Ett biplans födelse....ett byggäventyr utan skyddsnät...

[Bosse Jansson]

Jo, jag har tänkt på det också....men trådarna tar plats, och sticker ut med sin tjocklek....då kommer de att behöva "pressas in" i den redan klena kroppskonstruktionen, och försvaga den på olämpliga ställen...
Tror att det är bäst att låta de små 2 x 2 mm listerna behålla den lilla spänst de har...
Jag är inte så orolig för styrkan, så som det ser ut nu.

"Bryt-testerna" som jag gjorde visar att fogen, redan i nuvarande skick, skulle klara att bryta sönder hela planet utan att ge sig....och det blir 4 st av dem...!
Så det känns - nästan - som "overkill" redan nu...

Men, när jag gjorde testerna och "bröt till det brast", ville staget, till slut, klyvas just ovanför limfogen, och med några varv tråd just där, lyckades jag bryta sönder hela spantet utan att fogen brast....och i det läget hade det varit smulor av hela modellen, långt innan....

Det här med "styrka" är svårt, och det är lätt att ta i för mycket, inte minst när man bygger så här små och lätta konstruktioner.
Självklart går det att bygga "hur starkt som helst", men till vilken nytta, när man då straffas med ökad vikt, som i sin tur leder till behovet av ännu mer styrka, och som driver upp vikten/massan/vingbelastningen ännu mer, och därmed hastigheten...osv...i en spiral utan slut...

Utmaningen här är att få vingbelastningen så låg som möjligt, och med bibehållen "rimlig" styrka, i stället för "max" styrka.
Jag medger att detta är svåra avvägningar, och man får liksom treva sig fram och försöka förstå när det är dags att sluta "biffa upp" konstruktionen....och särskilt när allt är så här smått....

En sak värd att nämna, är att vingarna inte kommer att bli fastlimmade (som t.ex. på Guillow's dubbeldäckare m.fl. småmodeller), utan vara fästa med gummiband på "gammaldags" vis.
Det innebär att vingarna (inte minst övervingen) får en chans att förskjutas, och t.o.m. trilla av, innan brytkrafterna blir alltför stora för kroppskonstruktionen.
Jag tror att det ger några extra pluspoäng när det gäller "hållbarheten"...

[Mr.Bob]

Man får tänka lite såhär..
Desto fullare(onykter) man är ju mindre skada tar man vid tex ett fall, då kroppen är mer avslappnad…
Så bygga för styvt är ju inte heller bra då andra delar kan ta mer skada som blir svårare att reparera.

Om du ska använda dig av japanpapper/prasselpapper kan jag rekommendera att vira ett lager runt delar, och pensla på med utspätt vitlimma, som du vill ha styvare utan någon direkt viktökning. Har gjort detta när jag experimenterat med flugan och fått bra resultat när man använt sig av lätt 1mm balsa som nästan går av att bara titta på de..!

[Danne1700]

Du har nog rätt där.

[Bosse Jansson]

Om du ska använda dig av japanpapper/prasselpapper kan jag rekommendera att vira ett lager runt delar, och pensla på med utspätt vitlimma, som du vill ha styvare utan någon direkt viktökning.

Ja, japanpapper är ett suveränt förstärkningmaterial, t.o.m. på litet större modeller.
För att inte tala om hur det styvar upp en "pinnkonstruktion" som från början kändes hopplöst klen.....

Kroppen på min "Footrot Flier" (spv 90 cm) är helt byggd i 1,2 mm balsa (!), förstärkt med japanpapper för att få rätt "motståndskraft"....väldigt "segt" och väldigt lätt...!
Hela ekipaget väger 286 gram, flygklart...

[Bosse Jansson]

Är inne i ett kritiskt läge nu, men det verkar bli hyfsat rakt...

Sedan litet fler pinnar, och jag planerar också en "batterilåda", som måste komma på plats innan det är för sent...

Fortsättning följer...

[Bosse Jansson]

Och nu har "hon" äntligen blivit 3-dimensionell...!

[Thomas]

Ja, japanpapper är ett suveränt förstärkningmaterial, t.o.m. på litet större modeller.
För att inte tala om hur det styvar upp en "pinnkonstruktion" som från början kändes hopplöst klen.....

