Anfallsvinkel på stabbe, Fokker DR1

[Mr.Bob]

Såhär blev det!
Tyvärr blir fenan/sidoroder lite drabbad om jag ställer om i bak men det har jag varit medveten om från början men det är smällar man får ta också blir stabben lite sladdrig när man ställer upp baken så får lägga något emellan när man testat sig färdigt med vinklar kan även ställa i fram om jag känner för med mellanlägg då jag inte gjorde samma lösning som i bak.



/MrBob

[Danne1700]

Det du ställer in nu är hur fort planet kommer att flyga.
Snygga delar och snyggt bygge. Vad heter tillverkaren?

[Mr.Bob]

Dancing wings, kroppen är bra men vingarna var mindre roligt att bygga.. dålig passform och sådär laserskuret.
Målet är att bygga den så lätt som går(bytt ut en del plyfa till balsa etc.) och flyga den så sakta som går

[kjni]

Snyggt! Det där kommer att fungera kalasbra. DR1 har ju också stöttor mellan kroppens undersida och stabben så med dom på plats borde det bli riktigt "osladdrigt".

Med vänlig hälsning,
Kjell Nilsson

[BJS]

Jag skulle vilja ha en stabilisator men en symmetrisk profil, för att ej lura mig i en dykning och störtning till följd. Den saken kan säkert många andra personer skriva under på.

[BJS]

Normalt sett, skall stabilisatorn ha den inställningsvinkel som ger det minsta luftmotståndet i planflykt. Detta är flygmaskinens centrallinje men inget annat.

[AM]

Stabilisatorn är "tryckande" yta. D.v.s den har till uppgift att trycka ner stjärten på flygplanet. Exempelvis ser stabilisatorn på Boeing 737 ut som en upp-och-nervänd Cessna 172-vinge. Den är helt plan på ovansidan och välvd på undersidan. Det var först fram på 1930-talet flygvetenskapen kom fram till att flygplanen skulle vara framtunga så att nosen gick ner vid låga farter. Bleriot XI har både stabbe och vinge med lyftande profil. Världens mest erfarna Bleriot XI-pilot är garanterat Mikael Carlson. Han har berättat att vid ett motorbortfall måste han omedelbart trycka kraftigt dykroder för att kunna hålla farten. Utan detta kommer maskinen att pitcha upp, stalla och vika sig.

[Bosse Jansson]

Hej,

Om vi spånar litet.....

Ibland lönar det sig att tänka "basic" och förutsättningslöst, när man vill få en modell att flyga, och det gäller i högsta grad flygetyg med flera vingar.
Vi börjar med att "återuppliva" det bortglömda, men mycket beskrivande ordet "dekalage".
Dekalaget är vinkelskillnaden mellan stabbe och vinge, dvs vinkeln som skapar den önskvärda "konflikten" som genererar lyft.

Ofta ligger kroppens tänkta flygriktning (dess "datumlinje") parallellt med stabbens dito, dvs 0°. Det är dock inte hugget i sten, men det är en bra utgångspunkt, om man vill få något att flyga snyggt.

Innan vi fortsätter, reder vi ut en sak till, som inte sällan misstolkas, och det är vingprofilens aerodynamiska "nollinje", "datumlinje", "chord line", "kordlinje", och allt vad den nu kallas.
När vi fastställer aerodynamiska vinklar, är det profilens kordlinje som är "noll", och inget annat.
Vid flatbottnade profiler görs ofta misstaget att betrakta den flata undersidan som "noll", och då blir det galet.
"Byggbrädan är inte kordlinjen", kan man säga, om man är på det humöret....

Kordlinjen går från punkten där luften delas vid framkanten, och fortsätter till bakkantens spets.
Här nedan visas en konventionell flatbottnad profil, med kordlinjen streckad, och det är den som räknas, när vi sedan börjar prata om dekalage.



Vi spånar vidare...

Ett vanligt tänkesätt, när vi vill få en dubbeldäckare att flyga, är att ge övervingen en något högre dekalagevinkel än undervingen, som på den här skissen. Kom ihåg: Dekalage = vinkelskillnad vinge-stabbe.

Här har jag skissat på dekalage 2° och 1,5°, vilket skulle kunna vara vettigt på en inte alltför tung modell, tänkt att flyga i rimligt låg hastighet, men det kan förstås variera, beroende på modellen, och hur man vill flyga.
Ungefär så här skulle jag göra med en dubbeldäckare, om jag inte har några speciella instruktioner, och tvinaas "tänka själv"....




