Det var en gång..

[wesse]

yehhh denna trån va härlig för hjärtat man blir så kramsjuk av sån här läsning.....

[DennanHMFK]

mja.. då är det väl min tur att berätta om hur jag hamnade i denna goa gryta.

Namnet är Dennis och kallas för Finnen eller Dennan helt enkelt.
är medlem och flyger för Hallstahammars MFK

min väg kanske var(?) enklare än för dom flesta.
då både min mor, far och morbror lekte med flygplan innan jag ens var född..så fick jag ju metanolen direkt i blodet, går rykten om att jag till och med föddes med en trogen Ko-digage(stavas väl så?) sändare i näven en julafton 1983.

kommer ihåg att man var med på fältet/träffar/isar när man var riktigt liten och jobbigt. ett speciellt minne finns till och med på videoband från VM i Skalaflyg som var i Norge, fanns en kille ~17år som gick runt med en godisvagn på den tävlingen och jag var ju ganska snabb med att störa honom så mycket att jag fick mig en påse segagubbar om jag bara gick iväg.

första flygplanet jag fick provflyga var min fars Limbo med OPS .60 i, den var röd, snabb och kantig.
jag var nog inte speciellt gammal då, skulle tippa på kanske 7år.
det var den modellen som flög längst utan vingar engång också, planet passerade 100m och hamnade på andra sidan vårat fält. hehe

mitt egna första riktiga flygplan var en SK78B som jag fick från Åke Palm (en av dom äldre herrarna i klubben), min ålder hamnar nog på ca 12år där.
den modellen gjorde allt för att få vara i luften, skulle man landa, ja då fick man verkligen tvinga ner den.

med den modellen så lärde jag min kompis att flyga, också utan dubbelkommando.
vi kastade sändren mellan varandra när det krisade sig. haha
kom på att jag själv aldrig lärde mig att flyga med d-k heller, utan pappa och jag körde samma taktik, fast inte med SK78:an utan med hans Limbo.
med SK:n gjorde jag första starten och landningen. wow!

efter SK:n så har det blivit ett gäng olika modeller.
allt från Kyoshos Agwagon (fick bara ca 30min flygtid tills vi fick inbrott i klubblokalen och kroppen till modellen försvann :(), hade en Precedent FunFly också, den flögs med en Enya 25 XTV men senare så fick den en Enya 40 och då vart det lite skjuts i prylarna... den modellen slutade på en klubbtävling för en 5 år sedan, vi skulle flyga limbo och jag hann bara under stången 3-4gånger innan vänster vinge tog i ena stolpen modellen klarade sig med ett jack i vingen bara och stolpen gick av.
i med en ny stolpe och jag fortsätter, hinner väl med 2vändor denna gången innan samma vinge åker in i stolpen, vingen säger adjö till kroppen och stannar så fint vid limbon, medans kroppen hamnade kanske 50m bort.
vart grillved av modellen

om jag ska berätta något om alla modeller så blir jag nog bannad pga slöseri av tråd.

så jag övergår till dagsläget då.

träffade min tjärring/fruga/pilotinna för ca 6år sedan, hon var intresserad av flygplan sedan tidigare, så då var det ju bara att ösa på med rc-flyg också, jag och Per (gammal kompis) hade fyllt klubbstugan med div modeller kvällen innan.
så när vi alla 3 kommer ut så är det ju bara att plocka fram allt och flyga, men vill minnas att det var rätt mycket strul, så hon fick flyga min FunFly direkt... om jag nu minns rätt. haha

sedan var hon fast i denna goa gryta av delar och glädje.

nu på senare har man blivit gubbe också, och varför undrar ni då kanske?
jo, jag gick och köpte mig en 1:4 Super Cub av en äldre herre i Hallstahammar.
modellen var oflugen med en knappt använd Saito FA120, medföljde även en gammal Sanwa 27mhz sändare och dess 2kg servon.
så enligt kompisar så är man "gubbe" när man har skaffat sig en Cub. hehe

finns det något skönare att flyga?
en stor, lätt och snygg Cub med 4stånk glidande sakta över fältet och försöka sig på snygga svängar och landningar

Cuben, E-Starter och min Speedster400 är det roligaste jag har flugit än så länge.

så nu sitter jag här och väntar på att fältet ska tina och torka lite så man kan få komma ut och lufta Cuben liten.
måste hinna med det innan den 25Maj varjefall, för då ska jag och frugan till Norbergs-träffen och flyga, och där vill man ju inte vara ringrostig heller

samt måste ju hinna träna lite inför Vallentuna också, när det kommer så många kändisar (Wesse, Slammis, Bokis, DrHanke, Hempel medflera) så måste man ju visa att denna unga Gubbe också kan Cubba

sen håller man på med rc-bilar också, det är också sedan barnsben.
så det är ju båtar och elvispar som saknas.

ja vi ses på Vallentuna sen!
Mycket saft och bullar ska det bli då!

