Reklam

 
Sidan 1 av 3 123 SistaSista
Resultat 1 till 20 av 42

Ämne: Nolaskogs flygveteraner

  1. #1
    LIPs avatar
    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    1 291
    Jobb
    Numera statsanställd med ålderns rätt.
    Klubb
    Örnsköldsviks modellflygklubb

    Standard Nolaskogs flygveteraner

    Här kommer jag att lägga in några av mina flygäventyr vart efter jag hinner skriva ner dem.
    Skriver dem egentligen för en förening som håller på att startas i Örnsköldsvik.
    Föreningen kommer att få namnet: Nolaskogs flygveteraner.



    NOLASKOGS FLYGVETERANER
    En självupplevd händelse av Lars Pekkala.
    Medlem i dåvarande Norra Ångermanlands Flygklubb segelflygsektionen.

    Segelflygsektionen var i behov av ett bogserflygplan, om jag inte minns fel så var det Sigge som var mest aktiv med att söka efter lämpligt flygplan.

    Vi fick förslag på en engelskbyggd TigerMoth, SE-CGI, hos Borås flygklubb. När priset 7000: - inklusive inflygning på flygplanstypen var överenskommet och leveransplatsen skulle vara på Jönköpings flygplats gjorde vi slag i saken.
    Det var bara Sigge och jag som hade motorflygcert vid det tillfället.

    Därför blev det vi som tog nattåget ner till Jönköping en fredag för att hinna med inflygningen på kärran på lördag och hinna en bit på vägen hem.

    Besvikelsen var stor när vi klev av tåget i Jönköping, tjock tät dimma.

    Nåväl, medlemmar i Borås flygklubb tog emot oss vid järnvägsstationen och transporterade oss till flygplatsen. Det var dålig prognos på vädret, dimman såg inte ut att lätta på lördagen i alla fall, det var bara att sikta in sig på söndagen. Vårt natthärbärge fick bli i en bygglokal som var ansluten till flygplatsen.

    Tyvärr så såg inte söndagen ut att vara bättre, fortfarande tjock dimma.

    Vi började planera för att ta tåget hem igen, det var arbetsdag på måndag.

    Två timmar innan tåget skulle gå kom flygläraren, (stressad, en norrman) som skulle skola in oss på Tiger Mothen, och frågade vem som hade mest flygtid. Och det var jag, eftersom Sigge precis hade tagit sitt motorcertifikat, själv hade jag blivit skolad på Ljungbyhed med ca. 90 timmar i bagaget. (Det var meningen att jag skulle bli Fältflygare, men det är en annan historia).

    Hur som helst var det bara att rusa ut till kärran, han hade bestämt sig att göra en inflygning med mig i dimman. Sikten var dålig, skulle tro ca 150 meter framåt och kanske 50 meter i höjd.

    Vi flög i ca 10 min bland slöjorna och sedan ner och landa, läraren beordrade mig att göra 3st starter och landningar ensam. Vad gör man, det var ju lite kris, det var bara att försöka att göra sitt bästa och flyga.
    Och det räckte tydligen för att godkänna mig som influgen.

    Nu blev det bråttom, vi skulle med tåget hem. Eftersom vi var sent ute, fick byggledaren som förfogade över bygglokalen, ringa järnvägsstationen och be stinsen hålla tåget medan flygläraren skjutsade oss till tåget. Jag tror tåget blev försenat ca 3 minuter.

    Hur gick det med Tiger Mothen? Det löste sig ganska bra. Det visade sig att jag hade en kurskamrat från Ljungbyhedstiden som var medlem i Boråsklubben. Han erbjöd sig att flyga kärran till Sundsvall där Sigge och jag hämtade den sedan utan några som helst problem.
    /Lasse

    Modellflygare sedan 1952

    Fullskalaflygare åren 1964-1978.
    Har flugit motor: Saab Safir, Tiger Moth, Piper Colt, Auster A5, Super Cub.
    Segel: Bergfalke, Pik5, L-Spatz 55, Mucha Standard,
    Pirat, Astir, KA2B, Jantar Standard.

  2. #2
    radioactives avatar
    Reg.datum
    Aug 2011
    Inlägg
    473
    Blogginlägg
    2
    Jobb
    Astronomi, RC-flyg, Multirotorflyg, Radio-DXing
    Klubb
    Fri och obunden skånepåg

    Standard

    Tack för berättelsen! Jag bara älskar gamla flyghistorier. Har du fler så är jag idel läsare..

