På tal om VCL, någon som vet vad RPF är i detta diagram?
http://www.theampeer.org/CWL/fig2.jpg
På tal om VCL, någon som vet vad RPF är i detta diagram?
http://www.theampeer.org/CWL/fig2.jpg
www.rcaland.ax --- Im an Aalandish Djaekenfaelt'er! =)
RPF står för "Reynolds Performance Factor".
Francis Reynolds skrev om det i Model Builder 1989 och nu kan man läsa förklaringen på
http://www.theampeer.org/CWL/reynolds.htm under rubriken PERFORMANCE FACTOR.
Verkar vettigt att, förutom vingbelastning, ha en prestandafaktor för att värdera planets flygegenskaper.
Lars
Ny månraket låter det som Lars !
Min martin Mars har en spännvidd på 306cm vikt 4,9 kg. VCL =4,4 ! Nu är ju min inte nån superskala direkt utan byggd i första hand för att flyga bra. Kaststart över staket med hjälp av Bokis inga problem !
150% på gasspaken så går det säkert bra. Största problemet blir förmodligen att den kommer att riva upp mycke sjö över vingarna vid start.Får du problem så kontaktar du kastmaster Bokström !!
Lycka till. Ser väldans fint ut ! Här en film med Mästerkastaren in action !
https://www.youtube.com/watch?v=do5RiR6KlC8
Fantastisk uppvisning!
Bokis kast påminner om kulstötning. En idrottskula för herrar skall väga 7,26 kg.
I den här filmen räcker det med ett mjukt men bestämt tryck under ändan på SE-IHA som bara väger 4,9 kg. Dessutom misstänker jag att flygbåten är väl motoriserad. Sen visar Ivve på lätt och behaglig flygning. Snäva svängar i låg fart tycks inte vara något problem.
Ser ut som en önskedröm för mig. Min flygbåt kommer att väga mer än en herrkula.
Om c:a tre veckor får vi se om den flyter...
Lars
Glasning av mittvingen är klar, åtminstone det första steget.
Jag har alltså satt glasväv 25 g/m2 med lamineringsepoxy på mittvingen inkl. motorpoddarna.
Resultatet ser bra ut, tycker jag, men nu är frågan om jag skall lägga på ett lager till av lamineringsepoxyn. Jag misslyckades ju med kroppen eftersom det andra lagret epoxy blev skrovligt (inlägg #160). Nu frestas jag att fylla glasfibrerna med vit grundfärg i stället. Sen blir det slipning som är lätt att göra, mera grundfärg, lite finslipning och till sist den vita lackfärgen i två lager.
Vad säger experterna, andra lagret med lamineringsepoxy eller grundfärg?
Lars
Vi gjorde som O Helgade Guru sa: Hagmans stålspackel! Funkade kalas! Var riktigt kul o se resultatet..
Behöver du en olympisk medaljör på kast med lite flygplan så ställer jag gär upp...
// Bokis
***** Din kanelbulle i cyberrymden*****
(nu även med biskvier!)
Jag skulle nog toppa av det första lagret epoxy och sedan ett till lager epoxy som du drar av .med en spackel. , typ kreditkort eller liknande för att fylla ut eventuella porer. Sen åter en lätt slipning. Sen kan du dra på Hagmans sprutspackel. Har du gjort rätt så bör du inte få några nålstick nu. Om du ändå får lite nålstick så ta lite nitrospackel och fyll porerna. Hagmans kallar det för "snabbspackel" och säljs på tub !
Lycka till / Ivve
Det gick bättre med epoxylager 2 denna gång. Tack för ditt stöd Ivve!
Epoxylager 2, i mitten slipad epoxy och till höger grundmålad. Jag avstår från all sprutlackering eftersom det inte funkar för mig. Därför grundmålar jag med Nordsjö Häftgrund Supertäck.
Den är lagom hård och lättslipad efter ett dygn.
Lars
Grundfärgen slipades, vilket var mycket enklare än att slipa epoxy.
Sen var det dags för målning med båtlack. Äntligen fick jag se denna långkörare till mittvinge blank och fin. Det var som att bygga ett helt modellplan. Uppmuntrad av detta gjorde jag ett lock av styrenplast till "kontrollrummet" . Där ligger två LiPo batterier 2S 1000 mAh och en JETI spänningsregulator. Bakom vingbalken skall jag installera mottagare, Twin Sync och servoslöare till vingspetsflottörerna. De två rektangulära hålen baktill i utrymmet är till för servokablarna till bakkroppen.
Förskräckligt mycket kablar...
Lars
Prydligt! Och allt flyger med tillräcklig fart så det där ska bli skoj o se!
// Bokis
***** Din kanelbulle i cyberrymden*****
(nu även med biskvier!)
Tack Bokis!
Jag jobbar just nu med att klä stjärtfjädrarna med plast.
Oracover scale white väger 2g mindre per dm2 än glasning-grundning-lackering.
Fint blir det också och det spar tid.
Resten av kroppen är vitlackad. Medan färgen härdade så körde jag in motorerna.
De går bra så det skall nog bli fart på skutan.
