av modellflyg

Övrigt
Vi presenterade RCFF som är ett förbund som organiserar landets nöjesflygare – dvs, modellflygare som inte bedriver tävlingsverksamhet. Detta till skillnad från landets andra förbund som fokuserar både i sin struktur och organisation kring modellflyg i tävlingsform. RCFF försöker ge sina nöjesflygande medlemmar de bästa möjliga förutsättningar att finnas till och växa.
RCFF och det andra förbundet erbjuder sina medlemmar exakt samma försäkring. Där skiljer ingenting - om man inte tävlar - för då har RF en speciell försäkring som täcker funktionärer och tävlande. Det är ju inte aktuellt för RCFF då vi endast nöjesflyger.
Vi beskrev modellflygsverksamheten i landet som bestående av 25 procent organiserade modellflygare via de två förbunden – resterande 75 procent modellflygare är inte anslutna till klubbar eller förbund. Ett stort mörkertal m.a.o. Vi flyger med modeller upp till 25 kg, ska man överstiga den vikten kan det vara lämpligt med ett dispensförfarande och ett ”Mentor”-system där man har kunniga mentorer som kan kolla upp och hjälpa till med säkerhet och tips.
Vi beskrev också att vi har ett Säkerhetsdokument som vi kräver att medlemmarna följer för att försäkringarna ska gälla. Det handlar i grund och botten om sunt förnuft och att alltid sätta säkerheten i främsta rummet.

Vad gäller olycksstatistiken är vi lyckligt lottade då det inte hänt någon allvarlig olycka inom modellflyget på många många år. (Faktum var att tunnelflygningen i Stockholm – vad vi kunde förstå – delvis hade utlöst LFS:s intresse för modellflyget). Att utföra dylika dumheter kan skada modellflyget allvarligt och det finns inget försvar för ett sådant handlande. Det är bättre i så fall att göra upp en genomförbar plan – presentera projektet - och ansöka om tillstånd hos respektive myndighet.

LFS presenterade deras ärende - Att hitta en bra och definierbar gräns mellan modellflyg och UAS. I dagens läge kan man ju köpa ett modellplan som antingen låter en GPS styra eller via en kamera, monitor och länk. Och just detta är LFS:s problem. Var övergår det GPS- eller kameralänk-försedda modellplanet till att bli en UAS?

LFS hade ett konstruktivt och bra förslag: All modellflygverksamhet som sker från marken och utan hjälpmedel typ kikare eller kamera (dvs inom synhåll utan tekniska hjälpmedel) är att betrakta som modellflyg.

Vi frågade om det finns några myndighetskrav från det europeiska flyggemenskapen på att modellflyget ska regleras. Nej, det finns det inte. Det finns m.a.o. inga myndighetskrav på att modellflyget ska regleras i något EASA-medlemsland!

Vi fick också LFS:s förslag till reglering av modellflyget i vår hand. Det var inget uppseendeväckande. Det var baserat i hög grad på sunt förnuft och det fanns begränsningar i avstånd och höjd:
7 – 25 kg
Krav föreligger att följa nedanstående operativa begränsningar:

• Flygning får inte ske närmare människor än 50 meter som inte är delaktiga i flygningen

• Flygning får inte ske på högre höjd än 150 meter över marken/vattnet.

• Flygning i restriktions-, farliga-, naturskydds-, eller andra avgränsade områden får bara ske efter tillstånd från aktuell myndighet/myndigheter.

• Flygning får inte ske närmare godkänd flygplats än 10 km utan samråd med flygplatschefen.

• Operatören ska väja för all annan luftfart samt avbryta flygning då annan flygverksamhet råder i området.

> 25 kg
Särskilt tillstånd krävs från Luftfartsstyrelsen eller av organisation som har ett delegerat ansvar för detta.
Vi svarade att om inte Luftfartsstyrelsen kunde kontrollera att reglerna efterlevdes var de inte värda ens pappret de skrivs på. En annan sak är att ett regelverk skulle enbart drabba landets organiserade modellflygare – dvs RCFF-medlemmar och medlemmar i det andra förbundet. Den stora skaran av anonyma modellflygare når vi aldrig.
Så vi föreslog följande – som vi hoppas och tror är den väg även LFS vill gå:

• LFS låter även i fortsättningen landets modellflygare och deras förbund sköta detta med sunt förnuft (inget myndighetskrav finns ju på att reglera modellflyget)

• Inga begränsningar angivna i avstånd eller höjder (man kan ändå inte kontrollera att de efterlevs = verkningslösa).

• Modellflyg definieras som flygning med modellplan styrt från marken och inom synhåll från piloten utan tekniska hjälpmedel (dvs. utan kikare & kamera)

• För ”komplexa” modeller (Jet, extrema modeller och modeller över 25 kg) ska förbunden ha ett säkerhetsdokument samt ett Mentorsystem där kunniga modellflygare bistår med råd och hjälp samt bedömer helheten – modell och pilot. Vi vill inte använda ordet kontrollant – för då är risken överhängande att vi bygger upp en pseudomyndighet – och det är inte tanken. Frivillighet och säkerhetstänkande ska vara drivkraften. Systemet lämnar alltså möjlighet att bygga modeller över 25 kg – ingen viktgräns har angetts.

• Förbunden ska verka för att utbilda och sprida kunskap till nya och gamla modellflygare i landet. Viktigt att ha ett system som bygger på frivillighet.

Detta var kontentan av RCFF:s möte med LFS fredagen den 22 februari 2008.

Mvh
Ove & Bokis