    Lasse

  3. #3

    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    1 214
    Klubb
    MFK Genlanda

    Standard

    MERA!!

    MVH Kent

  4. #4
    LIPs avatar
    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    1 291
    Jobb
    Numera statsanställd med ålderns rätt.
    Klubb
    Örnsköldsviks modellflygklubb

    Standard

    Uppgraderar tråden med en ny berättelse.



    Självupplevd flygäventyr av Lars Pekkala
    Medlem i dåvarande Norra Ångermanlands Flygklubb segelflygsektionen.


    Efter att segelflygsektionen hade köpt Tiger Mothen SE-CGI kom segelflygutbildningen i gång och det började utbildas segelflygare.
    Det var kontinuerligt brist på bogser piloter, och det var ett antal motorflygare som var intresserad av att göra en inflygning på Mothen för att bli tänkta bogser piloter.
    Tyvärr så hände det sig att under en inflygning med flyglärare så vek sig Mothen efter en vingglidning på finalen och damp i backen och fick landningsställen upptryckta i vingarna.
    Lyckligtvis så blev det inga personskador men vi tappade en tänkt pilot, han slutade totalt med flygning.
    Mothen klassades som totalhaveri utav försäkringsbolaget och det betalades ut försäkringssumman 10 000:- .
    Det visade sig att det fanns en Tiger Moth i Kiruna flygklubb, SE-ANL men den var utan motor.
    Motor hade vi från den havererade SE-CGI men det måste göras en vevaxelöversyn för att försäkra sig om att inte den blivit krokig vid haveriet.
    Motorn skickades till Umeå för översyn där den blev godkänd för nya uppdrag.
    SE-ANL köptes av Kirunaklubben för 3 800:- och motorn fraktades till Kiruna och en flygmekaniker anlitades för att montera in motorn.
    När SE-ANL var luftvärdig igen så påbörjades planeringen hur vi skulle få hem den till Ö-vik.
    Vid det här tillfället så var det bara Sigge och jag som var influgen på Tiger Moth, (har för mig att det var två äldre herrar till, men de var nog inte att räkna med).
    Att Mothen skulle flygas hem var helt klart, men hur skulle vi ta oss till Kiruna?
    Efter en del funderingar så bestämde vi oss för att hyra motorsektionens flygplan, Piper Colt.
    Tidpunkten för detta äventyr var, om jag inte minns fel, 1967. Är i alla fall säker på att det var i februari månad.
    Piper Colt är ett tvåsitsigt flygplan med noshjul och 108 hästkrafters motor. Den var inte direkt optimal för flygning på skidor och skidor var en förutsättning för att utföra detta uppdrag.
    I stället för att läsa på om Coltens prestanda och aktionstid så frågade vi dåvarande motorflygchef om dessa uppgifter varvid svaret blev, ja sidu sidu, det är 6 timmar dä sidu.
    Med dessa uppgifter så gjorde vi upp vår färdplan för vår resa till Kiruna, flygtiden beräknades till ca 4 timmar.
    Starten från Ö-vik skedde den 12 februari så fort dagsljuset tillät flygning med våra certifikat, (vi hade inget mörkertillstånd).
    Sigge fungerade som pilot och jag var navigatör.
    Det var ett strålande väder, sikten var enorm, vi såg bl.a. Dundret vid Gällivare från 13 mils avstånd.
    Men det var ganska svårnavigerat, mycket svårt att se skillnad på t.ex. en sjö och åkermark.
    Hursomhelst, när vi flugit ca halva sträckan började vi bli fikasugen.
    Sigge tog av sig sitt headset och lade dem uppe på instrumentbrädan. För att vara säker på att vi höll kursen så tittade Sigge till kompassen och justerade kursen lite ett antal gånger, men då kompassen inte ville det som Sigge ville så skapade det lite förvirring hos oss båda tills vi kom på att Sigge hade lagt headsetet med hörlurarna ”på var sin sida om kompassen”. Alltså, kompassen den var monterad uppepå instrumentbrädan och med hörlurarna på var sin sida om kompassen innebar att magneterna i hörlurarna låste fast kompassen på ett konstant värde.
    Nu uppstod det problem, var är vi? Hur långt från kursen har vi kommit? Det blev till att detaljstudera kartan för att försöka lokalisera oss, snö, snö, snö, vitt, vitt, vitt, ser inte skillnad på sjö eller åkermark.
    Jag måste koncentrera mig på hur vägsystemen såg ut. Hittade en väg på kartan som gick i kringla, ungefär som en Ohm symbol. Och mycket riktigt, efter lite spaning på marken så kunde vi se en upplogad väg med en sådan kurva, ny kurs och resan fortsatte.
    Som jag skrivit ovan, otroligt bra sikt, har aldrig varit med om det förr eller senare, vi såg flygfältet på ca. 10 minuters avstånd, men vad nu, hostade motorn till, javisst gjorde den det, Sigge bytte snabbt bränsletank, till den som han i princip hade kört tom. Tanken som Sigge bytte ifrån visade också tom, hur kunde det komma sig, vi hade ju uppgift på 6 timmars aktionstid.
    Hur som helst Sigge bad flygledningen i Kiruna om att få landa lång final vilket vi fick tillstånd till.
    Efter vi landat bad vi om tankning av flygplanet och en flygmekaniker kom och var oss behjälplig. Mekanikern blev nog mer eller mindre chockad när han såg hur mycket bränsle det gick i tankarna, när vi räknat baklänges så kom vi fram till att det bara var ca 8 liter bränsle kvar tillsammans i tankarna. Det visade sig att den verkliga aktionstiden på Colten var 4 timmar, vi hade flugit i 4 timmar och 8 minuter.
    Man kan spekulera i vad som skulle ha hänt om inte Sigge hade varit noga med att magra ut bränslet när vi flög på hög höjd.
    Nåväl, vi kunde inte göra något mer den dagen, det började skymma och mörkret gjorde sitt intåg, det var bara till att invänta nästa dag.

