Nolaskogs flygveteraner

[bokis]

Himskans trevliga historier Lasse!
Mera!!!
Den sista påminner mig om farbrorn som var s.k. F.E på en underbar DC 6 som flög post på Arlanda,kärran kom intaxande på tre motorer,stannade och ut hoppade han,arg som ett bi för att konstatera att Smålandskogarna blivit en cylinder rikare..Ove har en bra story om motorbytet som gjordes i Malmö och efterföljande motorkörning när det regnade trapp-delar över flygplatsen..

[AM]

Ja, maskinen var inhyrd av Falcon Air som jag jobbade på då. Våra egna B737'or stod groundade med sprickor i lastluckornas spant.

Vi var några stycken som kom tillbaka från lunchen när vi hörde ljudet av en stjärnmotor som startades. "Vi går och lyssnar", föreslog en kollega och vi var tre personer som gick ut på plattan via hangaren. DC-6'an stod vänd mot hangaren cirka 40 meter ut på plattan. Air Atlantics mekaniker hade precis fått igång treans motor (motorn närmast flygkroppen på höger sida). Vi stod vid hangarporten och lyssnade och rös över det vackra ljudet.

Mekanikern som lagat motorn hade ställt sin verktygslåda på fotsteget till en av lastluckorna ca två meter framför propellern. En ca fyra meter hög byggställning i aluminiumsrör och marinplywood hade mekanikern använt och lossat hjulbromsarna på och dragit fram kanske tre meter framför propellern.

Motorn började gå lite renare och började bli varm. Teknikern som vi såg i cockpit började varva upp motorn. "Vilken sång" skrek en av kollegerna och log från öra till öra. Motorns varv ökades successivt och jag upptäckte då plötsligt att byggställningen började vagga och det ryckte i den. Jag började springa fram mot planet vilt viftande med armarna för att uppmärksamma mekanikern inne i cockpit. Men man såg bara en hårtufs och han var helt koncentrerad på kontrollerna och motorinstrumenten.
Jag var ett par meter ut från hangarporten då byggnadsställningen började rulla och inom ett par sekunder hade den sugits in i propellern som gick på fullgas. Med ett brak styckades allt sönder till småbitar. Jag sprang tillbaka mot hangarporten och vi stod tre personer och höll andan trykta mot hangarporten.

Mekanikern kuperade förstås motorn direkt när det small, men det tog uppskattningsvis ca 10 - 15 sekunder innan propellern stod still. DÅ andades vi ut och då märkte vi också hur det regnade metallbitar. Klonk, pling, dask... Aluminiumrörbitar från byggnadsställningen regnade ner inom ett ca 75 meter stort område kring planet. Ingen rörbit var längre än ca 40 cm. När regnandet av delar upphört - trodde vi - och vi började gå ut mot planet sa det KLONK! Två meter framför oss landade en stor polygrip. Verktygslådan som stod på fotsteget till lastluckan hade också åkt in i propellern. En luftfärd på kanske 30 sekunder måste inneburit ett nytt världsrekord på hur högt man kan slunga en polygrip...

Vid genomgången efteråt hävdade mekanikern att han visst flyttat undan verktygslåda och byggställning på behörigt avstånd. Om det inte var ett mänskligt fel skulle nämligen Falcon Air själv få betala ersättningstransporten. Men tji fick dom - det fanns tre vittnen som kunde intyga den vackra sången från motorn, men även det bristande förståndet och säkerhetstänket hos Air Antlantics mekaniker.

Det landade en Cessna 421 dagen efter med fyra tekniker och en STOR rulle aluminiumplåt och massor med nit. Kroppen på DC-6'an var perforerad, men lyckligtvis var inga hydraulrör eller elledningar skadade. Ett rent plåtarbete på några dagar återställde maskinens kropp. Propellern hade några jack, men jag tror det gick att fila till bladen och flyga vidare. Jag har inget minne av att de bytte propeller iaf.

Mvh
Ove

[LIP]

Kul berättelse Ove,

Har väntat länge på att du också skulle börja skriva ner lite historier, för du om någon borde ha upplevt en hel del i din flygargärning.

Bokis, roligt att du gillar mina berättelser men nu dröjer det nog ett tag innan det blir några fler, men det kommer att bli fler.

Nu på lördag den 10:e kommer Nolaskogs Flyghistoriska att konstituera sig och bilda en förening.

Örnsköldsviks museum har visat ett stort intresse för vår verksamhet.