Sedan kommer tredäckaren, och vi hamnar på ännu djupare vatten, och personligen skulle jag nog göra som på nedanstående skiss, åtminstone till att börja med.
Jag tillämpar samma idémodell som hos ovanstående biplan, och lägger "fegt" mittvingen på 0° dekalage, som ett försök att hamna på den "säkra" sidan, och inte utmana det okända.
Dock kan jag tänka mig att mittvingen skulle kunna få ett visst positivt dekalage, men förstås inte mer än övervingen....men här är vi, som sagt, ute på litet djupare vatten....


Allt som skrivits här ovan, förutsätter förstås att tyngdpunkten ligger någorlunda "rätt", inom sitt ofarliga och "styrbara" område...

Nu har jag spånat klart.......

/Bosse

[Thomas]

Hej,

Om vi spånar litet.....

Ibland lönar det sig att tänka "basic" och förutsättningslöst, när man vill få en modell att flyga, och det gäller i högsta grad flygetyg med flera vingar.
Vi börjar med att "återuppliva" det bortglömda, men mycket beskrivande ordet "dekalage".
Dekalaget är vinkelskillnaden mellan stabbe och vinge, dvs vinkeln som skapar den önskvärda "konflikten" som genererar lyft.

Ofta ligger kroppens tänkta flygriktning (dess "datumlinje") parallellt med stabbens dito, dvs 0°. Det är dock inte hugget i sten, men det är en bra utgångspunkt, om man vill få något att flyga snyggt.

Innan vi fortsätter, reder vi ut en sak till, som inte sällan misstolkas, och det är vingprofilens aerodynamiska "nollinje", "datumlinje", "chord line", "kordlinje", och allt vad den nu kallas.
När vi fastställer aerodynamiska vinklar, är det profilens kordlinje som är "noll", och inget annat.
Vid flatbottnade profiler görs ofta misstaget att betrakta den flata undersidan som "noll", och då blir det galet.
"Byggbrädan är inte kordlinjen", kan man säga, om man är på det humöret....

Kordlinjen går från punkten där luften delas vid framkanten, och fortsätter till bakkantens spets.
Här nedan visas en konventionell flatbottnad profil, med kordlinjen streckad, och det är den som räknas, när vi sedan börjar prata om dekalage.



Vi spånar vidare...

Ett vanligt tänkesätt, när vi vill få en dubbeldäckare att flyga, är att ge övervingen en något högre dekalagevinkel än undervingen, som på den här skissen. Kom ihåg: Dekalage = vinkelskillnad vinge-stabbe.

Här har jag skissat på dekalage 2° och 1,5°, vilket skulle kunna vara vettigt på en inte alltför tung modell, tänkt att flyga i rimligt låg hastighet, men det kan förstås variera, beroende på modellen, och hur man vill flyga.
Ungefär så här skulle jag göra med en dubbeldäckare, om jag inte har några speciella instruktioner, och tvinaas "tänka själv"....




Sedan kommer tredäckaren, och vi hamnar på ännu djupare vatten, och personligen skulle jag nog göra som på nedanstående skiss, åtminstone till att börja med.
Jag tillämpar samma idémodell som hos ovanstående biplan, och lägger "fegt" mittvingen på 0° dekalage, som ett försök att hamna på den "säkra" sidan, och inte utmana det okända.
Dock kan jag tänka mig att mittvingen skulle kunna få ett visst positivt dekalage, men förstås inte mer än övervingen....men här är vi på litet djupare vatten....


Allt som skrivits här ovan, förutsätter förstås att tyngdpunkten ligger någorlunda "rätt", inom sitt ofarliga och "styrbara" område...

Nu har jag spånat klart.......

/Bosse

Lyyysande förklaring, Bosse!

Har man sen tillgång till en krysslaser, så kan man 'lätt' få alla vinklar på rätt plats.

[Bosse Jansson]

Har man sen tillgång till en krysslaser, så kan man 'lätt' få alla vinklar på rätt plats.

Mmm.....en krysslaser.....en "nåd att stilla bedja".... (suck)
Själv har jag en "Bevel-Box" att brottas med. Den är förvisso mycket bra, men självklart är en laser ett suveränt redskap...

[Thomas]

Mmm.....en krysslaser.....en "nåd att stilla bedja".... (suck)
Själv har jag en "Bevel-Box" att brottas med. Den är förvisso mycket bra, men självklart är en laser ett suveränt redskap...

Enklare krysslarar finns till överkomligt pris, t.ex. på diverse 'Kinasidor'.
Den jag har, har jag köpt på Jula eller Rusta, kommer inte ihåg vilket, för hundra år sedan.
Kostade nog en 3-400 spänn, så den var relativt billig.
Det följde med ett enkelt men funktionellt stativ, s.k. tripod.

[Bosse Jansson]

Kostade nog en 3-400 spänn, så den var relativt billig.

Det var inte så farligt. Min Bevel Box kostade nog nästan lika mycket, på sin tid....
Men, så har vi ju "bli-av-faktorn".... Så småningom.....