Återvinningsmodell

[Cuben]

Nu har jag fått på klädseln



Först ”grundade” jag med vit Oracover, sedan strök jag på färgade bitar. Det röda och mörkt blå är Oratex som jag fått över efter Cuben, det ljusblå är Oracover, och det orange är av annat fabrikat, allt är stuvbitar jag hade i lådan. Motorhuven är vitmålad eftersom jag tycker det är svårt att få krympfilm att följa dubbelkrökt yta. Vingen har jag inte rört.

Att lägga en krympfilm på en annan krympfilm ger lätt luftblåsor emellan. Så det gäller att stryka från mitten utåt kanten. Men det som hände mig var att när jag förde strykjärnet från mitten utåt så krympte filmen i framkanten av strykjärnet, vilket innebar att kanten drogs in mot mitten. Så remsornas kanter är väldigt ojämna, ser ut som att jag darrat på handen när jag klippt till dem. Försökte med olika värme, och det bästa var att bara ha det så varmt att filmen just fäste, vilket var runt 300 grader.




Jag har givetvis två strömbrytare, den för motorn är en kill-switch som styrs från sändaren. Den har en lysdiod, framför vingspetsen på bild, så att jag ser om tändningen är på eller av. Den för mottagaren, som ses på bilden, är en PowerBox sensor V3.




Sensor V3 ansluts till 2 batterier och tar från det batteri som är bäst och ger 6 V till mottagaren. Man ställer in den för den typ av batteri man använder, 2 celler Lipo eller 2 celler Lion eller 2 celler Life eller 5 st NiMh. Sedan avger de två lysdioderna olika färg beroende på hur mycket batterierna är urladdade:
80-100 % mörkblått ljus
60-80 % grönt ljus
40-60 % gult ljus
20-40 % rött ljus
0-20% blinkar rött

Den är nyköpt, jag har aldrig använt en sådan förut. Den verkar vara väldigt bra, är inte stor och väger inte mycket. Den är refflad på framsidan och skall sitta så att den får kylning av en luftström.

Efter påklädseln skulle jag lägga i kablar till servona i stabben, och då kom jag på mig att jag glömt göra någon form av kabelhållare i kroppen. Kablarna är 1,5 m långa, och man kan inte ha dem helt lösa så att de slänger runt i kroppen när man flyger figurer. Jag har ju också linor som går i kroppen till sidorodret. Så jag fick sträcka mig in i kroppen och limma fast underlag för kardborreband.

Servokabel 1,5 m från stabben till mottagaren under vingröret. Det säger lite om planets storlek.

Linorna till sidorodret är gamla linor som jag har skarvat ihop.


Skarvning liksom fäste i roderhorn gör jag genom att, som bilden visar, linda lite fin koppartråd runt linan och löda på lite. Fördelen med denna metod är att det går att ändra. Om t.ex. linan måste kortas lite så smälter man lödklumpen med lödkolven och drar linan kortare. Klump nr 2 har jag för att den lösa änden inte skall spreta ut. På skarvarna inne i kroppen har jag krympslang runt, här brydde jag mig inte om det.

Jag har hittat ett par svårt tilltygade hjulkåpor som jag skall få ordning på. Sedan skall TP vägas av noga så att all installation kan göras.

Återkommer

[OlleGE]

Min variant på temat. På skoj brukar jag säga att så länge vingbalken/kolfiberröret är helt så går det att lappa ihop det hela.

[Cuben]

Jag har fått en förfrågan om jag har kvar delarna som sätts på landn-benen högst upp mot kroppen på den YAK jag hade och kraschade.. Nej, jag har inte dem kvar. Svarar här för jag vet inte hur man hanterar/svarar på frågor direkt till trådskrivaren. Hittade inget sätt att svara.

Nu till bygget



Bränsletanken har som vanligt 3 utgångar, till förgasaren, i/ur-tankning och avluftning. Det är avluftningen jag vill visa på bilden. Ett mindre plan kan man bära horisontellt utan problem, men ett större och tyngre plan bär man ofta med en hand på propellern/spinnern och den andra handen under buken ungefär vid landningsstället. Det blir väldigt tungt för handen under buken, så man vinklar normalt upp planet, kanske inte vertikalt men minst 45-60 grader. Om avluftningsslangen går direkt från tanken ut till under motorhuven så kommer bränsle att rinna ut och troligen hamna på byxorna. För mig hände det en gång, och efter det lärde jag mig att avluftningsslangen måste gå runt tanken innan den går ut. På så sätt kommer det inte att rinna ut bränsle när planet lutas, vätska rinner ju inte uppåt. Det gäller ju också vertikal dykning.