[hovhas]

Förhistorisk tid:
Det var en gång för länge sedan (slutet av sjuttiotalet) i en stad lång långt borta (Östersund) som jag som snorig 10-åring, usel på fotboll och skridskor för första gången kom i kontakt med modellflyg. Det var en grannspoling som hette Bobo som hade en linkontrollmodell (getingen) och en KB motor. Vi fick upp den i luften och där och då blev man biten för livet. Det blev egna linkontrollflygplan (vill minnas att det blev getingen, nån stuntmaskin, combatvingar mm. Motorerna var webra diesel (1.5 cc), Cox BB (0.8). Polarn bobo hade ett veritabelt monster i sin ärvda KB 40 (6.5 cc) i en stunt modell. Vi var väl en lös samling grannungar som i princip hade flygplan och motorer tillsammans, vi flög i parker och på gamla fyrvalla-området (där ATS sedan byggdes). Vi byggde egna linkontrollplan på slöjden (i annat träslag än balsa) och hade genuint kul. Vill också minnas att vi byggde "Svalan" (en seglare från Wenzells)

Äldre stenåldern:
På högstadiet (1979-1982 typ) så blev det extra kul eftersom en slöjdlärare (H Eldh, han var modellflygare) på skolan tog sig an oss och inspirerade till att börja snegla på radioflyg som på den tiden tedde sig väldigt häftigt. Jag och en polare (Lars, vars pappa var arkitekt) satte oss ned med millimeterpapper och konstruerade ett flygplan, ett fackverksbygge med spryckelvinge och allt under överinseende av vår slöjdlärarmentor. Det var ju lite knapert rent ekonomiskt på den tiden, så jag stod för motor, en OS 15 (2.5cc) och polarn Lars stod för Radio (en futaba om jag inte missminner mig) Lösvirke och klädsel mm delade vi på. En vårdag (tror det var i åttan) så fick vi följa med slöjdlärarn till F4 och prova på att flyga(modellflygklubben kunde flyga där på nån herculesuppställningsplats tror jag). Han hade en limegrön Svensson Fly-boy med en tiokubikare. Den var nåt i hästväg och jag och polarn blev om möjligt än mer hänförd, det var ju första gången vi såg radioflyg, vi fick prova att spaka (på säker höjd). Helgen därpå, var det dags för provflygning av vårt egna flygplan, denna gång på på ordinarie klubbfält på optand (låg i andra banänden då). Naturligtvis kraschade planet direkt, analysen vittnade om att att planet hade för liten vinge och stabbe. Nåväl vi satte igång med reparationer mm. men det planet kom aldrig upp i luften igen.

Yngre Stenåldern:
Med blodad tand och utebliven moppe (finansaspekt), så inhandlades ett nytt flygplan, radio och motor denna gång. (en midvingad semimulti med en OS 40). Det blev några flygningar med slöjdläraren vid spakarna, men jag flög bara nån gång. startade aldrig, landade aldrig. I nian så blev det viktigare med ett socialt utåtriktat liv och modellflyget kom på undantag. En väldigt viktig aspekt på det tappade intresset var att det var relativt dyrt, svårbemästrad logistik och svårt utan dubbelkommando mm. Mina päron var inte så sugna på att skjutsa, pröjsa och dammsuga balsaspån mm.