[radioactive]

Helt otroligt att ingen tog skada med skot flygande i alla riktningar. Lika märkligt att propellern klarat sig så pass bra. Att klyva en byggnadställning i 40 cm stora bitar lär ju ha behövts lite kraft.... Tack för berättelsen!

Lasse

[AM]

Tackar. Jodå jag ska berätta om mina upplevelser.
Jag får ta mig tid och skriva ner några episoder.

Mvh
Ove

[radioactive]

Ja, det är mer än välkommet. Vi väntar med stor otålighet... Du kanske skulle starta en egen tråd med dina berättelser

Lasse

[bokis]

Tack Ove..Den storyn e fin! Och kärran var nog höjdpunkten och det jag kommer o minnas från åren på Arlanda när jag är 90,starterna i sommarnatten med klarblåa 1m långa eldslågor från varje spis och ett ljud som fick håret o krulla sig..
Det är också den enda flygmaskinen jag har hört det där Hollywoodlandningsljudet ifrån,däcksskrik när den tog i backen..
Motorerna bara viskade på tomgång..

[AM]

Ja, DC-6'an var ett under. Mekaniska luftpumpar för kabintrycket.... Bensindrivna heaters för kabinvärme och avisning och tiotusentals liter högoktanig bensin i vingarna....
En DC-6 lastar nästan lika mycket som en B737-300. Ca 13 ton! Häftig prestanda redan då m.a.o.

Mvh
Ove

[lennart wiklund]

Helt otroliga berättelser!!
Nu Lasse och Ove är det ni skom skriver ner era memoarer,samt lägger ut dessa till oss dreglande modellflygare.Fan,ni skulle ju skriva böcker om detta...
MERA!!!

[LIP]

Lennart, roligt att du gillar berättelserna men att det skulle bli en bok det kan du glömma, har varken fantasi eller tillräckligt många händelser att berätta om för att det skall räcka till.
Men några episoder till skall det väl bli, tex. Min flygutbildning, övergång till Auster A5 och Super Cub kan ju bli några till.

[zablar]

Härligt att läsa allt Är själv på g att påbörja min segelflyg utbildning.

[LIP]

Nu var det länge sedan som jag postade något här, tiden vill inte räcka till, pensionär som man är.

Jag sitter idag på Ö-viks sjukhus efter en infarkt som jag fick i tisdags.

Det kommer att bli en bypass-operation i Umeå vad det lider men jag vet inte när.

Här har jag haft möjlighet att skriva ner några berättelser till från min karriär som fullskalaflygare.

Så håll till godo.

VINGHAVERI

Vårvintern 1968 mars månad.

Klubben hade iordningställt en trampad bana på Själevadfjärdens is för att börja med säsongens flygaktiviteter och avrostning för segelflygpiloterna samt att allmänheten inbjöds till spaka själv starter för att försöka få fler medlemmar till klubben.

Starterna flöt på tills det blev dags för att tanka Tiger Mothen.

Bränslet hade vi på Dals flygfält i Domsjö, ca 5 minuters flygning från Själevad.

Då man bör vara två stycken när man tankar följde min svåger Hasse med för att hjälpa till.

När vi tankat upp och fyllt på olja skulle vi starta igen.
Det hör till historien att det blåste ganska mycket sidvind och det var nästan ingen snö kvar på fältet, det var förhållandevis liten yta att starta på och skidor på Mothen.

Optimistik som man var så påbörjade jag starten men startsträckan var lite väl kort, byggde upp fart och lättade från marken men farten var i det lägsta laget plus att sidvinden var kraftig varför vi drev av banan. Kunde inte annat göra än att landa igen, det blev trångt mellan ett staket som gick längs fältet och oss så att vingspetsen åkte in i staketet.

Vingen blev naturligtvis förstörd och därmed flygdagen slut.

Nu började jakten på en begagnad vinge till Mothen och vi lyckades hitta en i Västerås eller om det var i Eskilstuna, men det var ett litet problem. Den "nya" vingen var byggd i England medan den Moth vi hade var byggd i Norge på licens.
Den engelskbyggda vingen hade vingbakkanten uppsvept i vingroten medan den norskbyggda var helt rak ända intill kroppen. Vad var att göra nu?
Vi lyckades få tillstånd av besiktningsman att bygga om bakkanten på den "nya" vingen tack vare att vi var en segelflygklubb och hade en av Ålleberg godkänd byggledare.

Det blev till att riva av duken på hela vingen eftersom besiktningsman ville se vilket skick övriga vingen hade.

