Jag som har flugit modellflyg i snart 30 år är på nytt nybörjare, en märklig upplevelse må jag säga!
Orsaken är att att jag de senaste åren nära nog varje kväll sett Uppsala Universitetssjukhus ambulanshelikopter passera över mitt hem på väg till eller från landningsplattan på sjukhuset, något som med tiden väckt mitt intresse för hur dessa tingestar med "propellern på taket" flyger.

Med detta i åtanke inhandlades jag som en 50-årspresent till mig själv (min omgivning insåg inte behovet av yterligare galenskaper) en styck HK-450TT Pro samt en motor, Turnigy 2215H, ett fartreglage HK Mystery 40A, samt ett HK 401B gyro. Prylarna var förvånansvärt billiga så beställningen kompletterades med ett icke oansenligt reservdelslager.

Monteringen av helikoptern tog mig tillbaka till lekskoletiden då jag tillbringade i stort sett all tid med att skruva ihop olika fantasifulla Meccanokonstruktioner. Kanske av det skälet upplevde jag, som hittills mestadels byggt flygplan i balsa, furu, plywood, foam och glasfiber, att monteringen gick ganska smärtfritt. Dock insåg jag snart nyttan av att använda insexmejslar av hög kvalitet, det sparar mycket frustration att slippa dra skruvskallar runda. Delarna passade ihop förvånansvärt bra även om det blev en del finjusteringar, bland annat av stjärtrotorstyrningen som från början gick ojämt och trögt.

En ovärderlig hjälp vid monteringen och installationen av radion var de videofilmer producerade av signaturen "Finless Bob" som finns arkiverade på Helifreak.com. Videofilmerna hjälpte mig förstå principerna för monteringen av linkaget till swashplattan, balansering av rotorbladen samt grundinställningen av gyrot.

Efter några helgers pyssel stod helikoptern färdig komplett med ett träningslandställ av kolfiberstavar med foambollar i ändarna och jag kände mig nöjd med resultatet, linkaget gick lätt och så glappfritt som det gick att få det. Med en kombination av tur och kanske en gnutta skicklighet hade jag lyckats få allt i balans så att helikoptern varvade upp utan påtagliga vibrationer. Rotorbladens tracking hade jag också lyckats få till och därmed fanns inte längre några ursäkter att inte provflyga den lilla tingesten.

Vid denna tidpunkt satte jag mig att läsa Kristian Berggrens helikopterflygbok, som visserligen har en del år på nacken, men som åtminstone jag upplevde som ganska matnyttig, bl.a. avseende vad man ska betänka vid de första flygförsöken. Min mentala träning gick således ut på att intala mig att undvika en blivande helikopterpilots tre dödsynder genom att upprepa mantrat, "titta inte på stjärtrototorn och om någonting går galet, dra inte av gasen och dra absolut inte högerspaken mot mig".

Från denna punkt avviker nog min historia ganska avsevärt från den gängse rekommenderade och jag vill inte rekommendera någon att göra som jag även om det än så länge tycks ha fungerat.

Således: Jag hade vid ett tidigare tillfälle provat att flyga modellflygsimulator på en hobbymässa och funnit det så till den milda grad tråkigt att jag valde att inte öva med en sådan. Eftersom de första flygförsöken skedde under semestern hade jag inte heller tillgång till någon som kunde hjälpa mig med att trimma in helikoptern. Dessutom tyckte jag att gyrot verkade fungera konstigt så jag skruvade inledningsvis ner gain till 0. Med pitchkurvan inställd på 0 till +12 grader och trottelkurvan på 0%, 65% och 100% satte jag igång att göra de första försiktiga skutten. I viss mån kan man säga att oddsen var emot mig.

Ett par saker visade sig omedelbart:

- Stjärtrotorn levde sitt eget liv, det var mycket svårt att hålla helikopterns på stadig kurs med 0% gain på gyrot. Jag blev tvungen att göra ganska rejäla justeringar av linkaget för att få till ett neutralläge som gjorde att helikoptern inte ville leka karusell så fort den lättade lite från marken.

- Jag upplevde helikoptern som extremt känslig på de cykliska kontrollerna (högerspaken). Efter en del experimenterande kom jag på att jag kunde göra helikoptern mindre känslig om jag justerade ner swashplattemixningen från 60%, som var standardinställning på mn JR PCM9XII-radio, till 40%

- De första startförsöken gjorde jag från gräsmattan hemmavid. Detta var ett stort misstag då jag nästan omedelbart vid de första skutten fick stjärtrotorn att ta i gräset varvid vinkeldrevet till stjärtrotorns drivaxelsom blev av med ett antal tänder. Turligt nog hade jag beställt ett par extradrev så det gick fort och enkelt att reparera. Så här i efterhand inser jag att det kanske varit bättre att skaffa en helikopter med remdriven stjärtrotor. Kuggdreven till stjärtrotorn tycks vara min helikopters svaga punkt

De påföljande försöken ledde också till problem då jag flyttade mina startförsök till en boulebana. Återigen ett "big mistake" eftersom rotorbladen rev upp massa småsten som yrde i luften och väldigt snabbt förstörde framkanten på rotorbladen. Återigen kom reservdelslagret väl till pass och bestyckad med nya rotorblad flyttades de följande flygförsöken till en tom asfalterad parkeringsplats vilket var ett mycket bättre val av plats.

Med precis så mycket gaspådrag att helikoptern nätt och jämt lättade tillbringade jag ett dussintal starter med att hasa omkring framåt, bakåt, åt höger och vänster. Så småningom vågade jag låta helikoptern lätta någon decimeter från marken och efter att den inledningsvis tycktes fungera som en smörklick i en stekpanna började jag så småningom få en viss kontroll över situationen. Full koncentration behövdes, och ganska ofta kändes det som att jag jagade helikoptern runt istället för att hålla den någorlunda stilla på en bestämd plats.

Efter ytterligare ett par dussin flygningar börjar nu få lite kontroll på hovrandet, jag har skruvat up gainen på gyrot till 40% vilket underlättar avsevärt. Jag är full av respekt för de som i modellhelikoptrarnas barndom lyckades klara av att flyga helt utan gyro. Att hovrandet blir säkrare märker jag på att mina korrektioner med tiden blivit mycket mindre, att jag mestdels inte kanar omkring så mycket och har en viss förmåga att medvetet flytta helikoptern från A till B. Jag är fortfarande kvar på den absoluta nybörjarnivån men upplever att vägen framåt ligger öppen. Kostnaden har turligt nog ännu så länge varit blygsam, ett par rotorblad för $4 och tre par vinkeldrev till stjärtrotorn för $3/st.

Det känns riktigt kul att fått en ny hobby inom hobbyn så att säga!

Jag har några frågor till er som är mer erfarna helikopterpiloter:

- Vad är egentligen innebörden av procentsatsen för swashplattemixningen i radion? Standardvärdet på min JR-radio är 60% men jag har för närvarande justerat ner den till 45% fär att helikoptern ska bli något mindre känslig. Ska jag satsa på att så småningom landa på 60% eller något annat värde?

Hur ska stärtrotorbladen trimmas in? För närvarande har jag dem intrimmade så att då jag har gyrots gain inställt på 0% helikoptern precis då den börjar hovra inte roterar åt något håll . Är detta korrekt? Ställer jag in gyrots gain på 40% och kopplar över till "heading hold" håller helikoptern stadigt nosen i samma riktning under hovringen.

- Då jag hovrar har helikoptern ibland en tendens till att långsamt "vobbla" lite kring sin egen axel. Det är ingen vibration utan ser mer ut som när ett gyrosnurra långsamt precesserar kring sin egen axel. Har ni någon idé om vad som orsakar detta? Jag tycker mig ha märkt att tendensen blir avsevärt mindre om jag höjer hovringsvarvtalet en del. Jag har även hört/läst att det kan bero på att jag använder ett träningslandingsställ och att jag ännu så länge hovrar på ganska låg höjd.

- Med anledning av föregående fråga, vad är ett lämpligt hovringsvarvtal?

- Angående nästa steg: Om jag nu lyckas lära mig helikopterflygandets grunder vad ska jag satsa på som nästa steg? Innebär "flybarless" stora fördelar för en "söndagspilot" utan 3D-ambitioner? Hur mycket bättre är en "riktig" T-Rex jämfört med min HK-klon avseende exempelvis möjligheten till precis flygning? Är det en stor fördel att kliva upp en eller ett par storlekar till en 500-, 550- eller 600-helikopter?

Tack på förhand för all hjälp. Jag kommer att rapportera framsteg/bakslag efterhand som jag tränar vidare.

/Michael