På bilden har jag valt plats för alla batterier, de två på bilden är till mottagaren, ett paket 5 st NiMh sitter uppe till höger under kabelhärvan går till tändningen via en kill-switch. För att veta var jag kunde placera batterierna har jag först balanserat hela planet med avseende på TP. Då kunde jag konstatera att planet var baktungt. En lösning hade kunnat vara att placera alla batterierna på motorkonsolen, det hade gett balans, men så ville jag inte ha det.

Den lösningen jag valde var att flytta fram motorn genom att svarva 4 st ”brickor” av aluminium, 15 mm tjocka, och placera dessa mellan monteringspinnarna och motorn.





Det flyttade fram motorn 15 mm. Eftersom propellern innan detta var bara 10 mm från motorkåpan så ligger propellern nu 25 mm framför motorkåpan. Eftersom motoraxeln sticker fram i ett stort ventilationshål, som en Extra har, så tycker jag det är helt OK.
Skruvarna jag hade blev förstås för korta. Jag köpte en gängad stång M5 och kapade till 95 mm bitar, och istället för skruvskalle har jag två muttrar med Loctite. Det fungerar lika bra som skruvar.




På bilden ses bränslepåfyllarslangen alldeles under den röda remsan på motorhuven. I hålet sitter en gummibussning, och genom den går bränsleslangen, och i slangen sitter en liten aluminiumpropp. Vid tankning och urtankning drar jag ut slangen, drar ur proppen, ansluter pumpen och pumpar i eller ur bränsle. Ett enkelt sätt som jag alltid använder.

Jag har ställt in alla roder och trottelservo, allt fungerar som det skall. I sändaren måste ju modellen ha ett namn, jag kallar modellen för Hybrido.

Jag kan tänka mig att få höra på fältet i vår

• Hej, har du en ny modell?
• Det är en Hybrido.
• Den har jag aldrig hört talas om.
• Det förstår jag, det är en nygammal modell.

Nu fattas att göra klart hjulkåporna och en del ändringar på huven och lita annat smått. Jag tänker att det skall bli en julklapp till mig själv.

Återkommer

[Cuben]

När jag tittar igenom vad jag skrivit så slår det mig att jag inte har nämnt något om den hylsa i kroppen som styr vingröret. Det är ju en väsentlig detalj, vingröret skall ju glida in när man monterar, men det får inte glappa, det måste vara en noggrann passning. Det gäller ju också stabben. Detta vingrör är diam 30 mm.

Jag tog en rulle gladpack från köket, det är ju en väldigt tunn plastfilm, och klippte av en så lång bit att den skulle gå exakt två varv runt vingröret, 94 mm. Två varv ger en väldigt tajt passning. Tar man tre varv så blir det en lätt glidpassning, så jag rekommenderar 3 varv. Så klippte jag till tunn glasfiberväv så att den skulle gå kanske 4 varv runt vingröret, det är inte så noga. Blandade till en sats gjutepoxi. Det går ju med polyester, men den härdar snabbare. Virade gladpacken runt vingröret, lade glasfiberväven på ett underlag av plastfilm av typ polyeten som epoxin inte fäster vid, smetade in epoxi på 5-10 cm av glasväven, lade vingröret med gladpack på den insmetade glasväven och började rulla vingröret och såg hela tiden till att glasväven blev virad tajt runt vingröret. Sedan är det bara att fortsätta smeta in glasväven och rulla. När hela glasväven är virad runt vingröret så virar man någon tjockare plast flera varv hårt runt vingröret med glasväv indränkt med epoxi, tejpar fast och låter det ligga och härda till nästa dag.

Man måste vara noga med att gladpacken täcker vingröret betydligt längre än den gjutna hylsan och stuvas in lite i vingrörets ände så att ingen epoxi kan komma på det nakna vingröret. När det har härdat nästa dag är det bara att dra av den gjutna hylsan från vingröret. Gladpacken ligger då inuti den gjutna hylsan, men epoxin fäster inte på gladpack, så det är bara att lirka ut gladpacken.

På sista bilden ovan kan man se hylsan i kroppen. Så har man ett vingrör men inte tillhörande hylsa så kan man alltså ganska enkelt själv gjuta en hylsa som passar exakt oavsett vilken diameter vingröret har. Hylsan behöver inte vara stark, den skall bara guida vingröret genom kroppen.

[Cuben]

Så här gjorde jag hjulkåporna

Jag hade ett par riktigt skadade kåpor på hyllan, de skulle passa. Först laga och lappa allt trasigt. Jag sågade till ett par bitar 4 mm hård plywood lite bredare än landn-ställsbenen, sågade 8 mm urtag i bitarna för hjulaxelns gängade del., limmade i dessa bitar i kåporna. Sedan klämde jag fast kåporna mot benen och fyllde vid sidan om benen en smet av epoxilim + mikrosmå kulor. På så sätt styrs kåporna av benen. När kåporna var målade och klara kunde jag bara föra ned kåporna mellan muttrarna och dra åt.