    HEMRESA
    Eftersom Mothen hade en kortare aktionstid än Colten så hade vi tomma bränsledunkar med oss från Ö-vik.
    Efter att vi fyllt dunkarna med bränsle fick vi hjälp med att värma upp motorerna med typ en byggtork. Temperaturen låg kring minus 20 grader. Mothen värmdes först så att vi kunde starta motorn som fick gå på tomgång medan Colten värmdes upp.
    De personer som vi träffade på i Kiruna skakade på huvudet och tyckte nog att vi inte var riktigt klok som skulle flyga Tiger Moth vid denna temperatur, att flyga med Colt var den ingen som hade synpunkter på. Själva diskuterade vi så att vi hade så många fler nödfält att landa på vintertid. Vi måste också landa någonstans för att tanka upp flygplanen samt att vi måste flyga så kort sträcka som möjligt för att hinna innan det blev mörkt.
    Hur som helst så startade vi ifrån Kiruna flygplats och fick höra i efterhand att någon av klubbmedlemmarna hade ringt till Kirunatornet och fick en direkt rapport hur vi taxade ut och hur vi drog på gas och lättade från banan.
    Tanken var nu att Sigge skulle sköta navigeringen hem och jag skulle ligga strax under/bakom honom för att jag skulle kunna ”krypa” ner i min sittbrunn och titta upp på Colten. Allt för att undvika vinddraget i den kyla som rådde.
    Vi hade kommit överens om att vi skulle mellanlanda på Jörnträsket, en sjö ca 6,5 mil väster om Skellefteå.
    När vi landat och klev ur flygplanen så fick vi en smärre chock, det var flödvatten under snön. Mina lånade finska filtstövlar blev blöta och lika dant Sigges pjäxor.
    Det var bara att gilla läget. Vi vågade inte stanna motorerna någon längre tid, för det var rätt så kallt. Därför stannade vi Mothens motor först för att fylla olja och tanka bensin för att direkt efter starta motorn igen och låta den gå på tomgång medan vi tankade Colten.
    Jag hade väl mina funderingar kring hur Sigge skulle komma iväg med Colten, som jag skrev tidigare är inte Colten direkt optimalt att ha på skidor.
    Vi var överens om att Sigge skulle börja köra på snön först för vi misstänkte att skidorna skulle ha frusit fast med tanke på att det var flödvatten under snön.
    Mycket riktigt, jag var tvungen att försöka bryta lös Colten medan Sigge gasade för fullt.
    Jag fick hålla på att ruska och bryta en bra stund innan skidorna till slut lossnade så att Sigge kunde köra runt på snöytan medan jag skulle försöka komma loss med Mothen.
    Det gick inte alls, Sigge fick hoppa ur Colten för att hjälpa mig lös, nu var det min tur att köra på snöytan och avvakta och se om Sigge skulle komma igång, men det var tji, fastfrusen igen.
    Det var bara att gilla läget och hoppa ur Mothen, (hur man nu hoppar med 2st skoteroveraller på sig och filtstövlar som var täckt med snö och is runt fötterna).
    Jag fick bryta loss Colten igen och snabbt hoppa in i Mothen, sitter naturligtvis fast.
    Med full gas och ordentliga sidoroderutslag lyckades jag bryta lös skidorna från fastfrysningen, det var bara ge järnet och starta på en gång för här vågade man inte stanna av och se hur det gick för Sigge.
    Sigge hängde på direkt efter mig i starten och flög ikapp mig så att jag kunde lägga mig som rote tvåa och krypa ner i sittbrunnen och få någorlunda lä från vinddraget.
    Resten av resan gick utan några problem alls, vi landade på Ö-viks flygplats strax innan det började skymma.
    Jag tror att halva klubben hade tagit sig till flygplatsen för att hälsa oss välkommen hem.
    Direkt efter jag kuperat motorn så rusar ett antal kamrater för att lyfta mig ur Mothen, det var ju svinkallt så jag måste vara halvt ihjälfrusen…..trodde dom.
    Det blev lite av förvirring när jag försökte övertyga att dom skulle hjälpa Sigge istället, jag menar, blöta kängor och en halvtaskig WW-värme i Colten borgar direkt inte för att det skulle vara varmt och skönt.
    Själv hade jag 2st skoteroveraller på mig och finska filtstövlar som det frusit is utanpå, var ordentligt isolerade. Det fullkomligt ångade från mig när jag klädde av mig.
    Senare på kvällen när jag kommit hem och såg väderleken på tv:n visade det sig att det hade varit minus 36 grader i Jörn, så nog hade det varit kallt väder.
    /Lasse