Kroppen på min "Footrot Flier" (spv 90 cm) är helt byggd i 1,2 mm balsa (!), förstärkt med japanpapper för att få rätt "motståndskraft"....väldigt "segt" och väldigt lätt...!
Hela ekipaget väger 286 gram, flygklart...

Wow!!
Sicken piffig "strömbrytare"!

[Bosse Jansson]

Wow!!
Sicken piffig "strömbrytare"!

Ja, den är tuff.......men jag skall inte ta åt mig äran för den. Dess upphovsman är John Reid, Nya Zeeland, som också är konstruktör till Footrot Flier. Säkringen finns t.o.m. med på ritningen (finns på Outerzone).
Dvs samme JR som även är rottinghjulens uppfinnare....
Självklart kunde jag inte bygga denna modell utan den här skojiga finessen...


#########################


Gjorde en vikttest: Båda vingar, stabbe, kropp i nuvarande stadium samt hjulen, väger bara 21,8 gram i detta ögonblick...!

[Bosse Jansson]

Ett "stickor-och-strån"-bygge måste ha en batterilåda, om man vill undvika att saker lossnar och "rymmer" rakt genom klädseln....
Därför blev det en "box i boxen". En låda av 1 mm balsa, vars bottenfogar förstärktes med Esaki japanpapper.
Boxen har dubbla funktioner, dvs den förstärker också framkroppen på ett betryggande sätt, som en lådformad förbindelse mellan de tre första spanten..

Detta jobb (som också inkluderar några "fillets" i bakkroppen, ökade vikten med.....1,8 gram...(!)








Men, lådan skall ju också få en lucka så småningom...

[Mr.Bob]

Det var 1g för mycket

[Bosse Jansson]

Landningsställ

Ja, så går det när man improviserar fram en konstruktion....tre steg framåt och två steg bakåt, trots alla föresatser att man måste tänka efter före....
Men det är ju en del av utmaningen...

Jag hade föresatt mig att "knycka" idén med ett torsionfjädrande landningsställ av samma typ som på Footrot Flier. Det fungerar ju väldigt bra, och det borde gå att få till en miniversion av detsamma. En fördel, förutom den "sviktande" funktionen, är att det inte skapar den där otrevliga brytningen i ett spant vid hårda landningar, eftersom hela stället "sitter löst", förutom längst fram, där det är sytt. Skonsamt för lätta konstruktioner m.a.o.

Så kommer hjärnsläpp nr 1: När jag borrade hålen för "gummibandspinnarna" för undervingens fastsättning, hade jag ingen tanke på landstället, och när jag planerade stället, tänkte jag inte på dessa pinnar...
Resultat: Jag fick flytta på landställets "vilopunkter" i "F3", så att pinnen går fri, vilket blev en något pillig operation, som dock gick bra till slut.

Jag bestämde mig för att "F3" skulle bli den bästa stöd- och ledpunkten för landstället, eftersom det är ett kraftigt spant där många krafter möts, men "F3" ligger ganska långt bak, så stället fick vinklas framåt litet grand, för att hjulen skall hamna ungefär där de bör vara.
Hjulen är dock ganska stora, så de får heller inte hamna alltför nära undervingen....något som jag upptäckte först när jag nästan målat in mig i det hörnet...detta fjädrande ställ kommer ju att röra sig en del...

Av nyfikenhet bockade jag först till ett ställ av 0,8 mm pianotråd (i själva verket 0,77 mm), vilket förvisso sviktade mycket bra, men alldeles för mycket, t.o.m. vid riktigt låga belastningar.
Gjorde sedan ett ställ av 1 mm tråd. Mycket bättre (!), men om det hade funnits 0,9 mm pianotråd, skulle jag nog ha valt den (kan jag säga nu med facit i hand)
Men så kom nästa hjärnsläpp: Hur högt skall ett snyggt ställ vara...?...och hur brett...?...och så detta med att hjulen inte får krocka med vingen när det "händer saker"...puh....fjärde stället blev dock ok. Dags att förnya förrådet av pianotråd...!

Torsionsfjädringen bygger på att stället inte sitter fast i "huvudspantet", utan bara är lagrat där.
Framtill, i "torsionsstavarnas" andra ände, är det fastsytt (några stygn med superkraftig polyestertråd + några limduttar) vid en stadig punkt i "F2", som dock får en ganska mild behandling pga hävarmens längd, och svikten i hela konstruktionen.

