Frågan är vilka som vinner i framtiden dom som följer med i utvecklingen eller dom som stannade kvar? ☺
-
-
Om det nu handlar om att vinna?
Båda typerna av motorer kommer nog att finnas kvar och hitta sina entusiaster. Men att OS som väl får anses som ledande när det gäller glödstiftmotorer hakar på trenden och lanserar elmotorer talar väl sitt tydliga språk. Jag som startade den här tråden med ett litet kåseri om glödstiftsmotorns egenheter kan ibland montera upp en motor i testbänken bara för att det är kul att starta en förbränningsmotor. Däremot har jag inte längre något större behov av att ha dom i flygplanen.
/MatsKommentar
-
Jo men det krävs en del för att det ska bli tillförlitligt nog för en tvåmotorig modell. Samtidigt så förenklar det ju en del då man inte behöver släpa på någon glödutrustning.
/MatsKommentar
-
Motorn är ju minst halva nöjet, förstår inte varför någon skulle vilja plocka bort det roligaste med hobbyn...
Vill man slippa glöddrivare och ha en ännu "godare" doft så finns det även diesel, det är fin känsla i dem, tyst och fint blir det också.
Här en 1.5cc MVVS med tomgång kring 3000rpm, går som en klocka.
Kommentar
-
Dagens människor är för bekväma av sig. Först kom friggo-flygen som gjorde att folk slapp göra nånting hemma utan att bara ladda och limma lite, for till fältet och surrade runt lite, klagade lite på oljudet från metanol/bensin-flygarna och kollade fejjan på mobilen. Folk orkade inte ens ta sig tiden att fara till det lokala klubbfältet utan skaffade multicoptrar så de kunde flyga närmare hemmet. Sen blev FPV vanligare och då började folk flyga från terassen, i trädgården eller i skogen bakom gården. Snart är RC-hobbyn endast ett social medium, för en viss del av oss. Men jag hör nog till den gruppen som gillar detta som hobby och är glad att det finns ett fält att fara till och flyga med andra likasinnade. Det har alltid funnits folk som haft intresse en säsong och sen kommer annat.www.rcaland.ax --- Im an Aalandish Djaekenfaelt'er! =)Kommentar
-
Håller med dog till fullo - trots att jag "bara" flyger eldrivet numera. För mig skulle denna hobby vara mer eller mindre död om jag skulle stå ensam på nåt fält i närheten av bostaden och flyga. Gemenskapen med andra "tokar" är nog numera kanske den viktigaste delen i vår hobby. Men elflyget har helt klart gjort att jag personligen kommit igång igen med denna hobby och dessutom stannat kvar - efter ca: 15 år som elflygare. Däremot har jag full förståelse för de som flyger metanol eller bensin men f n är det inte min grej - jag har helt enkelt fått nog av metanol-flyget under mina första 30 år som RC-flygare...
RogerKommentar
-
Det fina med det är ju att man på frågan, vilken motor har du, kan svara en OS så klart. Då tar ju alla modellflygare för givet att det är en glödstiftmotor
/MatsKommentar
-
Har man hållit på hela livet med motorer så har jag svårt att tycka att ljudet från en glödstiftmotor är så upphetsande att det skulle tillföra något. Visst, jag är road av själva mekandet och trimmandet men har inget behov av att ha dom i modellerna. Ljudet har jag svårt att uppfatta som mer skalalikt än en elmotor så länge vi inte talar om stora flercylindriga fyrtaktare. Tvåtaktare låter mera som ett högröstat bi och fyrtaktare som ett överbelastad gräsklipparmotor.
Däremot har jag inte det minsta emot att det flygs metanol på fältet, tvätom. Doften av en metanolmotor gör mig nostalgisk och så kan man ju stå bredvid och ge ett och annat råd till dom som står och nöter på fegpinnen Men med el i mina egna modeller vågar jag även flyga mellan byggnader och träd hemma på gården utan risk för dead stick. Efter att ha byggt i flera år på en modell avstår jag gärna risken att ett motorstopp skulle återföra den till stickor och strån.
Utmaningarna i hobbyn får jag genom att bygga mina modeller från ritning så någon bekvämlighet är det inte utslag av för min del. Någon depronmodell göre sig inte heller besväret på mitt byggbord. Däremot ett och annat begagnat repobjekt.
/MatsKommentar
-
Jag förstår inte riktigt poängen med att jämföra fördelarna med eldrift och nackdelarna med glöddrift i våra modellflygplan (eller kanske det heter flygfarkoster) för det är ju lite olika sätt att ta sig fram i luften. Jag har flugit glödplan i många år men jag har även haft glädjen att vara med på elflygets barndom. Jag minns när vi satt i klubbkompisen Gert Zaars källare och lindade om Mabuccimotorer som han sedan kallade S.E.R.M.-motorn, Swedish Electric Racing Motor. Gert var konstruktör till bland annat Gräshoppan men även Volta och Amphere. Två elkärror som många elfantaster byggde när det begav sig. Gert var ingen modellflygare av rang så den mesta flygningen och provningen fick jag göra emedan Gert skötte fotograferingen, yrkesfotograf som han var. Det finns flera trevliga artiklar av Gert om elflyg , i gamla Allt om Hobby bland annat nr 3/84 och 8/84 och som helt klart påverkade elflygets utveckling här i Sverige.