    Modellflygare sedan 1952

    Fullskalaflygare åren 1964-1978.
    Har flugit motor: Saab Safir, Tiger Moth, Piper Colt, Auster A5, Super Cub.
    Segel: Bergfalke, Pik5, L-Spatz 55, Mucha Standard,
    Pirat, Astir, KA2B, Jantar Standard.

  5. #5

    Standard

    Hur bra som helst,berätta mera.
    Nybörjare

  6. #6
    LIPs avatar
    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    1 291
    Jobb
    Numera statsanställd med ålderns rätt.
    Klubb
    Örnsköldsviks modellflygklubb

    Standard

    Tack för berömmet Klavins, men jag är rädd för att göra dig besviken.
    När Moth- berättelserna är slut kommer jag in på Cub-historier.
    /Lasse

    Modellflygare sedan 1952

    Fullskalaflygare åren 1964-1978.
    Har flugit motor: Saab Safir, Tiger Moth, Piper Colt, Auster A5, Super Cub.
    Segel: Bergfalke, Pik5, L-Spatz 55, Mucha Standard,
    Pirat, Astir, KA2B, Jantar Standard.

  7. #7
    Moderator
    RCFF - Moderator
    bokiss avatar
    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    4 638
    Jobb
    Glänsande Pellejöns samt Guruns Hovfotograf
    Klubb
    LFC+VMF+ÖMFK +Ivves Fan Club

    Standard

    Går bra det med med Cubbar,bara i Hultsfred det finns ett visst motstånd...Trevlig läsning Lasse!
    // Bokis

    ***** Din kanelbulle i cyberrymden*****
    (nu även med biskvier!)

  8. #8

    Standard

    Bli inte ledsen, vid min ålder får man hålla sig i skinnet o rätta sig i ledet även om det är svårt med CUBBAR kram på dig.
    Nybörjare

  9. #9
    radioactives avatar
    Reg.datum
    Aug 2011
    Inlägg
    473
    Blogginlägg
    2
    Jobb
    Astronomi, RC-flyg, Multirotorflyg, Radio-DXing
    Klubb
    Fri och obunden skånepåg

    Standard

    Alla flyghistorier är välkomna oavsett flygfarkost...

    Lasse

  10. #10
    LIPs avatar
    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    1 291
    Jobb
    Numera statsanställd med ålderns rätt.
    Klubb
    Örnsköldsviks modellflygklubb

    Standard

    Frugan och jag var till Stockholm med buss, vi såg på teater.

    Passade då på att skriva ner några fler berättelser om de flyg upplevelser jag har haft när jag ändå satt i bussen och hade tråkigt.

    Här kommer en till att börja med.

    G-stål med kvickroll som följd.