Mörka medeltiden:
Sen hände ingenting

Upplysningen:
förrän år 2000 när den nyblivne familjefadern, efter slutförd militär karriär och påbörjad civil motsvarighet flyttade till Timrå och hittade sig i en situation med familj och jobb, men inga vänner i närheten. På inrådan från hustrun som sade " du borde skaffa dig en hobby" (för övrigt ett yttrande hon möjligen ångrat då och då). Så slog det mig att jag borde ta upp modellflyget igen, sagt och gjort, den betydligt mer bestyckade familjefadern, med herrgårdsvagn, kapital och energi införskaffade en radio, motor och flygplan som byggdes i Timrå på helger kvällar och nätter. (QB 40 S). Lite kul var att allt fanns kvar i skallen, hur man impregnerade motorspant med rödsprit och epoxi, vikten av byggplatta och nålar mm. När det var dags för provflygning, så packade jag bilen och åkte till ett modellflygfält som jag visste om (nära e4 utanför s-vall), jag var ensam och startade upp för provflygning. Då dök det upp en lite äldre man som kom emot mig och väldigt tydligt klargjorde att tvåtaktsmotorer var strängeligen förbjudet på fältet, fältet var vigt till 4-takt. Jag surnade till och åkte iväg. (såhär i efterhand förstår jag honom, han hade ju e4 i närheten och okänd flygare med tveksamt flygplan och yttre måste ju ha larmat säkerhetsmedvetandet) På vägen hem längs den så kallad timmervägen såg jag en skylt "modellflyg" och svängde in och hittade ett annat fält (ännu närmare till timrå). Ensam även på det fältet från början och även där dyker det upp en person, precis före start som presenterar sig. Den här personen (Erik) erbjöd sig att provflyga planet, trimma det. Han gjorde det och efteråt informerade han om klubbens skolflyg, flygtider mm.

Nutid:
Sen var man hemma i en klubb, med vänliga och hjälpsamma personer. En glad och uppsluppen stämning där i princip ingenting är omöjligt. Sedan dess har det blivit mycket flygning, föreningsliv, mer flygning osv. Jag tror på balans mellan jobbet, familjen och jaget. Det går att vara utan nån del i denna treenighet, men precis som den gamla sovjetstaten (KGB, Armen och Partiet) så måste det balansera för att fungera i längden. Modellflyget representerar hos mig jaget. Det har ju debatterats tidigare i detta forum kring ungdomsrekrytering och när jag tänker efter så var det nog egentligen min gamla slöjdlärare som gjorde att jag kom tillbaka till hobbyn. Han stöttade oss grabbar på ett sätt som då var anpassat till oss. Jag hade bra erfarenheter från modellflyget, därför valde jag att komma tillbaka till det istället för att börja med golf eller fiske eller nåt annat.

[jocke1963]

Min rc-karriär inleddes, som så många andras, i tonåren.
Jag och en klasskompis importerade varsin Mardave-rcbil med 3.5 cc motor i skala 1:8 från England.
Dessa kördes frekvent på skolgården nära hemmet, men även på 30-vägen där jag bodde.. Det var rätt kul att köra under bilarna som kom åkande i 30, med lilla F1-kärran i 70 blås, förarna av bilarna kunde se både roade och arga ut...

Blev även någon buggy i bilsvängen, en Joker 19 i båtsvängen, också den med en 3.5 cc:are vill jag minnas, innan intresset för tjejer, mc mm tog över.

Paus i 30 år.....

Går på Hobbymässan i Frescati hösten -07, upptäcker att elflyget gått framåt med stormsteg !
Lagom till jul dyker en "Formosa-kopia" upp på det lokala postkontoret, med en avi till just lilla mig...

Denna flögs bara 1 gång med original-borst-motorn, "landade" så att motorn grävde ner sig en decimeter i Ekerömyllan, en hel del lim gick åt för att laga kärran..sen beställdes en borstlös motor med tillhörande esc från HobbyCity.
Hittade i samma veva även en nästan ny Futaba 6Ex 2.4 billigt på Tradera.
Under tiden jag väntade på motorn, insåg jag att det där med att träna i simulator kanske inte var så dumt, trots allt..
Köpte den billiga simulatorn på Clas Olson, men insåg att det sunkiga program som följer med, inte var något att hänga i julgran.
Hittade då ett billigt nerladdningsbart sim-program, Clearview, som jag lärde mig hyfsat snabbt i...trots att man är en "gammal hund"
När motorn väl anlänt och var monterad, hade det flugits en hel del i simmen, och premiären med nya motorn gick galant !

På den vägen är det, och nu är jag väl uppe i 10-15 plan, mest depronkärror, både kit- och ritningsbyggen, men även en hyfsat stor Sukhoi 26, spännvidd 1.25 m, alla eldrivna.

