-
Har man aldrig kraschat har man aldrig flugit.:sarcastic:Kommentar
-
Jag trodde att det var dags för en bilduppdatering. Men det ville sig inte. Jag kan varken länka in bilder eller lägga upp bilder här. :(
Så ni får tyvärr hålla tillgodo med bilderna som jag har lagt upp på Nyköpings Modellklubbs forum.
GöranKommentar
-
Kommentar
-
Ja i det skicket vill vi inte ha dig, även om det skulle vara intressant att se hur mycket skägget hade växt.
Mvh
MagnusHar man aldrig kraschat har man aldrig flugit.:sarcastic:Kommentar
-
Kommentar
-
Så var det dags för en liten bildrapport.
Jag lyckades komma runt problemet med bilderna.
Lådan anlände till slut. Ni får ursäkta att bilden är suddig. Det beror inte på den skakiga transporten utan det var ett litet fel på kameran. Den ville inte fokusera som den skulle. :(
Så fort allt var urpackat ur lådan flyttade the Hangar Queen in.
Detta är årets project. En Yellow Aircraft Mitsubishi A6M5 Zero. Vi har som mål att ha den målad och vädrad till Ralley of Eagles. Jag tror inte att det kommer att bli alltför svårt.
Mike i full fart med installationen av motorspantet.
Modellen har plankade frigolitvingar, fena och stabbe. Som tur är även alla roderytor tillverkade på samma vis.
En nackdel med den här modellen är att den blir alltid väldigt tung i baken. Så Mike har gått lös på modellen med Dremeln och plockat bort en hel del vikt längst bak bara för att spara vikt.
Detta är drivkällan.
Vi började på bygget redan i onsdags och så här långt har vi kommit nu. Det är dags att börja montera ihop de olika delarna.
Bara för att få snygga kanter på roderytorna och roderutrymmena så limmar jag dit 1 mm balsa.
Det var allt för idag. Klockan är kvart over sju på morgonen och det börjar bli dags att sätta igång att jobba.
GöranKommentar
-
Då var det dags för andra uppdateringen.
Klaffarna har fått gångjärn. Vi använder Dubros platta gångjärn.
Stabbens sammanfogning blev genast ifrågasatt. Enligt byggbeskrivningen så skall den bara limmas samman med epoxy utan någon balk. Vi stalled oss väldigt tveksamma till det. Så efter sammanlimningen fällde jag in en balk i stabben.
Det här är skevroderspetsarna....i glasfiber. De ser tunga ut, men väger bara ett par gram styck.
Mike pysslar med installationen av servona, lufttank, bränsletank osv.
Jag lyckades efter lite övertalning få Mike att utföra viktigare arbete som att spackla upp hjulbrunnarna. Det är ju väldigt viktigt att de är släta och fina.
En av skevroderbrunnarna. En av de fina sakerna med den här plastmodellen är att alla urtag är färdigfrästa. Det enda man behöver göra är att klä in dem...som här med 0,4 plywood.
Stabben är redo för lite spackling och efterföljande slipning.
Vingspetsarna är precis som skevroderna försedda med glasfiberspetsar. De väger inte mycket och ser bra ut. Passformen är bra...inte perfekt...men bra. Nackdelen med vingspetsarna är att de är helt ihåliga och skall enligt beskrivningen bara limmas fast med epoxy. De kommer att antingen bli sönderklämda eller lossna när de slår emot något. Pga av detta tillverkade jag vingbalkar av 6 mm balsa som kommer att sticka in i vingen.
Min kära Fokker D.XXI.... Den skall få en pilot i år och lite vädring. Det har varit väldigt frestande att ta den med hem, men som tur är kommer lådan att fyllas upp med ett annat flygplan.
GöranKommentar
-
Det är ju som en byggskola att följa dina trådar
/MatsKommentar
-
Nåt skumt här??
Jag har inga bilder, bara "kryssrutor"...Retroholic!Kommentar
-
Funkar för mig, och just nu sitter jag dessutom bakom firmans brandväggar,
som brukar filtrera bort bilder som våra filter anser suspekta..”Vir prudens non contra ventum mingit”Kommentar
-
Funkar inte här./\/\vh // /\/\r J.Kommentar
-
Det funkar inte för mej heller, men gå in på nedanstående adress på Nyköpingsklubbens hemsida så finns där samma text och bilder på hans underbara resa.
/LelleKommentar
Kommentar