    Min stora uppgift i flygklubben var att bogsera upp segelflygplan, det kunde bli 40- 60 bogser starter under en helg.
    Mellan starterna så brukade det dyka upp folk som var nyfikna på verksamheten och frågade om de kunde få en flygtur med Mothen och eftersom Sigge var upptagen med segelflygskolning så var det jag som fick flyga dessa personer, det blev en extra inkomst för klubben.
    Det fanns bl.a. en tjej, (20 års ålder), som tyckte det var så roligt med dessa flygningar att hon återkom flera helger i rad och ville åka med, ju häftigare flygningen var ju roligare var det.
    Hade en sådan flygning med den här tjejen och i slutet på passet så skulle jag göra en tryckare över fältet för att i fältkanten göra en skarp stigning och avsluta med en hjulning och därefter landa.
    Det slutade med att när skulle göra den skarpa stigningen så började Mothen att g-ståla och jag hann inte riktigt vara med förrän Mothen slog runt i en kvickroll.
    Nu hade jag fått min flygutbildning i Ljungbyhed F5, det var meningen att jag skulle utbilda mig till fältflygare som det hette på den tiden.
    Under den flygutbildningen fick vi öva mycket på sådana situationer och i sådana här fall så fick man absolut inte skeva emot en sådan rörelse utan man skulle skeva med för att kunna återta ett normalt flygläge, så det satt i ryggmärgen och jag gjorde som jag blivit lärd.
    Det gick alltså bra trots att höjden var ca 50 meter, nåväl när jag landade så stod mina klubbkamrater med stora leenden och hade armarna över huvudet och klappade händer..... då var man kung.....trodde dom......... jag kallsvettades.
    Hon som åkte med tyckte naturligtvis i sitt oförstånd att det var jättehäftigt, men hon kom nog till insikt om vad som hade hänt för hon kom inte tillbaka fler gånger därefter.
    Senast redigerat av LIP den 2012-08-25 klockan 15:42.
    /Lasse

    Modellflygare sedan 1952

    Fullskalaflygare åren 1964-1978.
    Har flugit motor: Saab Safir, Tiger Moth, Piper Colt, Auster A5, Super Cub.
    Segel: Bergfalke, Pik5, L-Spatz 55, Mucha Standard,
    Pirat, Astir, KA2B, Jantar Standard.

  11. #11
    LIPs avatar
    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    1 291
    Jobb
    Numera statsanställd med ålderns rätt.
    Klubb
    Örnsköldsviks modellflygklubb

    Standard

    Ett nytt flygäventyr.


    Första EK

    Yngve skulle flyga första ek med Bergfalken.

    Yngve hade fått all information inför flygningen, allt var kopplat och klart och klartecken att starta. Vid sådana här tillfällen fick man som bogser förare verkligen hålla uppsikt i backspegeln om vad som händer i seglaren.

    Men med Yngve var det inga problem, starten gick utmärkt och hela släpet upp till 500 meter som var utgångshöjden.

    Det var dags för urkoppling, Yngve skulle koppla men, i sin nervositet måste han ha tagit fel på urkopplingshandtaget och bromsen.
    Yngve drog alltså i bromsen och resultatet blev tvärstopp för min del, jag hängde som ett kors på himlen, försökte naturligtvis knövla mig upp till flygläge igen.
    Men nu är det så att under utbildningen så får eleverna lära sig att dra i urkopplingshandtaget två gånger, resultatet, jag hängde som ett kors igen men då var det jag som kopplade ur.

    Jag hade sedan en vild jakt på Yngve för att flyga ikapp honom och med vilt viftande med armarna för få honom att förstå att han hade linan kvar. Det var viktigt för annars var risken stor att linan skulle fastna i skogen när han låg på finalen.

    Yngve fattade vinkningarna och kopplade ur linan så småningom när han förstod vad han hade gjort för fel.

    Att det sedan blev besvärligt att leta linan, det är en annan historia där jag inte var inblandad.

    Det gick bra för Yngve, han blev en duktig segelflygare som sedermera utbildade sig till segelflyglärare.
    /Lasse

    Modellflygare sedan 1952

    Fullskalaflygare åren 1964-1978.
    Har flugit motor: Saab Safir, Tiger Moth, Piper Colt, Auster A5, Super Cub.
    Segel: Bergfalke, Pik5, L-Spatz 55, Mucha Standard,
    Pirat, Astir, KA2B, Jantar Standard.

  12. #12
    LIPs avatar
    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    1 291
    Jobb
    Numera statsanställd med ålderns rätt.
    Klubb
    Örnsköldsviks modellflygklubb

    Standard

    Här kommer en liten berättelse till.




    Isbildning.