Har alltid gillat att bygga modeller, blev många Airfix-flygplan i tidig ungdom, så halva nöjet för mig är nog att bygga kärrorna, fnula på små fiffiga lösningar i konstruktioner osv..
Köpte nyligen en obyggd Blue Phoenix-byggsats, ska bli kul att pyssla med när jag får klart mitt hobbyrum ute i garaget.
Har även börjat dräggla efter Fullkontrolls AboveAll-kombo med Extra 300:an med bensinmotor för drygt 4 lapp....
Den får nog vänta ett tag till, då vi nyligen köpt hus.
Tror att gumman (och jag) uppskattar att ha lite fler möbler än flygplan inne i huset. En mjuk soffa är nog skönare och tåligare än en ARF att sitta på framför tv:n...

Har dessutom dragit ner flera kollegor på jobbet i rc-flygträsket. :sarcastic:
De började med små leksaksplan och piccoZ-helis i vår gympahall här på jobbet, när jag flög depronflak. Nu har en kille köpt en Align 450-heli och en Futaba 2.4G 7-kanalare, 2 andra har köpt depron-kit-kärror och tillbehör, och varsin dx6i, som de tar sina första stapplande steg med. Samtliga har även köpt simulatorer på min bestämda inrådan.

[kay.krut]

Det var en gång...

Hovhas !

Det var trevlig läsning. Jag ser att du flyger i MFK Skvadern. Första veckan i juli ska tanten och jag upp till Matfors. Vi ska skjuta svartkrutstävling på Blå Berget och eftersom bensinen är så rysligt dyr nu för tiden så tänkte vi stanna kvar däruppe mellan två tävlingar. Då tänkte jag ta med mig min stora Stampe och flyga lite på ert fält. Hoppas att vi träffas då och får prata gamla modellflygarminnen. Det får bli den muntliga varianten !
Kay krut i Svedala

[hovhas]

Kay krut!

Du är hjärtligt välkommen!

[kay.krut]

MFK Skvadern/Hovhas

Det tackar vi för. Klipp fältet kort och skoga i ravinen så kommer vi.
Vi hörs av lite längre fram.

Kay krut

[QatHome]

Mitt äventyr inom modellflyget tog sina första stapplande steg någon gång när 80-talet var ganska ungt med en Cessna i orange plast från Hobbex.
Tillhörande ThunderTiger motor spenderade mycket tid på en planka i garaget där jag tillbringade många kvällar slåendes på propellern innan motorn ville ge ifrån sig något ljud.
När planet till slut stod färdigt så vågade varken jag eller min far ta upp den i luften så efter en massa taxande utan vinge på en stor parkering såldes den iväg till en annan intresserad som inte heller fick upp den i luften trots att han verkligen försökte. Det visade sig att propellern som följde med var alldeles för liten för att orka dra upp planet i luften men det hade man ju ingen aning om då.

Skaffade sen en 1:8 touring metanolbil som kördes på parkeringen brevid vårt hus där jag var tvungen att bannlysa min far efter ett antal kamikazekörningar där hans hjärna låste sig i funderingar kring om vänster verkligen var vänster eller kanske höger och han fick ta till både jämfotaskutt och träd för att undgå allvarliga men. När sen även det intresset dog ut så blev det ett uppehåll från modellhobbyn på ca 20år.

Efter ett par års tjat så övertalades jag 2005 av en gammal polare att skaffa en 1:8 buggy vilket han också skulle göra men det blev aldrig av så där stod jag med bil och ingen bana eller någon att köra med.
Fick dock nys om en bana som skulle byggas bredvid ett modellflygfält så jag började vara där och hjälpa till och en kväll föll det sig inte bättre än att jag provade lite skolflyg vilket visade sig gå riktigt bra och sen var det kört för det var ju hur kul som helst.

Första kärran jag köpte var faktiskt en 2m Katana vilket kanske var lite väl ambitiöst och som aldrig heller kom i luften, även om det var nära, innan jag sålde den vidare inte alltför länge sen.
Efter den så har det passerat en massa modeller inom alla möjliga kategorier och fler lär det säkert bli framöver då det fortfarande finns områden att utforska som kan vara hur roliga som helst.
För ett par år sen prövade jag t.ex på sjöflyg som jag trott skulle vara ganska tråkigt men visade sig vara helt trollbindande och första gången tror jag att jag hade ungefär 6 timmar flygtid med min E-Starter innan jag var tvungen att sluta för att planet inte längre syntes utan man fick mest lyssna efter var kärran var för att sen tillfälligt skymta den lite lätt mot platsen på himlen där solen gått ned.

