Tycker att jag känner igen detta fenomen. Någon har fastnat för en modell som man bara inte kan släppa oavsett hur mycket erfarenhet de finns av att den modellen inte passar förutsättningarna. Ibland tycks det som att endast det egna misslyckandet talar ett tillräckligt tydligt språk. Man vill ju så gärna att det ska fungera och man vill ju ha ett flygplan som ser ut som ett riktigt flygplan.

Jag flyger själv i en i en hästhage och med sporrhjul och jag kan säga att knappast någon ARF kärra har landningsställ som klarar det. Dom tar otroligt mycket stryk när de små hjulen slår emot tuvor och gropar. Ja har fått förstärka på ARF kärror och på egna byggen ägnas mycket tid till att få landningsställen att hålla. De flesta konstruktioner är gjorda för att tåla påfrestningar uppåt vilket är rätt på asfalt och golfgreener. På ett ojämnt underlag kommer ojämnheterna att slå stället bakåt och ta med sig en hel av det stället är infäst i.

Is och skare med skidor är nog det som är mest skonsamt mot landsstället. Dels är det ofta ganska slätt plus att den lite längre skidorna jämnar ut eventuella ojämnheter. Utöver det glider en skida lättare än vad ett hjul rullar på gräs.

/Mast