    Det var höst, det var en förmiddag i oktober om jag minns rätt.
    Vi skulle göra första start i segelflygutbildning.
    Det var ganska låga moln och kallt, någon plusgrad bara.
    Jag bogserade upp Sigge med elev till utgångshöjden 500 meter.
    Efter urkopplingen skulle jag gå ner och landa, jag hade inte riktig koll på vart Bergfalken tog vägen men när jag låg på final efter att ha släppt linan såg jag att Bergfalken redan hade landat och ag blev mycket konfunderad, ” landat redan och på fel ställe”, där brukar inte Sigge landa. Sigge brukade landa så att det bara var till att koppla bogser linan igen.
    Svaret på mina funderingar fick jag kom fram till Sigge och det var inte precis glädjande.
    Efter urkoppling så hade Sigge med elev passerat genom, ja inte direkt moln var mera som sjörök, (fältet låg vid havsstranden), och vad vi kan förstå så bestod sjöröken av underkyld fukt/vattenånga och naturligtvis bildades is på vingarna och Bergfalken slutade att flyga.
    Sigge hade kämpat för att få falken att flyga, normal flyghastighet är 80 km/tim men Sigge hade ökat farten till 120 km/tim och falken flög ändå inte. Det blev en verkligen hård sättning i den farten och falkens undersida trycktes upp ordentligt i sittbrunnen.
    Eftersom Sigge satt i baksits så fick han ta värsta smällen och skadade ryggen så att det blev en ganska långvarig sjukskrivning.
    Vad jag förstod så klarade sig eleven utan skador.
    Kan inte säga vem eleven var så jag vet inte om eleven fortsatte att flyga.
    Det blev ett ganska komiskt efterspel på denna händelse.
    Jag hade inget bogser tillstånd på den här tiden, för att få bogser tillstånd skulle man ha loggat 150 flygtimmar, det hade inte jag, hade bara ca 90 timmar och det fick Segelflygchefen Sverige, Lennart Stålfors, reda på.
    Sigge som då var både Segelflygchef i klubben och dessutom lärare blev uppringd av Lennart Stålfors för att bannas.
    Stålfors ansåg ju att det fanns andra piloter med mera flygtid.
    Och det var mycket riktigt, det fanns några äldre herrar från motorflygsektionen.
    Sigges försvar var, men vi måste tänka på säkerheten också!
    När Sigge hade berättat vad jag hade för flygutbildning så gav sig Stålfors och det blev inga efterräkningar.
    Därmed så ordnade Stålfors så att det kom upp en besiktningsman som jag fick bogsera upp i en seglare varefter jag fick mitt bogser tillstånd på dispens.
    /Lasse

    Modellflygare sedan 1952

    Fullskalaflygare åren 1964-1978.
    Har flugit motor: Saab Safir, Tiger Moth, Piper Colt, Auster A5, Super Cub.
    Segel: Bergfalke, Pik5, L-Spatz 55, Mucha Standard,
    Pirat, Astir, KA2B, Jantar Standard.

  13. #13

    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    1 214
    Klubb
    MFK Genlanda

    Standard

    Hej Lasse

    Så in i bänken roligt o läsa om dina erfarenheter!
    Hoppas du kommer med flera berättelser från
    din flygargärning.

    MVH Kent

  14. #14
    radioactives avatar
    Reg.datum
    Aug 2011
    Inlägg
    473
    Blogginlägg
    2
    Jobb
    Astronomi, RC-flyg, Multirotorflyg, Radio-DXing
    Klubb
    Fri och obunden skånepåg

    Standard

    Ja, det är verkligen roligt, lite högtidsstund... nästan så att chipspåsen kommer fram och man myser...

    Lasse

  15. #15
    LIPs avatar
    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    1 291
    Jobb
    Numera statsanställd med ålderns rätt.
    Klubb
    Örnsköldsviks modellflygklubb

    Standard

    Vad roligt att ni tycker om mina berättelser, får tacka för uppmuntran. Men Lasse, var försiktig med chipspåsen, den kan ställa till med problem. Men det är gott förståss.

    Här kommer en liten berättelse till, det dröjer nog ett tag nu innan det blir några fler då jag har slut på färdigskrivna. Men det kommer.



    Motorproblem
    Vid ett annat tillfälle bogserade jag upp Tryggve i Spatzen, vi hade kommit på ca 150 meters höjd då det small till i Mothen, det lät som ett grovt vapen och smattrade som en kulspruta.

    Jag vinkade för att få Tryggve att förstå att han måste koppla ur.