Tämligen enkelt. Så hela landningsstället är återvunna delar från diverse olika plan. Kåporna är vitmålade, sedan har jag lagt på remsor av röd Oratex och blå Oracover. De pålimmade vinklarna mot kroppen har täckts med svart Oracover.




Jag kom att tänka på att jag måste kolla om vingarna ansluter riktigt tätt mot kroppen, d.v.s. mot vingroten på kroppen. Läckage där skulle vara riktigt dåligt för lyftkraften. När jag gjorde vingroten så hade jag vingen på plats och tejpade sprygeln fast mot vingen och limmade fast. Så det borde vara tätt, men trä är ett rörligt material.

Så jag monterade vingarna och lyste med en lampa på ena sidan och kollade på andra sidan, och visst kunde jag se ljuset genom en springa, som kanske var 0,5 mm här och där. Det duger inte.

Det behövdes en tätning där. Jag funderade många dagar och provade all form av tätning jag hade hemma. Klippte till tunna remsor. Inget var bra. Jag funderade över att lägga en sträng silikon på vingroten, lägga på en tunn plast över, och trycka vingen emot. Då borde jag få perfekt passning. Hmmm, ville inte ha silikon på vingen. Problemet, som jag såg det, var att vingskruven av nylon, M6, inte är tänkt att dras hårt, den skall bara hindra vingen från att falla av i luften. D.v.s. tätningen måste vara väldigt mjuk och följsam så att bägge remsorna, över och under, formas av ett lätt tryck.

Det jag till slut valde var en fönstertätning som ungefär hade formen av ett D. Jag limmade på den raka sidan av D-et, och den bulliga sidan skulle då forma sig efter vingen, den var väldigt mjuk så det borde fungera. Så fick det bli. Dessutom, trots att fönsterlisten säkert har legat i lådan minst 25 år, så var den raka sidan försedd med skyddspapper och under så var det riktigt klistrigt. Så jag behövde ha kontaktlim enbart på vingroten, sedan fäste det ordentligt.







Skarven syns väldigt tydligt, men jag tycker inte att det är störande. Det markerar att vingroten hör till kroppen och vingen är separat. Vingroten är ju inte en förlängning av vingen utan den blir större in mot kroppen för att ge en synlig ”knäck” på vingen, så det passar in med den synliga tätningen, tycker jag.

Jag beskrev tidigare hur jag gjorde hylsan till vingröret. Här syns hylsan, och vingröret av kolfiber syns genom hylsan av glasfiber.

Återkommer

[Cuben]

Och nu är jag framme vid finalen. Eftersom planet nu är helt klart så vill jag göra en sista avvägning med tanke på TP. Har jag placerat batterierna rätt? En sak jag lätt kan ändra på, ifall det behövs, är att flytta tändn-batteriet framåt till motorkonsolen eller bakåt. Men avvägningen visar att TP ligger precis i vingröret där det skall ligga. Perfekt.

Läsarna av denna tråd har säkert noterat att jag säger batteri och inte ack. Det är medvetet. Jag tror alla säger bilbatteri istället för blyackumulator, och alla kallar acken i mobilen för batteri, och den som har elbil säger att batteriet måste laddas, inte att acken måste laddas. De flesta förstår nog inte vad som menas med en ack. Det är som med nyheterna i TV, de säger att dödssiffran är 37, trots att 37 inte är en siffra, det är ett tal, eller antal, som innehåller siffrorna 3 och 7. Så jag kommer att hålla mig till att kalla det jag har i planet för batterier och inte ackar.






Hybrido YAK
Spännvidd 2,4 m 2,3 m
Längd 2,15 m 2,2 m
Vikt 9,6 kg 8-9 kg

Den är sålunda tyngre än YAKen, den har en tung motor, vingroten kostar vikt, jag har 2 batterier till mottagaren, YAKen har mycket kolfiber medan Hybrido är byggd av trä. Jag har byggt starkt med avsikt, det kostar vikt. Vindruta och sidofönster väger en hel del, det fick bli den PET-plast jag redan hade hemma.

Vingbelastning blir 110 g/dm2, då är inte kroppen mellan vingarna medräknad. För denna storlek är det inte mycket. Jag hade en gång ett hemmabygge, också med symmetrisk vingprofil, visserligen större, som hade 140 g/dm2, och det seglade väldigt bra, måste använda de stora flapsen för att få hejd på planet.

Det har varit jättetrevlig sysselsättning i hobbyrummet att hela tiden klura ut hur jag skulle göra i nästa steg. Det jag har köpt är trämaterial, motor och strömbrytaren, allt från MBS, resten har jag plockat från hyllor och lådor. Jag kanske återkommer i vår/sommar och berättar hur det uppför sig i luften.

Jag önskar alla trådföljare en god jul och ett trevligt flygår nästa år.

[obodin]

Intressant återvinningsbygge - blev en fin modell! God jul och lycka till med premiärflygningen!