Förutom flygandet så är det helt klart den sociala biten med diskussioner, skämt och allmänt skönt umgänge som gör att jag tycker det här med modellflyg är en underbar hobby som jag vill fortsätta med.

Så tack till alla som hjälpt/inspirerat/utmanat/glatt mig i mina äventyr både lokalt i klubben och på nätet med tips, glada tillrop, videos och andra sätt.

[Lasse]

För min del började modellflyget vid 16 års ålder, strax efter julen 1996 så fick jag en Blue Phoenix i julklapp, den byggdes under vintern hos min bror och kläddes solarfilm. Jag hade då ingen flygradio och ingen inkomst att köpa någon för så jag skulle flyga min seglare med en två-kanals bilradio, efter ett antal provkast så skulle den dras upp med hjälp av lina och trissa, min svåger springer för allt vad benen bär och planet stiger bakom linan och kopplar loss. Jag försökte styra så gott det gick men seglaren levde sitt eget liv, gjorde loopingar och konstiga krumelurer hela tiden och avslutar sin flygning med ett avbrutet vingöra och en lite smått besviken Lars.

När vingen var reparerad så var det dags igen, upp med linan och samma visa, loopingar av sig själv och det hela slutar med en spiral från höjd så vingörat går av än en gång. När nu vingen var reparerad för andra gången börjar Mats, min svåger och jag fundera på var felet kan ligga, när vi sedan kollar tyngdpunkten så visar det sig att den gick knappt att hitta på vingen, nåt så baktungt har jag aldrig mer varit med om.
Under tiden mina första flygförsök pågick så fick jag ihop pengar till en ny sändare, en häftig svart Hitec Flash 4 blev min.

Med den nya sändaren och reparerat plan åkte vi ut till en stor åker i en närliggande by och drog ut linan, en bekant sprang som en kanin och min Blue Phoenix steg som en raket mot skyn, den kopplade loss och wow, nu gled den faktiskt rakt fram av sig själv, gjorde några svängar, det blev lite skillnad att flyga med en radio avsedd för ändamålet istället för bilradion.
Allt gick bra tills jag höll sidoroder för länge vid en sväng och seglaren gick i spiral, den här gången slutade det faktiskt inte med en smäll i backen, den stannade högst upp i en rejält stor tall...

Hem och försöka få tag i något långt att peta med, ett 6 meters metspö följde med och vi åkte tillbaka, jag kunde riktigt höra tallen hånskratta åt mig för metspöt nådde ju knappt halvvägs. Lite ledsen åkte jag hem igen och dagen efter åkte jag och min svåger tillbaka till den hemska besten till tall, nu skulle han få, beväpnade med en stege och det sex meter långa metspöt lyckades vi till slut peta på vingen och min Blue Phoneix lyckades på något sätt undvika alla andra träd i skogen och landade några meter bort, oskadd.

Stoppade in nya batterier till mottagaren direkt eftersom de förra var tomma efter drygt 24 timmars trädkramande med ryckande servon, ut med linan och upp med kärran, nu var det som om allt släppte, på en gång förstod jag hur man gjorde, jag kunde flyga. Flög säkert 3-4 minuter och landade på åkern, lyckan var total.
Det är konstigt hur man liksom helt plötsligt bara kan komma på hur man ska göra och nu är det som att cykla, man faller ibland men det blir mest skrapsår.

Nu när man var en erfaren pilot med säkert 2 timmars flygtid med sin seglare var det ju dags att titta på ett annat flygplan, köpte en Mr Wellstick från CAW Byggteknik samt skevrodersats till denna, motorn jag skulle använda var en LEO 28 (som förmodligen är det sämsta som tillverkats).

Åkte ut till en stor åker, startade upp motorn och var nervös som aldrig förr, nu kastades planet iväg och jag flög, rakt fram, lite längre rakt fram och lite längre rakt fram, hur jag än försökte svänga så vickade den bara vingen, den la sig inte i en sväng av sig själv som seglaren gjort. Det slutade med en riktigt lång promenad i djupsnö för att få hem planet igen. Ett par försök senare och med hjälp av erfaren pilot hos modellflygklubben kom planet i luften, jag tyckte dock att det här med markstarter var för svårt så jag kastade iväg planet varje gång, lyckades nog inte landa på banan de första 10 flygningarna, inte ens i närheten av banan, det har nog aldrig varit så många spår i snön på fältet som den vintern.