    Själv landade jag lång final, ville inte gå ett extra varv för att släppa linan utan jag drog ut finalen så långt det bara gick för att komma fri med linan från skogen, när jag bedömde att linan gick fritt kopplade jag ur den och landade långt fram på fältet.

    När jag stannat och kuperat motorn så hoppade jag ur sittbrunnen för att kolla vad som hänt, det visade sig att luckan på motorhuven var bränd, färgen hade flagnat på utsidan och jag förstod ingen ting.
    Öppnade luckan för att se efter vad som hänt såg först ingenting, men, vad var det för kabel som hängde lös? Det visade sig att det var en tändstiftkabel med ett vidhängande tändstift det vill säga det var halva tändstiftet. De här tändstiften var så konstruerade så de gick att skruva isär mittendelen på stiften, den mittre polen som det hoppar gnistor emellan. Den hade alltså gängat ur sig och ramlat bort.

    Men varför small det så? Jo, flygmotorer har dubbla tändstift på varje cylinder, det innebar att bränslet i gällande cylinder antändes med det andra stiftet och det blev typ en svetslåga ut genom hålet där stiftet hade delat på sig och eldade mot luckan.

    Det var tur att det var på vänster sida av motorn som stiftet hade delat på sig för på höger sida satt förgasaren, man kan inte påstå att det var någon modern förgasare precis.
    Det var en fallförgasare med en flödarknapp som det var på gamla motorcyklar, det innebar att när man skulle snapsa motorn vid kallstart så fylldes koppen tills att det rann ur bränsle. Det kunde alltså bli blött av bränsle runt i kring.
    Hade ett tändstift delat på sig på den sidan kan det ha gått illa.
    Tändstiftsdelen skruvades tillbaka och övriga stift kontrolldrogs varefter bogseringen återupptogs.
    /Lasse

    Modellflygare sedan 1952

    Fullskalaflygare åren 1964-1978.
    Har flugit motor: Saab Safir, Tiger Moth, Piper Colt, Auster A5, Super Cub.
    Segel: Bergfalke, Pik5, L-Spatz 55, Mucha Standard,
    Pirat, Astir, KA2B, Jantar Standard.

  16. #16
    Moderator
    RCFF - Moderator
    bokiss avatar
    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    4 638
    Jobb
    Glänsande Pellejöns samt Guruns Hovfotograf
    Klubb
    LFC+VMF+ÖMFK +Ivves Fan Club

    Standard

    Himskans trevliga historier Lasse!
    Mera!!!
    Den sista påminner mig om farbrorn som var s.k. F.E på en underbar DC 6 som flög post på Arlanda,kärran kom intaxande på tre motorer,stannade och ut hoppade han,arg som ett bi för att konstatera att Smålandskogarna blivit en cylinder rikare..Ove har en bra story om motorbytet som gjordes i Malmö och efterföljande motorkörning när det regnade trapp-delar över flygplatsen..
    // Bokis

    ***** Din kanelbulle i cyberrymden*****
    (nu även med biskvier!)

  17. #17
    Debattglad entusiast
    RCFF - Administratör
    AMs avatar
    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    3 023
    Jobb
    Hobbyhandlare - Simulatorinstruktör
    Klubb
    Lunds Radioflygklubb

    Standard

    Ja, maskinen var inhyrd av Falcon Air som jag jobbade på då. Våra egna B737'or stod groundade med sprickor i lastluckornas spant.

    Vi var några stycken som kom tillbaka från lunchen när vi hörde ljudet av en stjärnmotor som startades. "Vi går och lyssnar", föreslog en kollega och vi var tre personer som gick ut på plattan via hangaren. DC-6'an stod vänd mot hangaren cirka 40 meter ut på plattan. Air Atlantics mekaniker hade precis fått igång treans motor (motorn närmast flygkroppen på höger sida). Vi stod vid hangarporten och lyssnade och rös över det vackra ljudet.

    Mekanikern som lagat motorn hade ställt sin verktygslåda på fotsteget till en av lastluckorna ca två meter framför propellern. En ca fyra meter hög byggställning i aluminiumsrör och marinplywood hade mekanikern använt och lossat hjulbromsarna på och dragit fram kanske tre meter framför propellern.

