Humortråden

[flygar henry]

Johan besökte sin väns gummifabrik en dag. I det första rummet hördes
ett högt oväsen: Bang! Hish! Bang! Hish! Bang! Hish!

- Vad gör ni härinne? frågade Johan.
- Nappar till nappflaskor. När du hör Bang! görs gummit och när du hör Hish! görs hålet.

I nästa rum lät det annorlunda: Bang! Bang! Bang! Hish! Bang! Bang! Bang! Hish!

- Det är här vi gör kondomer, sa ägaren.
- Varför låter då maskinerna Hish! då och då?
- Jo, vi måste se till att det finns tillräckligt med bebisar till våra nappflaskor!

[flygar henry]

En blondin kommer in på ett bankkontor i Stockholms city och ber att få
ett lån.
Hon säger att hon ska till Europa i affärer i två veckor och behöver
låna 5000 kronor.
Banktjänstemannen säger att han behöver någon slags säkerhet för lånet.
Blondinen lämmnar nycklarna till en Rolls Royce som står parkerad
på gatan utanför banken.
detta fungerar bra, banken accepterar bilen som säkerhet för lånet.
Banktjänstemannen och de andra på banken får sig alla ett gott skratt
åt blondinen som använder 1,800000 kronors Rolls som säkerhet för ett lån på 5000 kronor.
Han kör sedan ner Rollsen i bankens garage och parkerar den där.
Två veckor senare kommer blondinen i gen, betalar tillbaka 5000 plus ränta 31,50.
Banktjänstemannen säger till blondinen: "Vi är mycket glada att ni ville
låna hos oss, men vi är en smula förbyllade" .
När ni var borta kollade vi upp er och upptäckte att ni är multimiljionär.
Det som förbryllar oss är att ni behövde låna 5000 tusen kronor.
Blondinen svarar:
Var annars i stockholm kan jag parkera min bil i två veckor för bara 31,50?

[Kenna]

Det ordnades danskurs i den lilla byn för att få traktens pojkar till att vilja gå på dans med annat i åtanke än att dricka en massa sprit och öl..

Det fortlöpte under ett antal kvällar med väldigt bra resultat, nu var det avslutning och danslärarinnan hade några tips att komma med:

-Väldigt viktigt är det att ge henne ni dansar med, komplimanger, det måste ni komma ihåg.

Det blev lördag och glada i hågen och ovanligt nyktra så anlände pojkarna på det lokala dansstället.

Kalle som väldigt entusiastisk spanade runt efter nått vackert kjolstyg men såg ingen som var ledig, efter ett tag blev han själv uppbjuden av en mycket stor dam till vilken han inte ens han svara ja eller nej innan det bar iväg.

Ungefär halvägs in i dansen som för övrigt hade gått ganska bra slog det Kalle vad danslärarinnan hade sagt om att ge komplimanger, han funderade en stund och utbrast sen:

-Fantastiskt vad lite ni svettas för att vara så pass fet...

[flygar henry]

En man kom hem på fredagskvällen från jobbet helt
utsliten och slog sig ner i soffan framför TV:n.
Han sa till sin fru:
- Ge mig en öl, snart börjar det.
Hon suckade men öppnade en öl och gav till honom.

Efter femton minuter sa han:
- Ge mig en öl till, för snart börjar det.
Hon blängde surt på honom men slängde till honom en öl
till.
När han avslutat ölen efter några minuter sa han:
- Ge mig en öl till, det börjar vilken minut som
helst.
Frun blev vansinnig och skrek på honom och sa:
- Är det allt du ska göra i kväll, sitta framför TV:n
och dricka öl.
Du är inget annat än en lat, fet, dryg j#$%&a...

Mannen suckar och säger:
- Sådär ja, nu har det börjat... :cry:

[flygar henry]

En liten ekorre var pilsk en dag, men det fanns ju ingen annan ekorre i
närheten.
Han mötte en hare och frågade:
-"Kåt eller?"
Haren svarade:
-"Är du knäpp eller? Jag är en hare, det går ju inte!"
Ekorren gick vidare. Mötte ett rådjur och frågade:
-"Kåt eller?"
Rådjuret svarade:
-"Går ju inte fattar du väl! Jag är ju ett rådjur!"
Ekorren började bli lite nedslagen, men då mötte han en björn och
frågade:
-"Kåt eller?"
Björnen blev lite konfunderad. Han var ju rätt sugen men egentligen inte
på en ekorre, men han såg ju att ekorren var hemskt sugen så han sa:
-"Kör till då!"
Det skulle väl snart vara avklarat tänkte björnen.
Men just som ekorren skulle till att köra in den stampade björnen på en
humla som stack honom. Björnen skrek högt!
-"Aooo!"
Då kikade ekorren fram lite försynt och sa:
-"Första gången eller?"

