Sådärja, nu börjar årets "efter Ripa depression" att infinna sig i vetskapen att det är 51 veckor till nästa gång...
Vädret var inte riktigt på vår sida i år, men det vägdes mer än väl upp av den varma och goda stämningen på lägret.
Man brukar lite slarvigt använda sig av uttrycket "Vi är som en enda stor familj", men här stämmer det verkligen.

Ett jättestort tack till hela Ripagänget för att dom får en att känna sig så oerhört välkommen på detta meeting, och för allt jobbet dom lägger ner för att få allt att fungera så smidigt som möjligt.

Tack också till alla glada mötesdeltagare från när och fjärran som med humor och gott humör förgyller tillvaron denna veckan varje år, det är alltid lika kul att upptäcka att det finns många andra som är lika knäppa som en själv och beredda på att bjuda på sig själva och bara ha kul i en hel vecka.

Nu får man försöka fundera ut hur i hela världen man ska kunna toppa alla roliga gejor till nästa år, och det blir inte lätt...