    Motorn började gå lite renare och började bli varm. Teknikern som vi såg i cockpit började varva upp motorn. "Vilken sång" skrek en av kollegerna och log från öra till öra. Motorns varv ökades successivt och jag upptäckte då plötsligt att byggställningen började vagga och det ryckte i den. Jag började springa fram mot planet vilt viftande med armarna för att uppmärksamma mekanikern inne i cockpit. Men man såg bara en hårtufs och han var helt koncentrerad på kontrollerna och motorinstrumenten.
    Jag var ett par meter ut från hangarporten då byggnadsställningen började rulla och inom ett par sekunder hade den sugits in i propellern som gick på fullgas. Med ett brak styckades allt sönder till småbitar. Jag sprang tillbaka mot hangarporten och vi stod tre personer och höll andan trykta mot hangarporten.

    Mekanikern kuperade förstås motorn direkt när det small, men det tog uppskattningsvis ca 10 - 15 sekunder innan propellern stod still. DÅ andades vi ut och då märkte vi också hur det regnade metallbitar. Klonk, pling, dask... Aluminiumrörbitar från byggnadsställningen regnade ner inom ett ca 75 meter stort område kring planet. Ingen rörbit var längre än ca 40 cm. När regnandet av delar upphört - trodde vi - och vi började gå ut mot planet sa det KLONK! Två meter framför oss landade en stor polygrip. Verktygslådan som stod på fotsteget till lastluckan hade också åkt in i propellern. En luftfärd på kanske 30 sekunder måste inneburit ett nytt världsrekord på hur högt man kan slunga en polygrip...

    Vid genomgången efteråt hävdade mekanikern att han visst flyttat undan verktygslåda och byggställning på behörigt avstånd. Om det inte var ett mänskligt fel skulle nämligen Falcon Air själv få betala ersättningstransporten. Men tji fick dom - det fanns tre vittnen som kunde intyga den vackra sången från motorn, men även det bristande förståndet och säkerhetstänket hos Air Antlantics mekaniker.

    Det landade en Cessna 421 dagen efter med fyra tekniker och en STOR rulle aluminiumplåt och massor med nit. Kroppen på DC-6'an var perforerad, men lyckligtvis var inga hydraulrör eller elledningar skadade. Ett rent plåtarbete på några dagar återställde maskinens kropp. Propellern hade några jack, men jag tror det gick att fila till bladen och flyga vidare. Jag har inget minne av att de bytte propeller iaf.

    Mvh
    Ove
    Ove (AM) Nielsen

  18. #18
    LIPs avatar
    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    1 291
    Jobb
    Numera statsanställd med ålderns rätt.
    Klubb
    Örnsköldsviks modellflygklubb

    Standard

    Kul berättelse Ove,

    Har väntat länge på att du också skulle börja skriva ner lite historier, för du om någon borde ha upplevt en hel del i din flygargärning.

    Bokis, roligt att du gillar mina berättelser men nu dröjer det nog ett tag innan det blir några fler, men det kommer att bli fler.

    Nu på lördag den 10:e kommer Nolaskogs Flyghistoriska att konstituera sig och bilda en förening.

    Örnsköldsviks museum har visat ett stort intresse för vår verksamhet.
    /Lasse

    Modellflygare sedan 1952

    Fullskalaflygare åren 1964-1978.
    Har flugit motor: Saab Safir, Tiger Moth, Piper Colt, Auster A5, Super Cub.
    Segel: Bergfalke, Pik5, L-Spatz 55, Mucha Standard,
    Pirat, Astir, KA2B, Jantar Standard.

  19. #19
    radioactives avatar
    Reg.datum
    Aug 2011
    Inlägg
    473
    Blogginlägg
    2
    Jobb
    Astronomi, RC-flyg, Multirotorflyg, Radio-DXing
    Klubb
    Fri och obunden skånepåg

    Standard

    Helt otroligt att ingen tog skada med skot flygande i alla riktningar. Lika märkligt att propellern klarat sig så pass bra. Att klyva en byggnadställning i 40 cm stora bitar lär ju ha behövts lite kraft.... Tack för berättelsen!

    Lasse

  20. #20
    Debattglad entusiast
    RCFF - Administratör
    AMs avatar
    Reg.datum
    May 2006
    Inlägg
    3 023
    Jobb
    Hobbyhandlare - Simulatorinstruktör
    Klubb
    Lunds Radioflygklubb

    Standard

    Tackar. Jodå jag ska berätta om mina upplevelser.
    Jag får ta mig tid och skriva ner några episoder.

    Mvh
    Ove
    Ove (AM) Nielsen

Behörigheter för att posta

  • Du får inte posta nya ämnen
  • Du får inte posta svar
  • Du får inte posta bifogade filer
  • Du får inte redigera dina inlägg
  •