[flygar henry]

Om ni har svårt att somna kan ni ju alltid räkna får

Räkna får

[bokis]

Henry?
Behöver du hjälp? Har du tråkigt ?

[Löwet]

Måste bara bidra med en kul liten film:

http://home.pacbell.net/diana_do/knowjack.htm


mvh

Erik

[Snickarjävel´n]

De e ju Fredag så vad passar inte bättre än en historia.

En man och hans fru var på zoo.

När de kom fram till gorillan, så blev gorillan alldeles till sig när han fick syn på frun.
De var ensamma så han sa till henne att visa brösten för apan.
Hon gjorde det och han vrålade rakt ut.
- Dra upp kjolen och visa musen, sa han.
När hon gjorde det kutade gorillan runt som en tok med världens stånd.

Då tog mannen tag i sin fru och kastade in henne över staketet.
- Ta nu och tala om för honom att du har ont i huvudet och inte vill.

[ChristerL]

Som sagt, det är ju fredag!!

Johan gick och var mest småsur, fel på jobbet, fel på arbetskamraterna, fel på kaffet, fel på chefen, fel på...
Till slut tröttnade chefen och sa till på skarpen:
- Gör mig en tjänst! Ta ledigt resten av dagen, åk hem och dra över frugan och kom tillbaka i morgon, du skall se att det gör dig gott och att du blir på bättre humör.
Johan stämplade ut och gick. Nästa dag kommer Johan tillbaka, skiner som en sol och är på ett underbart humör. Chefen kallade till sig honom och sa:
- Hur gick det?
- Det var kanon! Hon var helt vild! Vi älskade hela eftermiddagen.
- Jag sa ju att du skulle må bättre!!
- Ja, tack skall du ha för tipset! Himla trevligt hus ni bor i förresten...

------------------------------------

Olika nivåer angående manligt mod?


MODIGT:

Du kommer hem stupfull mitt i natten och ser din fru ligga i sängen men hon sover inte. Du ställer fram en stol och placerar den precis framför henne och sätter dig i den. När hon frågar vad f-n du sysslar med så säger du bara att du vill sitta på första bänkraden när cirkusen börjar...

MODIGARE:

Du kommer hem stupfull mitt i natten och ser att din fru står och väntar på dig i dörren med en kvast och du säger: "Städar du eller förbereder du dig på en flygtur?"

MODIGAST:

Du kommer hem stupfull mitt i natten, luktar parfym, har läppstift på kragen och din fru står och observerar dig med mord i blicken.
Du går fram till henne, daskar till henne på stjärten och säger "nu är det din tur!".


Trevlig helg!

[Thomas]

Blondinen som kört mot enkelriktat blev stoppad av en lika blond kvinnlig polis.
- Får jag se på körkortet, sa polisen.
- Hmm, jag hittar det inte, hur ser det ut? frågade blondinen.
- Ett fyrkantigt kort med en blid av dig själv, sa polisen.
Blondinen rotade i handväskan, fiskade upp sminkspegeln och såg sig själv.
- Varsågod, sa blondinen och räckte över spegeln.
Den kvinnliga polisen tittade i spegeln och lämnade tillbaka den med orden:
- Du kan köra, jag visste inte att du också var polis!

[Snickarjävel´n]

Kärringen efter samlaget:

-Det var inte nåt stort instrument du hade och komma med.

Gubben:

-Näe, men så har jag aldrig spelat i så stora lokaler förr heller...

[Mr J]

Den här tyckte var ganska kul...
-----------------------------------------------------

Written by Brian Schul - former sled (SR-71 Blackbird) driver

There were a lot of things we couldn't do in an SR-71, but we were the
fastest guys on the block and loved reminding our fellow aviators of
this fact. People often asked us if, because of this fact, it was fun
to fly the jet. Fun would not be the first word I would use to
describe flying this plane. Intense, maybe. Even cerebral. But there
was one day in our Sled experience when we would have to say that it
was pure fun to be the fastest guys out there, at least for a moment.

It occurred when Walt and I were flying our final training sortie. We
needed 100 hours in the jet to complete our training and attain
Mission Ready status. Somewhere over Colorado we had passed the
century mark. We had made the turn in Arizona and the jet was
performing flawlessly. My gauges were wired in the front seat and we
were starting to feel pretty good about ourselves, not only because
we would soon be flying real missions but because we had gained a
great deal of confidence in the plane in the past ten months. Ripping
across the barren deserts 80,000 feet below us, I could already see
the coast of California from the Arizona border. I was, finally, after
many humbling months of simulators and study, ahead of the jet.

