Sidenoch spännlack

[lennart wiklund]

Då är skevrodren klädda och spända! Är det normalt att måsta spännlacka fem-sex gånger för att få rätt spänst??
Hur som helst,undersida på övre vinge påbörjad nu! Riktigt kul detta,har glömt hur skoj det var. Dimmorna ligger tät i det Västjämska köket. Det är nog ett
Plus i nuläget att jag vart ungkarl ifjol.

[Thomas]

Mmmm... ljuva doft! Du har tur som bor ensam i dom härliga ångorna.

Det stämmer nog rätt så bra att det tar några strykningar innan det spänner tillräckligt.
Jag brukade alltid använda en moddlare, d.v.s. en flat pensel, och sen stryka på lacken "på tvären" för att det inte skulle rinna igenom duken och bilda klumpar på undersidan.
Sista strykningen (när tillräcklig spänning uppnåtts) brukade jag lägga på ren cellulosalack, typ polerlack.

Andra kanske har andra tips....

[lennart wiklund]

Nu är övervingen klar! Torka riktigt nu,sen blir det första lagret spännlack i morgon EM efter jobbet

[BJS]

Om klädseln är slapp efter vattenspänning, (om det vore på det viset), du måste lossa den och börja om. Spännlacken kan icke råda bot på klädsel som hänger / är rynkig. Egentligen skall klädseln vara helt slät och fin, före vattenspänning.

Spännlacken kan bara sträcka upp klädseln ytterligare och göra den tät.

Nu vill jag inte framstå som en "säkerhets-Hitler", men jag vill ändå varna för cellulosalack / spännlack. Det innehåller vanligen toluen, som kan göra dig yrslig / full, vid upprepad exponering är det skadligt för hjärnan. Även xylen är skadligt om än mindre.

Gasmask på, eller utomhus / synnerligen god ventilation är ett gott råd.

Ett öppet garage är som bäst nöjaktigt.

[AlveH]

Mmmm... ljuva doft! Du har tur som bor ensam i dom härliga ångorna.

Det stämmer nog rätt så bra att det tar några strykningar innan det spänner tillräckligt.
Jag brukade alltid använda en moddlare, d.v.s. en flat pensel, och sen stryka på lacken "på tvären" för att det inte skulle rinna igenom duken och bilda klumpar på undersidan.
Sista strykningen (när tillräcklig spänning uppnåtts) brukade jag lägga på ren cellulosalack, typ polerlack.

Andra kanske har andra tips....

Minns att jag på "sidentiden" använde kollodium för att "täta" sidenet innan jag strök på dope/spännlack, allt för att förhindra att lacken rann igenom, som Thomas skriver.
Vid sista strykningen av siden/papper så blandade vi i lite amylacetat i spännlacken vilket gjorde att den torkade lite långsammare och därigenom inte "sög i sig" så mycket fukt (det blev ibland en anstrykning av vitt när spännlacken torkade).
Och som några har skrivit, nån droppe ricinolja hörde också till för att sidenet inte skulle bli för sprött.

[Thomas]

Kollodium går väl knappast att få tag på numera.... eller?
Senaste gången var det att köpa på apoteket.

[lennart wiklund]

Efter sju lager spännlack som är förtunnat ungefär 60-40 så vart resultatet förbaskat bra! Som ett trumskinn. Så nu är det till att ge sig på undervingen. Tar ju långt tid och dyrt blir fet ju såklart. Men värt varenda krona på en sådan här maskin.

[BJS]

Kollodium är ett föråldrat namn för cellulosa-nitrat-lack Zaponloack ett annat föråldrat namn för samma sak. Lågnitrerad nitro-cellulosa. Ibland använt som skydd / plåster på brännsår. På den tiden med lösningsmedel vi nu mer eller mindre upphört med, såsom aceton, etylacetat etc. Också kallat "celluloid", den första plasten. Nu är det toluen eller xylen som gäller. Fråga mig inte varför, för den saken vet jag inte.

[BJS]

"Japon-siden" är extra tunn och fin och tät. Bara den skillnaden mot vanligt siden.

[BJS]

Sju lager spännalack låter många. Två anses vara gott nog. Ett par lager annan lack över och allt anses vara nog.

[Danne1700]

Jag använde något som heter Zaponlack, köptes i färgaffär och är väl egentligen till för att skyddslacka metalldelar.
Först lacka strukturen några gånger, sedan lägga på klädseln och vattenduscha. Släta ut och sedan på med Zaponlack.
Zaponlack består nog mest av lösningsmedel, första fjärdedelen av en vinge blev alltid bra, andra lite sämre och tredje och fjärde ska vi inte tala om.
Har kvar en burk, men har bara använt på polerad aluminium numera; det förhindrar oxidation rätt bra.

[lennart wiklund]

Sju lager spännalack låter många. Två anses vara gott nog. Ett par lager annan lack över och allt anses vara nog.

Det trodde jag med att två lager skulle räcka! Dock så är den ju utblandad med 50%förtunning. Gissningsvis så är väl denna spännlack sämre. Minns ju att förr i tiden så räckte två tre strykningar galant.

[BJS]

Det skulle verkligen vara ytterst intressant att få veta vad som skiljer vanlig cellulosalack från "dope" som krymper till skillnad från den förra.

Nitreringsgraden hos nitrocellululosan kan helt säkert icke vara svaret alls. Den är alltid den lägsta användbara av alla, såvitt jag vet.

Nu när jag vet vad som skiljer "matt" lack från blank dito, nämligen en tillsats av "silica-earth" eller kiselgur i lämpliga proportioner och kvalitet.

Vet man allt, mycket pengar och onödigt besvär finns att spara.

Nu kan man själv modifiera lacker på sitt eget bevåg och till sitt eget nöje, tycke och smak.

[BJS]

Det trodde jag med att två lager skulle räcka! Dock så är den ju utblandad med 50%förtunning. Gissningsvis så är väl denna spännlack sämre. Minns ju att förr i tiden så räckte två tre strykningar galant.

När dukspänningen är god, återstår endast finishen. Inget annat.

[Danne1700]

Jag tror mig veta att färgtillverkarna (billacker t.ex.) tillhandahåller något som kallas "Mattpasta".