Hej Thomas,
Hur tjock depron är det i din nya anka? Vad väger den, utan och med elektronik?
Lars
Hej Thomas,
Hur tjock depron är det i din nya anka? Vad väger den, utan och med elektronik?
Lars
Jag har för mig att det är 5 mm på de flesta ställen, vissa bitar är dock dubbla.
Botten och den gråsvarta är 5 mm papperslaminerad, något tyngre men betydligt styvare.
Vikt med 2200 mAh acke, ca 850 gram.
Retroholic!
Canarder är kul.
Jag har byggt ett par mindre.
Jag brukar räkna på de båda vingytorna så får jag TP på ett ungefär. Sen flyttar jag fram en aning för att säkert få lite framtungt. En canardseglare är ju självstabil. Om farten sjunker så droppar nosen så att farten ökar och stabiliserar planet.
Det kändes väldigt udda första gången när TP låg en bra bit framför den stora bakre vingen.
Är man osäker så bygger man modellen i liten skala i depron som man kastar för att trimma in rätta glidet. Sedan så bör det "bara" vara att överföra den uttestade TP till den stora kärran. - Det gäller så klart alla plan - inte bara canarder.
___________________
patrik@pgdata.se
Thomas, fyra kommentarer innan jungfruturen:
1) 2200mAh verkar i mesta laget
2) jag saknar klaffen på nosvingen..?!
3) anfallsvinkeln på nosvingen bör vara +2-3 grader relativt huvudvingen
4) fenorna ser bättre ut nu.!
- Lycka till...!!
Canarderna är mer disparata än man tror vid första åtanke då de alltid flyger med positivt lyft på bägge flygytorna. Så gör aldrig en konventionell kärra där stabben alltid vill trycka ner planet mot Moder Jord.Två konstant motriktade krafter således som skapar stabilitet.
Därav följer:
- Canarden får lägre total vingbelastning – tänk Burt Rutans Voyager
- Nosvingen med sin positiva anfallsvinkel måste vid en turbulent störning blixtsnabbt byta från postivt till negativt lyft – tänk Riddarfjärden.
Inget hindrar att en vanlig kärra har lyftande stabilisator.
Jo men så att...
1) Bra nosvikt för balansens skull, acken ligger ganska långt fram, nästan under bakkanten på canarden.
2)Deltamix på huvudvingen.
3)Riggningsvinkeln (om man nu ska märka ord) ÄR ca 2-3grader plus gentemot huvudvingen
4)Tack!
Och, "Ingen minns en fegis"!
Retroholic!
En kärra med bärande profil på stabben trivs bäst i ett snävt, specifikt hastighetsområde. Ganska vanligt på friflygande modeller.
Går det för fort så lyfter stabben och planet dyker.
Samt att man kan flytta bak tyngdpunkten en del på huvudvingen i.o.m. att även stabben är bärande.
SÅ har jag fått lära mig empiriskt en gång i tiden...
Retroholic!
Stämmer bra med min erfarenhet av bärande stabbe och olika fart. Se inlägg #71 i annan tråd.
MVH
Kjell
Det finns en annan effekt som kan få en modell med lyftande stabbe att dyka och det är Reynolds tal. Detta jämförelsetal ges av kordan x hastigheten x 7 i lämpliga sorter.
Få profiler fungerar bra under ca 100.000 och är farten dessutom låg som hos en segelmodell kan stabilisatorn vara underkritisk vid normal flygfart och plötsligt bli överkritisk vid en störning/dykning. Den börjar då lyfta stjärten på planet med stor kraft och planet går i backen.
Canarder har stor korda på stabilisatorn (bakre vingen) så de drabbas inte i vanliga fall.
För den som vill grotta ner sig i diverse profiler kan man ju läsa detta,
https://m-selig.ae.illinois.edu/ads/coord_database.html
Jag brukar klicka på respektive .gif-fil, kopiera den till ett word-dokument, anpassa till lämplig storlek och skriva ut den som en mall.
Retroholic!
Nu har jag bestämt petat med käppen i ett riktigt getingbo.....Låt mig därför gå vidare med att påpeka ytterligare en avvikelse hos canarderna som skiljer dem från konventionella flygplan:
3) flygkroppens undersida på en canard har sin dynamiska tryckpunkt framför tp vilket har en destabiliserande effekt vid ökad anfallsvinkel. Detta i motsats till en konventionell kärra där huvuddelen av flygkroppens undersida ligger bakom tp och har en stabiliserande effekt. (tänk: The Wright Flyer)
Som en följd av 3) ovan har min nu pågående skapelse en profilkropp med minsta möjliga yta på undersidan. Den har även en intressant "skopa" som avlänkar luften vid roten av huvudvingen för att försena stall av vingen.Här en tråd i ämnet där jag testade dessa "flow diverters" på min gamla Hots. Funkar utmärkt..!
Nytt för min del är nu dubbla push/pull 4T med två Saito.56. Fullt med klaffar och roder som ni ser så det blir att hålla reda på alla spakarna när det blir dags för premiären. Gyro självklart..!!
Om ni tycker er känna igen nosvingen från FSW-canarden i post #3 så är det en korrekt iakttagelse. Vingen fick jag av en klubbkompis som kraschat sin Chipmunk men vingen gick att renovera. Gäller att återanvända grejorna..!
Spännande experiment!
Aldrig hört talas om sådana, men funkar det så är det ju en stor framgång.
Det blir väl lite som framkants-slats, t.ex. på Storken??
Retroholic!
Thomas skrev:."..lite som framkants-slats..."
Japp, man bara "lite" eftersom dom "bara" sitter vid vingroten..och här får väl Lars 41an vatten på sin kvarn eftersom han inte tror på idén om man inte har en stabbe bakom vingen som tjänar på det hela..??!! Får väl trösta mig med att jag har ett höjdroder på huvudvingens bakkant som väl borde få lite "extra vitaminer" av "skopan" Såpass mycket att det bli PIO av det hela kanske men då får väl gyrot ta över och jag får försöka hålla fingrarna i styr igen som på Lill-JAS.
Nänä. Alphonse Penaud.