I was beginning to feel a bit sorry for Walter in the back seat. There
he was, with no really good view of the incredible sights before us,
tasked with monitoring four different radios. This was good practice
for him for when we began flying real missions, when a priority
transmission from headquarters could be vital. It had been difficult,
too, for me to relinquish control of the radios, as during my entire
flying career I had controlled my own transmissions. But it was part
of the division of duties in this plane and I had adjusted to it. I
still insisted on talking on the radio while we were on the ground,
however. Walt was so good at many things, but he couldn't match my
expertise at sounding smooth on the radios, a skill that had been
honed sharply with years in fighter squadrons where the slightest
radio miscue was grounds for beheading. He understood that and allowed
me that luxury.

Just to get a sense of what Walt had to contend with, I pulled the
radio toggle switches and monitored the frequencies along with him.
The predominant radio chatter was from Los Angeles Center, far below
us, controlling daily traffic in their sector. While they had us on
their scope (albeit briefly), we were in uncontrolled airspace and
normally would not talk to them unless we needed to descend into their
airspace.

We listened as the shaky voice of a lone Cessna pilot asked Center for
a readout of his ground speed. Center replied: "November Charlie 175,
I'm showing you at ninety knots on the ground."

Now the thing to understand about Center controllers, was that whether
they were talking to a rookie pilot in a Cessna, or to Air Force One,
they always spoke in the exact same, calm, deep, professional, tone
that made one feel important. I referred to it as the " Houston Center
voice." I have always felt that after years of seeing documentaries on
this country's space program and listening to the calm and distinct
voice of the Houston controllers, that all other controllers since
then wanted to sound like that, and that they basically did.
And it didn't matter what sector of the country we would be flying in,
it always seemed like the same guy was talking. Over the years that
tone of voice had become somewhat of a comforting sound to pilots
everywhere. Conversely, over the years, pilots always wanted to ensure
that, when transmitting, they sounded like Chuck Yeager, or at least
like John Wayne. Better to die than sound bad on the radios.

Just moments after the Cessna's inquiry, a Twin Beech piped up on
frequency, in a rather superior tone, asking for his ground speed. "I
have you at one hundred and twenty-five knots of ground speed." Boy, I
thought, the Beechcraft really must think he is dazzling his Cessna
brethren. Then out of the blue, a navy F-18 pilot out of NAS Lemoore
came up on frequency. You knew right away it was a Navy jock because
he sounded very cool on the radios. "Center, Dusty 52 ground speed
check". Before Center could reply, I'm thinking to myself, hey, Dusty
52 has a ground speed indicator in that million-dollar cockpit, so why
is he asking Center for a readout? Then I got it, ol' Dusty here is
making sure that every bug smasher from Mount Whitney to the Mojave
knows what true speed is. He's the fastest dude in the valley today,
and he just wants everyone to know how much fun he is having in his
new Hornet. And the reply, always with that same, calm, voice, with
more distinct alliteration than emotion: "Dusty 52, Center, we have
you at 620 on the ground."

And I thought to myself, is this a ripe situation, or what? As my hand
instinctively reached for the mic button, I had to remind myself that
Walt was in control of the radios. Still, I thought, it must be done -
in mere seconds we'll be out of the sector and the opportunity will be
lost. That Hornet must die, and die now. I thought about all of our
Sim training and how important it was that we developed well as a crew
and knew that to jump in on the radios now would destroy the integrity
of all that we had worked toward becoming. I was torn.

Somewhere, 13 miles above Arizona, there was a pilot screaming inside
his space helmet. Then, I heard it. The click of the mic button from
the back seat. That was the very moment that I knew Walter and I had
become a crew. Very professionally, and with no emotion, Walter spoke:
"Los Angeles Center, Aspen 20, can you give us a ground speed check?"
There was no hesitation, and the replay came as if was an everyday
request. "Aspen 20, I show you at one thousand eight hundred and
forty-two knots, across the ground."

I think it was the forty-two knots that I liked the best, so accurate
and proud was Center to deliver that information without hesitation,
and you just knew he was smiling. But the precise point at which I
knew that Walt and I were going to be really good friends for a long
time was when he keyed the mic once again to say, in his most
fighter-pilot-like voice: "Ah, Center, much thanks, we're showing
closer to nineteen hundred on the money."

