Hej!
Det börjar bli så mycket tänk här om nedsvep och vingprofiler, så jag grävde fram några tidningsurklipp från 1990-talet, skrivna av Andy Lennon. Först en kommentar till Canardlovers laminära vingprofil i huvudvingen. Modellen syns i inlägg #3 där två entusiaster håller i den. Vingen var tänkt för minimalt luftmotstånd så att FSW-ankan skulle flyga snabbt...

Tre sidor författade av Andy Lennon:
Den första sidan handlar om dimensionering av modellen. Figur 2-1, 2-2 och 2-3 behöver förklarande text. Återkommer om detta. 2-1A ser ut att vara en tandemvingad kärra. Figur 3-2 visar vad som kan hända om nosvingen har för låg anfallsvinkel i relation till huvudvingens anfallsvinkel. I praktiken dykroder eftersom bakkanten är hög.
Den andra sidan visar detaljer om rekommenderade vingprofiler. Man kan undra hur det går med en plan nosvinge av depron. Min lilla depron-pupu i inlägg #1 funkar bra så jag hoppas att det går bra för Thomas också.
Den tredje sidan går på djupet med det förhatliga nedsvepet. Lennon rekommenderar hög nosvinge och låg huvudvinge. Det är vad Thomas har valt på sin Depron-anka så den skall väl flyga bra. Jag som gör dåliga landningar gillar den konfigurationen eftersom nosvingen sitter skyddad i högt läge. Om man lyckas göra en fin high-alfa landning så hamnar nedsvepet högt över huvudvingen så det borde inte bli platt fall i sista sekunden. Med nosvingen lågt och huvudvingen högt blir huvudvingen utstörd vid high-alfa.
Miles M-35 ser ut att ha rätt konfiguration. Miles M-39 är högvingad så man får flyga rent med den.
Go'kväll,
Lars