Fick en Precedent Fun Fly i julklapp 1997 och den byggdes under vintern samtidigt som Mr Wellstick flögs flitigt, jag och min far åkte förbi hobbyhandlaren en kväll och jag visade upp min nya Fun Fly, han tyckte den såg fin ut men förmanade mig att inte använda en batterihållare med lösa batterier eftersom de kunde orsaka problem. Givetvis lyssnade jag ju inte på råd från han som flugit under 25 års tid utan jag tyckte att det skulle räcka bra med den tejp och de gummiband jag dragit runt batterihållaren.

Det gick bra, flera månader, tills dagen före en klubbtävling när jag ensam på fältet stod och gjorde kvickroll på kvickroll, en manöver som jag nyligt lärt mig av en annan erfaren flygare, det riktigt rasslade i spakarna när jag kvickrollade, oj vad roligt jag hade, stoppade dit en propeller med ännu större stigning och rollarna blev ännu brutalare. Problemet var bara att i en av kvickrollarna så ville den inte sluta rolla, den gick på fullgas från hög höjd rakt ner i backen, var bara att ta fram en påse och plocka delar, dagen före tävling och jag var utan plan. Allt för att jag några månader tidigare inte lyssnat på förmaningen "använd inte den där batterihållaren", ett batteri hade helt enkelt kommit ur hållaren vid en av mina vildsinta kvickrollar, man lär så länge man lever.

Tror allt lossnade för mig när jag byggde en Bosse G Lift i lösvirke, den kärran flög jag med i otroligt många timmar, hovrade över åkern så gräset vek sig under den, byggde extra stort sidoroder för att göra min första loop i knivegg, en riktigt bra kärra helt enkelt.

Sedan dess har jag hunnit med en hel del olika plan, en Zlin 526AS som klippte varje gång jag försökte få upp den, en P51D Mustang som gick i spinn vid varje sväng, en SF121 Delta som gick i flatspinn vid toppen av en loop, har provat på att tävla i aircombat, flugit med helikopter och många olika typer av flygplan, varit skolflyglärare under 10 år och den här hobbyn är fortfarande lika rolig.

En sak som varit densamma hela tiden och som jag tycker är fantastiskt är gemenskapen i klubben, vänner som delar samma intresse och som man kan sitta och prata med i timmar över några koppar kaffe, ofta utan att ens ta med ett flygplan

[wesse]

NICE...härliga roliga o varma känslor dessa storys ger...kanske bäst o printa ut en bok om detta

[Slumpen]

Även om jag inte är en frekvent användare av den här sidan tänkte jag berätta om min väg till modellflyget.

Det började som 11åring en tidig sommar 1991 på en marknadsdag i Gnesta. (Minns det som igår )
Under denna dag råkade vi (far, bror och jag) på en glad herre vid namn Esbjörn Forslund vid ett bord där han stod och förespråkade modellflygande bror min och jag blev ju förståss helfrälsta, vår far tyckte väl att det va bra att vi hittade ett intresse som, kunde passa.

Vi åkte en kväll i veckan till ”Villa Villerkulla” dvs förvaltarbostaden i Saltskog , Södertälje och byggde. Byggkunskaperna var mycket knapphändiga men med hjälp av bra mycket folk i klubben fick vi ihop en Aerostar 20 var. En varsin OS 25 och Multiplex Combi Sport 80 inhandlades också. Stort tack till er Lennart, Robban, Tomas, Staffan H, Pier, Stubben, Jan E, mfl för all bygghjälp.

Sommaren kom Flygplan byggdes klart och en söndag var det så dags. Vi for ut till Påldalen för första start. De som skulle vara där, va inte där. De som va där ville inte lära ut flygning. Ingen rolig fösta gång… Vi åkte ut många gånger och de allra flesta gånger fick vi inte den hjälp som behövdes även om vi oftast inte for vi inte hem förens flygplanen började försvinna i dunklet mot skogen. Fösta sommaren hade varken bror min eller jag lärt oss flyga. Vi hade helt enkelt inte fått tillräckligt mycket tid i luften.

Vår far misströstade han också. Vintern kom, våren gick och sommaren var tillbaka. Den sommaren fick vi i alla fall mer tid i luften och både bror min och jag började få till det här med spakande, men ändå uteblev själva ”klicket”. Men sen blev det uppehåll på 3-4 år. Det va helt enkelt inte så roligt att åka mil efter mil utan att få nåt gjort.