Lars
Några bilder från arbete med detaljer:
Kjni inspirerade mig att använda heminredningsbeslag till justerbara vingstöttor. Tack Kjell!
Jag utgick från ett par överblivna skåpluckehandtag. Rostfritt passar bra till en flygbåt och är starkare än mässing eller zink. Det är gängade M4 hål i handtagets ändar. Kapning och klyvning med vinkelslipen blev en ovanlig syssla i detta bygge.
Sen gällde det att få en M4 pinnbult att sitta fast i det ovala(8x15 mm) aluminiumröret. Täljde till en furulist så att den passar i röret. Borrade hål för pinnbulten halvvägs in i träbiten. Sen gjorde jag mutterstycken av gardinstångsbeslag som också har M4 gänga. Råmaterialet ligger i överflöd i en påse till vänster och fyra filade mutterstycken i mitten av bilden.
Här har jag borrat och filat rektangulära hål i träbiten och i röret. Mutterstycket passar i dessa hål. Lägg märke till klämmärket i pinnbultens gängor. Det gör att pinnbulten bara kan skruvas så långt in i mutterstycket. Sen vrider sig mutterstycket så att dess spetsar går ut genom hålen i röret.
Fram med nitrilhandskar. Epoxy in i det rengjorda röret och på träbiten och på större delen av pinnbulten. In med träbiten i röret, in med epoxy och mutterstycke i rektangulära hålet och in med pinnbulten i träbiten. Skruva några varv och plötsligt kommer mutterstyckets spetsar ut genom epoxygeggan på båda sidor av röret. Många ord, ja, men jag gjorde det fyra gånger. Kladdigt till en början men stabilt efter en halvtimme.
Det andra pysslet var att montera stänkbrädor i nosen.
Jag slipade rent till glasfiberytan och satte fast två bågar av 1,5 mm plywood med glasfiber och epoxy. Storlek och plats i skala enligt förebilden. Hoppas att det har avsedd effekt, att hålla vatten ifrån propellrarna...
Fästen för vingstöttor syns på den första av dessa tre bilder.
Lars
Catalinan flyter!
...trots 2 kg barlast i nosen. Nettovikten blev 8,3 kg.
Det kanske räcker med 1,6 kg i nosen så nu har jag byggt mig ett 10 kilos modellplan igen - puh!
Återstår att göra en snyggare styrhytt samt att montera höftkupor och motorkåpor. Dessa plastdetaljer köpte jag från Vintage RC Plans och de kräver förstås lite jobb för att bli skalariktiga.
Bara ett flytprov,
Lars
Himla tjusig kärra!
Skönt att den verkar flyta som den ska.
Nu väntar vi med spänning på premiärvideon!
Retroholic!
Eftersom det är så populärt med månraketer från flera länder i dessa dagar så måste jag ge en kort rapport från mitt försök att få upp Catalinan från vattnet. Det blev förstås som du skrev, Ivve!
Den 4 juli blev jag bjuden till vännen Anders som har stuga vid en sjö och med räddningsbåt i beredskap.
Till att börja med så ersatte jag 2kg klumpen, som låg rakt under styrhytten, med tre 1/2-kg vikter som fick plats längre fram i nosen. Vid de första taxningarna gick vattnet upp över nosen och högermotorn såg till att spruta det mesta in i vänstermotorns propeller. Där bildades en fontän av vatten!! Anders envisades med att jag måste ta bort en av de tre vikterna. Till slut gav jag med mig trots att jag inte såg fram mot att flyga med en baktung Catalina. Nu väger den bara 9 kg.
Den här modellen saknar vattenroder och styrs på vattnet med pådrag på ena eller andra motorn. Motorsynkaren "Wike TwinSync" sköter detta. Efter lite tricksande med pådrag i varierande riktning mot vinden lyckades jag få upp Catalinan på steget och den gick inte längre som en pråm genom vattnet. Min vänstertumme sköt intuitivt framåt och det tog bara två sekunder så var skutan uppe i luften.
Egentligen blåste det för mycket för premiärflygning men med 4 supportrar var det svårt att säga nej...
Väl uppe i luften flög jag en kort sväng och gick in för landning. På finalen tippade planet häftigt. Det kan ha berott på ett vindkast, men det kan också ha berott på att jag använder sidrodret på finalen. Kanske gasade den ena motorn på för mycket pga den här fantastiska motorsynkaren som jag har. Jag vet inte men nu har jag mixat sidrodersignalen till motorsynkaren via en strömbrytare. Sen gäller det att ha sinnesnärvaro att slå ifrån denna brytare så snart kärran är i luften. Sen kan man fälla upp vingspetsflottörerna som faktiskt fungerar bra och gör god nytta.
Resultatet av att planet tippade blev förstås att Catalinan dök i vattnet och motorerna stannade. Två supportrar rodde ut och hämtade Miss Pickup och förvånades över att inget hade gått sönder. Verkar som att hon har kilona på de rätta ställena trots att hon är lite tung i baken...
Till nästa försök blir det en skidspets av transparent plast i nosen. Ett litet bärplan är en annan idé.
Lars