For a moment Walter was a god. And we finally heard a little crack in
the armor of the Houston Center voice, when L.A.came back with, "Roger
that Aspen, Your equipment is probably more accurate than ours. You
boys have a good one."

It all had lasted for just moments, but in that short, memorable
sprint across the southwest, the Navy had been flamed, all mortal
airplanes on freq were forced to bow before the King of Speed, and
more importantly, Walter and I had crossed the threshold of being a
crew. A fine day's work. We never heard another transmission on that
frequency all the way to the coast.

For just one day, it truly was fun being the fastest guys out there.



===============================================
[ This is an excerpt from one of author Brian Schul's books:

Sled Driver : Flying the World's Fastest Jet.

Brian Schul, is a retired U. S. Air Force fighter pilot who was
severely burned in the crash of an AT-28 working on a clandestine
mission in Laos. He not only survived, but came back on flight status
to fly again and serve as an A-10 and SR-71 pilot.

:up:

[Arvid]

Det här stog på instruktionerna till min ny-gamla Hitec CG-340 laddare.

If the battery to be charged is attached to the charger "backwards" or in reverse polarity, the entire structure of the Universe as we know it will be substantially altered as time will then run backwards and it will be your fault.

Ska jag våga använda den? :?

[bokis]

Underbar!
Armageddonvibbar! Gillar dessa översättningar,lämnar inget åt slumpen!

[Heda]

Blackbird-historien råKKade

"That Hornet must die, and die now" 8)

[ekbacken]

Karlskrona-historier (OBS! Karlskrona kan bytas ut mot valfri tätort.)

Du är antagligen i Karlskrona om du hör nån i kön på macken som muttrar nåt om "sänkningssats till min trimmade XC90"

Du är antagligen Karlskronit om du hittar fyra nya bilar när du klipper gräset.

Du är antagligen Karlskronit om du betalar mer för din bil än ditt boende.

Du är antagligen Karlskronit om din bil dubblar sitt värde när du parkerar utanför Mekonomen.

Fördelen med att vara tandläkare i Karlskrona är att du behöver aldrig fundera på vad "tand" heter i plural.

Du är antagligen Karlskronit om du pluggar inför ett blodprov, och sen misslyckas.

Du är antagligen Karlskronit om du har varit gift fyra gånger men dina svärföräldrar heter samma sak.

.....kom ihåg: Ni är fortfarande kusiner, även om ni skiljer er.

[Mr J]

Jag hittade en till SR-71 Blackbird story...

In another famous SR-71 story, Los Angeles Center reported receiving a request for
clearance to FL 60 (60,000ft).
The incredulous controller, with some disdain in his voice, asked, "How do you plan to get
up to 60,000 feet?
The pilot (obviously a sled driver), responded, " We don't plan to go up to it, we plan to
come down to it..."
He was cleared...

:-)

[Mr J]

Det kan inte vara lätt att tillhöra underhållspersonalen... :-)

Aircraft Maintenace

Never let it be said that ground crews and engineers lack a sense
of humor. Here are some actual maintenance squawks (AKA
complaints and problems) alledgedly submitted by Quantas Pilots
to maintenance engineers. After attending to the squawks,
maintenance crews are required to log the details of the action
taken to solve the pilots squawks. (P = The problem logged by the
pilot; S = The solution and action taken by the engineers.)

P - Left inside main tire almost needs replacement.
S - Almost replaced left inside main tire.

P - Test flight OK, except autoland very rough.
S - Autoland not installed on this aircraft.

P - #2 propellar seeping prop fluid
S - #2 propellar seepage normal -- #1,3,and 4
propellars lack normal seepage.

P - Something loose in cockpit.
S - Something tightened in cockpit.

P - Dead bugs on windshield.
S - Live bugs on backorder.

P - Autopilot in altitude-hold mode produces a
200-fpm descent.
S - Cannot reproduce problem on ground.

P - Evidence of leak on right main landing gear.
S - Evidence removed.

P - DME volume unbelievably loud.
S - Volume set to more believable level.

P - Friction locks cause throttle levers to stick.
S - That's what they are there for!

P - IFF inoperative
S - IFF always inoperative in OFF mode.

P - Suspected crack in windscreen.
S - Suspect you're right.

P - Number 3 engine missing.
S - Engine found on right wing after brief search.

P - Aircraft handles funny.
S - Aircraft warned to "Straighten Up, Fly Right,
and Be Serious"

P - Target radar hums.
S - Reprogrammed target radar with words.

P - Mouse in cockpit.
S - Cat installed.

[Robin]

Hehe.. endel där var riktigt bra ju