Vi demonterade bakkanten från den gamla vingen samt tre spryglar invid vingroten som sedan flyttades till den "nya" vingen.

Efter godkännande från besiktningsman så klädde och sydde vi vingen varefter det lackades och målades i rätt kulör.

Nu kom vi till det som kanske var lite mer knepigt att få till, monteringen av vingen.

När vi monterade bort den trasiga vingen så var vi tvungna att demontera övervingen också, men vi lät vingarna på motsvarande sida vara kvar.

Vi visste att det fanns niveleringspunkter på kroppen som man skulle utgå ifrån när man monterade vingarna för att få rätta vinklarna.

Men vi hade ju ingen utrustning så att vi kunde utgå från niveleringspunkterna. Våran utrustning var våra ögon och känsla för vad som skulle vara rätt. Vi fluktade mot det vänstra vingstället som vi aldrig demonterade tills vi tyckte att det såg bra ut.
Det var lite spännande när besiktningsman kom och skulle kolla upp montaget med sin utrustning, faktum är att det blev fullt godkänt.

Men besiktningsman godkände inte Mothen förrän den var provflugen och det skulle vara den som hade mest flygtid på Mothen som skulle utföra provflygningen.

Eftersom det var jag som flög den till ca 90% av Mothens flygtid så blev det min uppgift att göra provflygningen.

Uppgiften var att stiga till ca 500 meter och testa planflykt för att se om Mothen drogs åt nåt håll, att utföra branta 360 graders sväng åt vänster och höger samt genomföra en vikning.
Allt gick som på ett snöre så Mothen blev godkänd för nya uppdrag.

[LIP]

BYTE AV BOGSERFLYGPLAN

Örnsköldsviks Segelflygklubb hade börjat att diskutera byte av bogserflygplan.

Sigge hade fått tips om att det fanns en Auster A5 till salu i Vindeln.

Klubben hade ett möte där det beslöts att Sigge och jag skulle flyga med Mothen till Vindeln för att titta på Austern.
Det var en fin sommarkväll och i Vindeln bedrevs det segelflygskolning och vi skulle naturligtvis få provflyga Austern.

Bengt som var ansvarig för försäljningen var både segelflyg och motorflyglärare.

För att man inte skulle tappa någon skolstart i segelflyget fick Sigge som var segelflyglärare hoppa i Bergfalken och Bengt hoppade i Austern för att bogsera och att visa vad den gick för.

Då Bergfalken var uppbogserad landade Bengt och jag fick hoppa Austern för att provflyga med Bengt som lärare.

Jag gjorde 2st starter med medföljande landningar som gick si så där.

Bengt tog över för att visa hur det skulle gå till och började med en ganska häftig start, då vi var på ca 75 meters höjd small det till ordentligt fram i nosen med motorstopp som följd och vindrutan fullständigt nerkletad med olja.

Bengt som var en mycket erfaren pilot gjorde i första skedet som man skall göra, tyckte ner nosen för att behålla farten och sedan "som jag hade fått lära mig att inte göra" vända tillbaka för att landa i medvind.
Eftersom jag hade klaffreglaget på min vänstra sida fick jag sköta klaffen medan Bengt styrde. Landningen gick bra utan några som helst problem.
Är glad att Bengt inte valde att landa rakt fram enligt instruktionsboken för där var det bara skog.

När vi landat och inspekterade vad som hänt kunde vi konstatera att en vevstake hade gått ut genom ena sidan av motorblocket, inte konstigt att vindrutan blev oljig.

Nåväl, jag fick i min flygdagbok inskrivet att jag var typinflugen på Auster A5 med en inflygningstid på 11 minuter, det är den snabbaste typinflygning jag haft någonsin.

Hur gick det då med flygplansaffären?
Vi köpte Austern utan motor, men det är en annan historia.

[LIP]

Auster A5

Örnsköldsviks Segelflygklubb köpte Austern med den havererade motorn och fraktade den hem till Ö-vik med lastbil.
Vi fick låna ett gammalt lastbilsgarage i anslutning till Dals flygfält.

Motorn monterades ur Austern och packades i en trälåda för att skickas till England för utbyte till en grundöversedd motor.

Förutom att det tog lång tid innan den nya motorn kom och att den blev monterad så gick det enligt planerna.

Austern blev flygklar på vårvintern och eftersom det var bara jag som var influgen på den med mina 11 minuter så var det jag som fick göra premiärflygningen med den nya motorn.

Nu var det dags för fler att flyga in sig på Austern varför klubben fick anlita en flyglärare från Sundsvall för denna uppgift.

