AM
2011-12-12, 10:45
Detta utspelade sig i Eslövs Flygklubb en kylig februaridag i början av 80-talet.
Det var en stilla dag i klubbstugan och klubbens flyglärare och tillika mekaniker, Kurt Bengtsson, satt och njöt av sin förmiddagsfika. Klubbens andra flyglärare – vi kan kalla honom – Nisse - var också närvarande i klubbstugan.
De såg då en taxi närma sig längs grusvägen fram till klubbstugan. Taxin stannade strax utanför klubbstugan och en äldre dam steg ur bilen. I famnen hade hon – vad som såg ut som – en vas. Hon gick in i klubbstugan och började tala med Kurt. Det var så att hennes man hade avlidit och hans absoluta önskan var att hans aska skulle spridas över Östersjön. Kurt gjorde en snabb kalkyl på kostnad för flygningen och fick därefter de överenskomna hundralapparna i handen tillsammans med urnan.
Damen gick ut till taxin och åkte iväg. Kurt satt och funderade en stund på hur han skulle lösa uppgiften. Kurt insåg att det antagligen inte skulle fungera att bara öppna fönstret i klubbens Cessna 150 (jajamän, min EK-flygmaskin SE-GCY) och hälla ut askan. Så Kurt tog en tur runt i hangaren och hittade slutligen ett orange avloppsrör i plast liggande på taket till simulatorrummet där en gammal Link-Trainer stod. (Den återfinns f.ö. idag på Malmö Tekniska Museum). 25 – 30 minuters flygning rakt söderut ut över Östersjön vid Trelleborg och samma väg tillbaka skulle bli en kylig resa om det inte gick att hålla fönster och dörrar stängda.
Kurt hämtade en rulle silvertejp och måttade in röret, sågade av ena änden och tejpade fast rörets ena ände runt landställsbenet på vänster sida. Den andra änden stack in genom fönstret. För att göra det hela mer strömlinjeformat och hjälpa till att sprida askan sågade han av röret snett i landställsänden. Andra änden stack som sagt in genom fönstret och en Zoegas halvkilos kaffeburk i plåt trädde han över röret inne i kabinen. Med mycket tejp och Halländsk envishet tejpade Kurt igen fönstret så att det blev tätt.
Kurt gick in och hämtade urnan och hoppade in i Cessnan via högerdörren och satte urnan med askan i högersätet bredvid honom. Han startade upp och Cessnan sågs strax därefter försvinna söderut.
Nisse satt kvar i klubbstugan och arbetade. Efter en knapp timme kom Kurt tillbaka med Cessnan. Något var fel för Nisse såg Cessnan taxa rakt in i hangaren – något som är totalt otänkbart. Kurt kom in i klubbstugan och hämtade klubbens Voltadammsugare och försvann snabbt ut till hangaren. Nisse beslöt klokt nog att stanna kvar i klubbstugan. Man ska veta att Kurt Bengtsson skulle man aldrig ifrågasätta. Då kunde man få en fiende för livet. Så han stannade kvar i klubbstugan som ligger ca 75 meter från hangaren.
Ganska snart hördes hur dammsugaren startade och länge, länge pågick städandet av flygplanet.
Kurt kom tillbaka till klubbstugan efter kanske en halvtimme och en pinsam tystnad lägrade sig. Kurt låtsades som ingenting hade hänt och Nisse vågade naturligtvis inte fråga. Denna kompakta och tryckta stämning kvarstod i klubben i ett par veckor. Nisse invigde allt fler klubbmedlemmar i hemligheten och den kompakta tystnaden kring flygningen ökade pressen på Kurt allt mer. Efter två veckor gick alla liksom katten kring het gröt och den outtalade frågan låg hela tiden dallrande i luften.
Till slut kände Kurt att det var dags att förklara sig. Så en dag när det satt en fem, sex personer i klubbstugan ställde Kurt ifrån sig kaffekoppen och sa; ”Ja, kärringen tror att gubben ligger i Östersjön”. Men jag vet var han är, sa Kurt. ”Han ligger i övre Volta”, sa han och pekade på dammsugaren som stod i hörnet.
Det som hade hänt var att när Kurt kommit ut över havet söder om Trelleborg, tog han bort kaffeburken från avloppsröret, tog av locket på urnan och stjälpte upp den så att urnans öppning passade in i röret. Han skakade urnan noga och väntade kanske tio sekunder innan han tog bort urnan från röret. PFOOOFFF! Ett jätteligt askmoln sprutade in i Cessnans kabin. När Kurt kapade röret var det i fel vinkel så att ett tryck bildades och en rejäl mängd aska for baklänges genom röret och in i kabinen. Kurt fick aska i ögonen, näsan och mun. Flygsäkerheten var allvarligt hotad under någon minut innan Kurt lyckats få tillbaka synen och andan.