Jag blev dock inte så värst påverkad av elflyget då det i stort sett bara innebar nackdelar. Klumpiga och kraftlösa motorer, tunga och dyra accar, inga fungerande fartreglage. Modellerna fick inte väga för mycket för då fungerade dom mera som jordfräs än som flygande objekt. Laddningen fick göras med en glödlampa i serie med accen.
Ja, nog har utvecklingen gått framåt inom elflyget men det utesluter ju inte metanolmotorerna från hobbyn. En skön sommarkväll med en härligt dämpad fyrtaktare i ett biplan från trettiotalet. Den kvällen skulle vara bortkastad för min del om det satt en elmotor i nosen på den dubbeldäckaren. Så jag undrar fortfarande hur man kan jämföra två så helt olika flygsenarier. Det finns ju t ex bilentusiaster som kör omkring med gamla fina Volvo Amason eller varför inte P 1800. Dom trivs med sina veteranbilar utan att för den delen vara bakåtsträvare. Många skjuter med gamla fina vapen fast det finns nya och moderna. Och varför samla på gamla frimärken, det finns ju nya att köpa på Ica. Det hela handlar nog om att trivas i sin hobby. Alla gillar inte elflyg, andra tycker illa om glöd eller bensinmotorer. Själv gillar jag inte tvåtakts bensinmotorerna men kan mycket väl tänka mig en fyrtakstbensinare. Jag flyger elflygplan när det passar mig, vilket dock är mycket sällan men jag kritiserar inte dom som bara flyger el. Dom har valt sitt sätt att utöva hobbyn, jag har valt mitt. Så jag hoppas kunna flyga mina metanolmaskiner i många år än och med de utmaningar som därmed följer.
Kay krut Glödstift: JaKommentar
-
ML Hobby har en del seriösa modeller. Nu när jag saknar min bortgångne 140kärra så sätter suget in efter en Goldwing eller annat roligt. En Segev kanske?( Btw...någon som har en tips på en vettig elkärra som drivs av 6s lipo 5000 mah, gärna där man kan byta batteri utan att demontera vingen. Dubbeldäckare är ett stort plus. Jag tänker mig en kärra som alltid står startklar för snabb spontanflygning...om man kommit igång att ladda lipon alltså
)
Kommentar
-
Dom flesta här har väl uttryckt sin personliga åsikt och inte vad dom tycker att du och andra bör tycka? Själv säger du att en kväll med el är en bortkastad kväll. Hur kan det vara ok att skriva i så fall? En av poängerna med ett forum är väl att få diskutera för och nackdelar med det en och andra och argumentera för det. Kanske till och med någon blir sugen på metnol av ditt inlägg och då är väl ett forum som bäst.
/MatsKommentar
-
Kul första inlägg, känner igen mig så väl. Jag började med en Cox motor på en Blue Phoenix... Sen en 25:a högvingad klassisk trainer. Det tog tid att få ordning på motor, tank, klunk, nål, tryckmatning ...!
Sen kom Zaar och senare Kalle W i AoH som öppnade ögonen för el och sen blev det sånt ett tag för mig men det var ju tungt och klent och dyrt och när man kraschade blev det ju bara smulor kvar när acken passerat genom flygkroppen....
Men när jag flyttat till lägenhet och höll på med annat köpte jag en Graupner Terry, en lite skum-modell som nog är det flygplan jag fått ihop mest timmar med. Förstärkt med packtejp och ombyggd till 4ch levde den ett hårt men långt liv på fotbollsplaner och till slut var det mer lim än kropp och den åkte i soporna.
Samtidigt flög jag större med en 46 i en 160cm lågvingad sportmodell ... Mums, massa kraft och härlig i luften, kunde åka runt och göra touch'n'go tills tanken var slut. Det saknar jag fortfarande. Men efter en paus på tio år känns dagens elflyg overkligt bra och smidigt. Men jo.... Jag saknar känslan av förbränningsmotorn och det sköna umgänget på klubbfältet.
Idag blev det två flygtillfällen med min Magnum, klart smidig kärra som går flera gånger i veckan; har jag en kvart över så flyger jag.
Älskar flyghobbyn just pga av den enorma spridningen som finns; själv finner jag mest glädje i termik och hang, därefter flyga lågt och långsamt i grästoppshöjd. Andra gillar fart, ljud, skala, nattflyg, FPV eller 3D....Kör flygplan, med eldrift eller på hang.Kommentar
-
En regnig och blöt kväll i kväll och nu vill jag flyga så vad tar jag fram. Inte en bensinare eller metanolare utan en vinge med el som klart är lämpligaste flygande saken jag har för kvällens flygning ute vid vårt fält. Allt har sina fördelar och nackdelar men som pilot gäller det att vara flexibel annars får man sitta hemma och sura på vädret.Kommentar
-
Nej Mats, jag skrev inte att en kväll med el var en bortkastad kväll. Däremot skrev jag " En kväll med en härligt dämpad fyrtaktare i ett biplan från trettiotalet. Den kvällen skulle vara bortkastad för min del om det satt en elmotor i nosen på den dubbeldäckaren. Jag skrev bara min egen åsikt. Precis som andra gör här på forumet!
Kay krutKommentar
Kommentar