Skolningen skulle ske på Bäckfjärdens is med skidor.

Men redan medans första eleven skulle flyga in sig så havererade ett landställsben och inskolningen på Austern fick avbrytas.

Som tur var hittade vi ett landställsben hos flygmekanikern i Sundsvall varför Sigge och jag åkte med bil för att hämta den, det var ganska bråttomt då Austern stod ute på isen och kunde inte flyttas utan att monteras isär.

Hur som helst så monterade vi fast det nya landsällsbenet och gjorde den klar för att flygas tillbaka till Dalfältet.
Det var fortfarande bara jag som var influgen på Austern så det blev jag som fick uppdraget.

Vi var fullt övertygad att montaget var fullt genomfört, men när jag startade och lättade från isen så dök helt plötsligt vänster skidspets upp vid rutan.
Blev helt klart överraskad men avbröt naturligtvis starten och smög mig ner på isen igen.
Det visade sig då att den bakre vajern som skulle hålla skidan i rätt läge var fel monterad, den var för lång vilket medförde att skidan ställde sig rakt upp.

Det åtgärdades på en gång varefter vi kunde starta igen och flyga hem till fältet.

Nu tog det tid innan flygläraren kunde fortsätta sin inskolning med eleverna så att snön var på väg att smälta bort.
Det beslutades att vi skulle flyga Austern till Gideå flygplats medans det fanns snö kvar.
Där fanns det ett snötäcke kvar på ca 100 meter intill hangaren, där jag kunde landa med små marginaler.
Hjulen monterades och inskolningen fortsatte på Austern.

Sverker och Torsten skulle ut flyga en sväng med Austern och det var fortfarande snö kvar på sidan av banan som snöslungan blåst.

Det blåste hyfsat med sidvind och som bekant så har Austern stora vingytor, (ladugårdsdörrar).
Sverker och Torsten som lättade i för låg fart drev av banan och satte hjulen i snön varvid Austern slog runt på rygg, med totalkvadd som följd. Det blev inga personskador.

Det blev aldrig någon bogsering med Austern.

När haveriet var utrett så visade Ålleberg intresse för motorn och ville köpa den som reserv motor till, antar jag, sina Tiger Mothar.

När Ålleberg hade köpt motorn och skulle göra en inspektion på den så visade det sig att oljan innehöll mängder av "metallfilspån", då hade motorn gått tjugo timmar. Var dessutom grundöversedd i England.
Vad som hände med motorn sedan känner jag inte till.

[LIP]

Flygtur med en arbetskompis.

Jag hade en arbetskompis som hade tjatat på mig länge att han ville göra en flygtur med mig i cubben.

Till slut gav jag honom ett löfte att vi kunde fara flyga en liten tur en lördag.

Han blev naturligtvis glad och skröt för alla arbetskompisar att jag skulle få busflyga med honom hur mycket jag ville.
Jag försökte förklara för honom att jag försöker aldrig skrämma passagerare när jag tar med dom på en flygtur. Men han var helt bestämd på att han ville ha en häftig flygning. Jag tänkte, det blir nog bra med det.

Hur som helst, vi träffades på flygfältet en lördag. En mycket fin dag med härliga cumulus-moln. Egentligen en perfekt segelflygdag.

Vi startade och jag tog sikte på ett cumulusmoln som var ganska stort. Jag steg på sidan om molnet och när jag var nära överkant på molnet avbröt jag stigningen och flög in i sidan på molnet.

Väl inne i molnet började jag dra av gasen sakta utan att kompisen noterade att farten sjönk, hade till slut tomgång, ingen reaktion från min passagerare. Jag stålade ut cubben och ansatte spinnroder, ingen reaktion, vi spann säkert tre varv innan vi kom ut ur molnet på undersidan.

Men nu, snacka om reaktion. Jag kände hur han grep tag i mitt ryggstöd och högljutt, (snällt sagt)ropade, "MAMMA JAG VILL HEM".

Ni kan ju tänka er, komma ut ur molnet utan att ha haft några som helst referenser inne i molnet,
nosen på flygplanet pekandes rakt ner mot moder jord och dessutom, HELA JORDKLOTET "SNURRAR"!

Det måste väl vara tillräckligt häftigt.

Hade inte en chans att forsätta flygturen, det enda som gällde var att flyga tillbaka till fältet och det var till att svänga försiktigt.

Men vi blev inte ovänner, han fick mycket att berätta om och hur häftigt det var.