Så efter landning var det hangaren och dammsugning som gällde.
Det var en stilla dag i klubbstugan och klubbens flyglärare och tillika mekaniker, Kurt Bengtsson, satt och njöt av sin förmiddagsfika. Klubbens andra flyglärare – vi kan kalla honom – Nisse - var också närvarande i klubbstugan.
De såg då en taxi närma sig längs grusvägen fram till klubbstugan. Taxin stannade strax utanför klubbstugan och en äldre dam steg ur bilen. I famnen hade hon – vad som såg ut som – en vas. Hon gick in i klubbstugan och började tala med Kurt. Det var så att hennes man hade avlidit och hans absoluta önskan var att hans aska skulle spridas över Östersjön. Kurt gjorde en snabb kalkyl på kostnad för flygningen och fick därefter de överenskomna hundralapparna i handen tillsammans med urnan.
Damen gick ut till taxin och åkte iväg. Kurt satt och funderade en stund på hur han skulle lösa uppgiften. Kurt insåg att det antagligen inte skulle fungera att bara öppna fönstret i klubbens Cessna 150 (jajamän, min EK-flygmaskin SE-GCY) och hälla ut askan. Så Kurt tog en tur runt i hangaren och hittade slutligen ett orange avloppsrör i plast liggande på taket till simulatorrummet där en gammal Link-Trainer stod. (Den återfinns f.ö. idag på Malmö Tekniska Museum). 25 – 30 minuters flygning rakt söderut ut över Östersjön vid Trelleborg och samma väg tillbaka skulle bli en kylig resa om det inte gick att hålla fönster och dörrar stängda.
Kurt hämtade en rulle silvertejp och måttade in röret, sågade av ena änden och tejpade fast rörets ena ände runt landställsbenet på vänster sida. Den andra änden stack in genom fönstret. För att göra det hela mer strömlinjeformat och hjälpa till att sprida askan sågade han av röret snett i landställsänden. Andra änden stack som sagt in genom fönstret och en Zoegas halvkilos kaffeburk i plåt trädde han över röret inne i kabinen. Med mycket tejp och Halländsk envishet tejpade Kurt igen fönstret så att det blev tätt.
Kurt gick in och hämtade urnan och hoppade in i Cessnan via högerdörren och satte urnan med askan i högersätet bredvid honom. Han startade upp och Cessnan sågs strax därefter försvinna söderut.
Nisse satt kvar i klubbstugan och arbetade. Efter en knapp timme kom Kurt tillbaka med Cessnan. Något var fel för Nisse såg Cessnan taxa rakt in i hangaren – något som är totalt otänkbart. Kurt kom in i klubbstugan och hämtade klubbens Voltadammsugare och försvann snabbt ut till hangaren. Nisse beslöt klokt nog att stanna kvar i klubbstugan. Man ska veta att Kurt Bengtsson skulle man aldrig ifrågasätta. Då kunde man få en fiende för livet. Så han stannade kvar i klubbstugan som ligger ca 75 meter från hangaren.
Ganska snart hördes hur dammsugaren startade och länge, länge pågick städandet av flygplanet.
Kurt kom tillbaka till klubbstugan efter kanske en halvtimme och en pinsam tystnad lägrade sig. Kurt låtsades som ingenting hade hänt och Nisse vågade naturligtvis inte fråga. Denna kompakta och tryckta stämning kvarstod i klubben i ett par veckor. Nisse invigde allt fler klubbmedlemmar i hemligheten och den kompakta tystnaden kring flygningen ökade pressen på Kurt allt mer. Efter två veckor gick alla liksom katten kring het gröt och den outtalade frågan låg hela tiden dallrande i luften.
Till slut kände Kurt att det var dags att förklara sig. Så en dag när det satt en fem, sex personer i klubbstugan ställde Kurt ifrån sig kaffekoppen och sa; ”Ja, kärringen tror att gubben ligger i Östersjön”. Men jag vet var han är, sa Kurt. ”Han ligger i övre Volta”, sa han och pekade på dammsugaren som stod i hörnet.
Det som hade hänt var att när Kurt kommit ut över havet söder om Trelleborg, tog han bort kaffeburken från avloppsröret, tog av locket på urnan och stjälpte upp den så att urnans öppning passade in i röret. Han skakade urnan noga och väntade kanske tio sekunder innan han tog bort urnan från röret. PFOOOFFF! Ett jätteligt askmoln sprutade in i Cessnans kabin. När Kurt kapade röret var det i fel vinkel så att ett tryck bildades och en rejäl mängd aska for baklänges genom röret och in i kabinen. Kurt fick aska i ögonen, näsan och mun. Flygsäkerheten var allvarligt hotad under någon minut innan Kurt lyckats få tillbaka synen och andan.
Så efter landning var det hangaren och dammsugning som gällde.