En födelsedag på sent 90-tal önskade jag mig en seglare i födelsedagspresent. Nu började flygningen komma igång igen. Vi flög helt enkelt seglaren en Gentle Lady ute på åkern bland korna vid sommarstugan, ett gummirep införskaffades och vi började få lite längre flygtider. Vi flög i vått och torrt storm och vindstilla. Vi kraschade och lagade. Till sist fick min gamla Gentle Lady nog, vingen gick av vid uppdragning med gummisnodden en stormig dag. Kroppen for som ett spjut ner i åkern. Vi fick mer hjälp av grabbarna och gubbarna på Söders RC-hobby den sommaren än vad vi fick i modellklubben. Så stort tack till Krister och hans manskap som sålde lim och trä åt oss i stora mängder.

Jag hade köpt mig en Heron en kväll i hobbybutiken. En trainer i en trasig låda, den kostade en spottstyver. Med hjälp av denna lärde vi oss att flyga och handha även motorer. Så sakteliga började vi växa ur flygplatsen ”kohagen” och flyttade ut på åkrarna runt stugan där vi helt enkelt flög från första bästa åker

Med tiden började jag flyga mer och mer med grabbarna och gubbarna i Vagnhärad och I Trosa sedermera. Där fick flygandet verkligen en nytändning!
Sen har åren gått och nu står jag här med massor av timmar i luften bakom mig. Numera flyger jag nästan uteslutande Aircombat . Att tävla gav mig verkligen en nytändning, så känner du att du vill utveckla ditt modellflygande. Börja tävla!

[TomasE]

Borttaget.

[lassebetong]

Det var en gång för mycket länge sedan känns det som.
Hadde under flera år sett hur mina grannar trändae med rc-bilar på gatan
och högt på önskelistan stod en rc-bil.
Men så fick jag följa med en dag och se när de flög, det var kärlek vid första ögonkastet.
Jag var runt 14 när min första modell inhandlades.
Det blev en Robbe Charter i från hobbex, som finns i livet än i dag.
När man kom ner till lokalen första gången höjdes det på ögonbrynen.
Då fanns det bara en väg att gå och den hette Taxi.
Jag byggde hur som min Robbe.
Lika förvånade blev de när jag blivit ivägskickad för att köpa min första Sanwaradio och i stället kom hem med en JR. Men vad i he....e är det för radio du har köpt pöjk.

Men som för många andra bestod det av mycket try and error.
Många gånger kunde man bära hem modellen i en kasse, för att efter mycket lappa och laga göra ett nytt försök dagen därpå.
Höll väl på fram till -93 när jag föll pladask för klättersporten.

Den händelse som etsat sig fast i minnet var när jag en dag hadde med en jobbarkompis och hans barn ut för att visa modellflyg.
Stressigt var det och ute på fältet så kunde jag konstatera att fasen jag glömde ladda radion innan.
Jaja den är ju inte tom så ett par starter funkar nog.
En start blev det mins inte hur många minuter som jag flög innan jag kunde konstatera att det inte stod riktigt rätt till.
Vet ej hur iden poppade upp i huvudet men jag slog helt enkelt av radion i ca 5-10 sec. När radion var avstängs så drog jag ner gasen till tomgång.
Varefter störmbrytaren flippades upp med påföljden att motorn gick ner på tomgång.
Så höll jag på ett par tre ggr.
Det hela slutade ialla fall med att modellen stod hel på backen, inte på fältet men ialla fall.

Men någonstans efter millenieskiftet tror det var -04 så fick jag höra talas om depron modeller.
Mmmmm jag hade ju fortfarande kvar min JR som inhandlades -85.
Sagt och gjort Depronskivor inhandlades elsetup köptes (hutlöst dyrt)
Två kompisar fick jag även med och så började man så smått hitta tillbaka igen.
Efter något år började man sukta efter brummande motorer igen.
Ja hade ju ändå kvar alla gamla maskiner, så det steget togs med lätthet.

I dag har man hunnit avverka måånga maskiner och sändare.
Suget efter modellflyget håller i sig och i dag försöker jag hinna med åtminståne ett par pass per vecka.
Tittar ut genom fönstret det ser ut att bli flygväder i dag med.:thumbup:

Det var mycket underhållande att läsa era inlägg tidigare.

/lasse

[DrHanke]

Borttaget.

Vad nu Tomas, din story var ju skoj läsning! :lollypop: