---
Nej, jag är väl inte så bekymrad över Elaporreparationer längre om jag ska vara ärlig.
Det är väl mer att egot får en rejäl käftsmäll varje gång man kraschar och för varje gång det händer så väger vrakdelarna tyngre när man bär tillbaka dom till bilen.
---
Det är väl det som är mycket märkligt med den här hobbyn, krascherna. Människor som är hantverkare, esteter, perfektionister och visionärer som i varje ögonblick riskerar att se sin skapelse explodera upp i flisor. Som nybörjare är man ganska beredd på det, men när man läser o tittar så inser man att det även händer de bästa. Antingen genom mekaniska fel eller genom en liten missbedömning av piloten.
Har liksom inte kommit till ro med den delen än, men inser att även när jag tränat upp mig kommer krasch-spöket sitta på min högra axel och flina när jag flyger.
Men slutsatsen är att det är just den risken som ger nerv och spänning åt hobbyn.
Så, nu ska plan och ego limmas ihop!