Så blev det till slut monterat. Svikten får "med beröm godkänt"...!



Med detta äntligen klart, går jag nu vidare med en del plankning kring nosregionen, samt ett "däck", där sittbrunn m.m. skall vara...
Plankningen görs med 1 mm balsa av lättaste sorten...

[Danne1700]

Fullskalaställ är i allmänhet så dimensionerade att fpl när det står på huvudställ och sporrhjul har en vinkel på ca 13 grader mot marken.
Om det ska se skalalikt ut är det ju bra att minnas.

[Bosse Jansson]

Fullskalaställ är i allmänhet så dimensionerade att fpl när det står på huvudställ och sporrhjul har en vinkel på ca 13 grader mot marken.
Om det ska se skalalikt ut är det ju bra att minnas.

Det visste jag inte. Bra info för kommande projekt, men i det här fallet blir det en brantare vinkel, av en rad skäl. Det är ju inget skalabygge, och modellen skall ju bara likna något bygge från "dåförtiden", och (förhoppningsvis) utstråla litet charm, och en viss knasighetsfaktor är jag heller inte främmande för...

[Bosse Jansson]

Så här ser det ut nu, med ett "däck" för sittbrunn och, kanske, en "headrest" ....
Det har varit mycket slipning, och det blir mer.



Under "däcket" har jag gömt några förstärkningar av tunna bambustickor...



Och så här mycket väger nu alltsammans, efter de sista åtgärderna...



Fenan återstår att bygga....jag har inte kunnat bestämma mig för dess storlek, så det får vänta tills jag har litet mer överblick...men snart....

[Bosse Jansson]

Jag tog mod till mig och byggde fenan, efter att ha förstorat den senaste skissen en aning.
Man måste ju bestämma sig någon gång...!
Är storleken "rätt", eller borde jag gjort den ännu litet större, med tanke på att detta (ju) är tänkt att bli en flygande modell......?
(det är ju faktiskt inte för sent att göra en ny fena om behovet påkallas....)

Fast, personligen tycker jag att fenan ser "rätt ok" ut....men man kan ju bli alltför närsynt när man är mitt inne i ett projekt...

Detta är en del av utmaningarna med att bygga på det här sättet.
När en 2-dimensionell skiss omvandlas till en 3-dimensionell form, kan man överraskas av att det inte riktigt ser ut som man tänkt sig.

[Danne1700]

Ju större fena desto mer v-form behövs för att planet inte ska gå i spiral nedåt. Men hur man kommer fram till de verkliga måtten är mindre glasklart. Flygprov är nog det som gäller.

[Bosse Jansson]

Ja, det hänger ju samman. Och v-formen på den här modellen är ganska måttlig, med sina 10° (5 + 5). Ungefär som på en ordinär 3-kanals "trainer". Där gick jag efter devisen "what looks good most likely works good", så jag kör nog vidare med den här fenan av samma orsak....


5° + 5° v-form

[Bosse Jansson]

För andra gången (!) upptäckte min kära [bättre] hälft att konstiga reptiler krvper omkring på byggbordet...!

Här är den senaste



Och här är den första, några byggen tidigare...




:-)

[Flygsmurfen]

Cellulosabaserad livsform som äter tid och tålamod.
Man får passa sig. ;-)

// Mats W

[Bosse Jansson]

Några små steg:
Sittbrunnen är nu utskuren, och ett "head rest" är också klart.
Byggde "nackstödet" av en botten och ett "ryggstöd", av 1 mm lätt balsa.
Detta kläddes med 0,8 mm hetvattenbehandlad balsa. Bra med vitlim här, så att man har tid att få allt på plats, för det var väldigt pilligt med bara två händer..! En tillfällig pinne att hålla i, och tejp, blev räddningen.
Japp, det blev i alla fall ett väldigt lätt "head rest", men jag har inte limmat fast det än. Skall begrunda det några dagar och "känna efter" om storleken blev rätt.
Så småningom måste det också bli en vindruta.
















Oj, det blev många bilder på denna lilla detalj....försöker bedöma om storleken på nackstödet blev "rätt"....


Fortsättning följer....