Konstigt!

[Kamikaze]

Om jag ska ska gå in på Östersunds hemsida så hamnar jag på nån annan knasig sida... :?:

Har dom blivit Hackade eller vad... :roll:

[wesse]

Hamnade oxå på en annan sida men det va ju modellflygartiklar där oxå så då är det ju okey för min del

[Kamikaze]

Här får du lite morgonläsning av mig wesse..! Tills du slipper in på östersunds sida igen

I dag för 200 år sedan nådde kriget Åland



Lokalt I dag för 200 år sedan, den 29 mars 1808, nådde 1808-09-års krig, också kallat Finska kriget för första gången Åland när de ryska trupperna anlände till den östligaste skärgården. Brändöby besattes följande dag, den 30 mars, av ryskt kavalleri.
Finska kriget som pågick mellan 1808-1809 uppmärksammas efter två sekler som ”Märkesåret” av nationalkommittéer på regeringsnivå i både Sverige och Finland. Historiska konferenser söker finna nya perspektiv och förklaringsmodeller på det förflutna, på vår samtid och kanske på oss själva. Under dessa sekler har kriget med alla dess bittra rännilar av förödmjukelser, överlöperier och nederlag, helst förpassats till officiell glömska och tystnad.


Begreppet det glömda kriget gäller emellertid också händelserna på de åländska öarna. Arkivchef Håkan Axelsson vid Ålands landskapsarkiv kan bekräfta att stora delar av samlingarna av beslut och skrivelser, order, stämmoprotokoll och tingsuppteckningar, är i det närmaste obearbetade. Viktiga primärkällor har knappt lästs på två sekler och endast i mycket blygsam omfattning noterats eller införts i den tryckta åländska bygdehistoriken. Förutom de gamla dokumenten och den åländska terrängens alltmer övervuxna ärr från batteriställningar och spärrlinjer, är det nog bara Frihetsstenen vid Finströms kyrka och monumentet i Kumlinge som på ett mer handfast sätt påminner vandraren om denna ödestid för både Sverige, Åland och Finland.

Meddelandet om krigsutbrottet i öster den kalla vintern 1808, förmedlades inom någon vecka från den optiska telegrafstationen på Valberget i Storby i Eckerö via Signilskär till Grisslehamn och till det kungliga slottet i Stockholm. Den 22 mars intog ryssarna Åbo och den 26 mars fick överste Vuitsch marschorder mot Åland. Krigets trumvirvlar nådde Ålands östliga skärgård den 29 mars 1808 och den 30 mars var Brändöby besatt av ryska kavalleriförband. Därefter följde i snabb takt Kumlinge och det fasta Åland. Redan den 1 april red en kosackpatrull i sporrsträck genom Storby i Eckerö och ut över isen till Signilskär där ställningarna till den optiska telegrafen brändes ned.

Under fem dagar i maj – i det Finska krigets första vacklande månader i dess första avgörande år reste sig allmogen på Åland i en förtvivlad men spektakulär kraftmätning med den nya överhögheten. De ryska trupperna på Åland var fåtaliga med utspridda posteringar och deras sårbarhet var uppenbar. Trots löften om att allmogen skulle behandlas med ”foglighet” stegrades kraven på körslor och dagsarbeten. Avväpningen av bönderna, beslag av krut, liksom påföljande rekvisitioner av alla slags båtar började beledsagades av grova hot om näsor som skulle skäras av och om deporteringar. Motståndet på Åland fick en trevande inledning med hemlig kurirtrafik från Eckerö redd med underrättelser om ryska positioner, förläggningsorter, beväpning och styrkeförhållanden vilka överlämnades till den svenska skärgårdsbataljonen i Grisslehamn under ledning av överstelöjtnant Berndt Wilhelm Fock. (Enligt Valdemar Nyman hade Fock redan vid denna tid övertagit arrendekontraktet på Grelsby kungsgård. Han blev senare utnämnd till chef för lantvärnet på Åland.)

Folkuppbådet tog därpå sin mer militanta början i Finström. I spetsen för ålänningarna stod kronolänsmannen Erik Arén, född i Bartsgårda och vid tillfället bosatt i Bamböle, Finström, där han utnämnts till länsman 1802, samt pastorsadjunkten Henrik Johan Gummerus, född i Masku härad, Åbo län och prästvigd i Lemland 1799. Länsman Erik Arén uppmanade Gummerus att ta befälet över den redan hundrahövdade bondekontingenten.
Natten till lördagen den 7 maj 1808 gick således budkavlen mellan gårdar och boställen på Åland. Bönder och torpare, hantverkare, färjkarlar och fiskare, grep till de vapen som kunde uppbringas, tilltvingas eller framställas, vare sig det handlade om vässade gärdesgårdsstörar och beslagtagna eller sedermera i kampen tillgripna musköter och pistoler. Strider med sälbössor utkämpades vid Färjsundet i Godby i samband med ryska försök till överskeppningar av manskap från Haraldsby. Samma kväll överföll bönderna en rysk postering inte långt från kyrkan i Jomala.

Stridsviljan var kompakt och okuvlig, till och med. uppsluppen. Vid en bröllopsfest hos Anders Karlsson i Sålis, Hammarland, avbröts dansen för att manfolket skulle kunna hörsamma budkavlen och överrumpla de ryska infanterister som fanns inkvarterade på gästgiveriet i Frebbenby nere vid Marsund. Skottmärkena satt länge kvar i det gamla väggarna. Sammanlagt togs 14 fångar natten till den 7 maj i Hammarland. Brofogden Anders Wadman från Postad ledde hammarlänningarna. Bönder i Gottby och Kungsö övermannade den ryska posteringen vid Hammarudda. Jomalabornas motståndsvilja liknas vid en jäsande vulkan av krönikören Karl August Bomansson i dennes klassiska uppteckningar från 1852 om det åländska folkuppbådet. (Bomansson var filosofie doktor och son till länsmannen i Saltvik.)
Allmogen från Dalkarby med omnejd; 30 man anförda av bönderna Erik Eriksson och Matts Eriksson, begav sig till gården Övernäs i nuvarande Mariehamn där ryska förband övermannades efter skottlossning. Sina egna gevär hade de tilltvingat sig från länsmannen i Jomala. En alltjämt beryktad eldstrid stod vid den östra kyrkogårdsmuren vid Jomala kyrka. Major Nejdhardt som på Strömsvik förde befäl över de 200 man starka ryska trupperna på Åland kunde till slut gripas.
Motståndet kulminerade vid striden på Kumlinge hed den 10 maj 1808 då nästan 400 ryska krigsfångar togs av bondehären med understödjande eldgivning från löjtnant von Kapfelmans svenska spaningsskepp. I striden om Brändöby den 11 maj togs ytterligare ett hundratal soldater tillfånga. Oavbrutna krigsfångetransporter utgick från Eckerö till svenska fastlandet. Vid fångtransporterna medföljde ofta erfarna postrotemän från Eckerö. Erik Mattsson från Mickels, Matts Hindersson från Pellas och Johan Mattsson från Thors, samtliga gårdar i Kyrkoby, deltog vardera i två sådana färder.

Under en veckas kamp vändes således de civila ålänningarnas vapen alltmer oförskräckt och alltmer framgångsrikt mot en av dåtidens militära stormakter. Åland blev motståndets vagga och själva symbolen för det svenska rikets bestånd och stridsberedskap. I svenska kyrkor upplästes en redogörelse över ”den täcka Åländska allmogen som wid detta tilfälle sjelfmant wågade lif och blod för sin fosterbygds räddning”. Den svenske kungen Gustav IV Adolf övertog den framskjutna krigsledningen på Åland och landskapet blev centrum för diplomatiska aktiviteter, parader och ett förfinat hovliv. Kungasätet flyttade sommaren och hösten 1808 mellan Kastelholm, Grelsby kungsgård och slutligen Lemlands prästgård.

Både Henrik Johan Gummerus och Erik Arén uppehöll sig en tid i Stockholm 1808 där de erhöll kungliga utmärkelser och tjänster.Gummerus utnämndes till hovpredikant. Arén blev tillfällig kronofogde på Åland och beviljades en årlig pension av kung Gustav IV Adolf vid en audiens på Lemlands prästgård. De lämnade Åland med de svenska trupperna 1809. Erik Arén fick 1821 tillåtelse att återvända och bosatte sig småningom i Bjärström. Han levde till 1859.
Vice talmannen i Ålands landsting, Johannes Eriksson, berättar i en minnesbok att hans föräldrar på hemmanet Karl-Ers länge varit grannar med Erik Arén och att denne alltid framstått som tapper, rådig och kvick. Johannes Eriksson omtalar hur han själv i unga år skjutsat Aréns änka till Mariehamn där hon utkvitterat den pension på 200 riksdaler som svenska staten tillerkänt maken. Gummerus erhöll småningom pastoratet Högby på Öland där han dog 1836.

Vid hundraårsminnet av folkuppbådet på Åland 1908 översände bland andra Finströms Ungdomsförening en krans till Gummerus grav på Öland. Högby församling och dess komminister Dag Sandahl planerar att genomföra en särskild Gummerus-dag den 8 maj i år där flera föredragshållare kommer att belysa Ålands historiska och militärstrategiska roll. Församlingen och Borgholms kommun önskar förstärkta kontakter med Åland.
Låt oss hoppas Gummerus-minnet på Öland bildar utgångspunkt för nya mänskliga möten i vårt gemensamma Östersjölandskap.

[wesse]

snällt av dig ska skriva ut detta o läsa till kaffet nu

[Kamikaze]

Va inte du drogfri... :?:

Själv föredrar jag varm shoklad utan drogen nikotin

[wesse]

Va inte du drogfri... :?:

Själv föredrar jag varm shoklad utan drogen nikotin

koffeinfritt

[Kamikaze]

menade ju det! koffein ja..