Ett biplans födelse....ett byggäventyr utan skyddsnät...

[Bosse Jansson]

Hej,

Om någon minns, tillverkade jag en uppsättning ekerhjul av rotting (!) för ett tag sedan, "coachad" av den gode John Reid, Nya Zeeland, som "uppfunnit" tekniken.
Resultatet blev hyfsat, och det var framför allt väldigt kul.
Här är länken till det bygget:

https://svensktmodellflyg.org/forum/svenskt-modellflyg/%C3%A4mnesforum/byggforum/17352-ekerhjul-av-rotting

Diametern är 55 mm.


Därefter har jag grunnat på en passande modell till hjulen, och till slut fastnade jag för en serie kluddiga skisser jag gjort för länge sedan. En liten dubbeldäckare i peanutstorlek.
Om man förstorar dessa skisser, så kanske....... Ja, sagt och gjort. skisserna förstorades så att spännvidden blir ca 50 cm.

Målet är en modell med mer charm än skalenlighet (ungefär som hjulen), och den skall förstås byggas i traditionell stickor-och-strån-teknik, och kläs med japanpapper.....

"Hardware":
En liten "5-grams" 2-cells outrunner med 5-tums propp, en micromottagare, samt två mycket små linjära servon. Detta väger 14,1 gram, och en lämplig lipo väger ungefär lika mycket.


Jag inser att det blir fråga om jakt på varje gram, om resultatet skall bli välflygande....:scared:

Här är utgångsläget: Enbart konturer.



Konstruerandet får äga rum under arbetets gång, men man får förstås ligga några steg före i tanken, om man vill undvika inmålning i något hörn (vilket säkert ändå kommer att ske)





Ok, äventyret kan börja.
Jag började med att tillverka diverse laminat: Vingspetsar, stabbe, fena.
Latmasken smög i mig, och i stället för att koka stripsen, nöjde jag mig med att ge dem ett hett bad i diskhon (65-gradigt kranvatten i ca en kvart), vilket fungerade fint.


Därefter applicerade jag lim (vanligt vitlim) och tejpade upp laminaten på plastmallar.
Fick ligga på ett varmt ställe tills helt torra.


Resultatet syns här. Ganska råa, men fullt användbara, och väldigt lätta.


Vingspetsarna fästs vid fram- och bakkanter med "snedlask".


Och här har vi början på vingbygget.


Sprygeltillverkning.....


...och ett "klassiskt" vingbygge.


Tvärlisterna vid varje vingrot är tillfälligt ditlimmade, för att undvika skador när dessa sköra konstruktioner slipas...

Mittsektioner på gång....


Varje dubbeldäckare med självaktning måste förstås ha ett urtag i övervingen, för att underlätta in- och urstigning. Ja, även en icke skalenlig sådan.....
Här lamineras "stommen" till urtaget. Lamineringsmall fick bli en elkontakt med lämplig radie...


Så monteras den sedan i den övre mittsektionen.


Förstärkningar läggs in



Och ett vingpar har tagit form.





Fortsättning följer......

[Thomas]

Häärligt med ett rejält pinnabygge!!

Klar till midsommar då?

[Bosse Jansson]

En stabbe blir till.
Det här var litet knepigt. Här stod det klart att tvådimensionellt skissande inte alltid är att lita på, i jämförelse med det 3-dimensionella resultatet, och jag fick ändra storlek på stabbskissen i datorn ett antal gånger innan jag blev någorlunda nöjd.

Och, ett "gammalt djungelordspråk" säger att ett modellflygplans stabbe bör vara något större, proportionellt, än i fullskalavärlden. Och den tesen stöder jag definitivt, särskilt om man vill ha en modell som inte bara kan flyga med högsta fart....






Den främre delen av stabben ser litet "massiv" ut, eller hur...?

Och det är ingen slump...! Det är en del i ett experiment.
Jag tänker nämligen göra stabben justerbar...!

Vinkelskillnaden mellan över- och undervingen kommer att bli ca ½ grad, eller ett "uns", om man vill se det så. M.a.o. enligt tesen att övervingen stallar först (så att nosen dippar, och farten kan öka igen) Gäller dubbeldäckare med förskjutna vingar, där övervingen är den främre.

Men så har vi dekalaget, och i samband med ovanstående är det en svår nöt att knäcka, när det gäller dubbeldäckare.
Därför skall denna stabbe bli ställbar...!
Den främsta snutten av stabben sitter fast monterad i kroppen (för stabilitetens skull), medan resten av stabben är ledad i densamma, och kan därigenom justeras en aning (ca 3°) uppåt och nedåt.
Skissen visar hur det är tänkt.

Stabbens position kan låsas med "kilar" av balsa eller liknande, och när man är nöjd, kan man fixera det hela om man vill.




--------------------------------------

Sammanfattningsvis, kommer denna modells "geometri" att se ut som följer (ja, man måste ju bestämma sig...)

Med stabben i sin "neutrala" position blir dekalaget 3° för övervingen, och 2,5° för undervingen.

Många grader, tycker kanske någon, men denna modell är inte tänkt att bli snabbflygande, och vingbelastningen blir förhoppningsvis låg.
Siffrorna liknar många friflygande modeller från "back then"...och där tänker jag börja, och sedan med hjälp av den ställbara stabben fintrimma det hela...

----------------------------------------




Ser proportionerna ok ut....?


Det som syns på ovanstående bild väger 6,9 gram.
Dock är det ingen anledning att yvas.....erfarenheten säger att en massa gram formligen kommer att dråsa ner från ingenstans mot slutet av bygget..... :-)



Fortsättning följer.....

[Bosse Jansson]

Sådana här improviserade byggen är kul, men kräver att man ständigt ligger några steg före i funderingarna.
Som ett schackparti med "Murphy", som ju kan vara nog så listig och illvillig.....:BangHead:

Jag sticker därför emellan med en fundering som ligger en bit längre fram i bygget.

Vingstöttor




Rörhylsa och pianotråd. Metoden är välkänd, och så här beskrivs den ofta i "böckerna" vi växte upp med.
Men hur göra tillvägagångssättet praktiskt, ner i de riktiga lättviktsbyggena, utan att resultatet blir blytungt, klumpigt och störande...?



Och här kommer funderingen, som jag dessutom nu har testat:

----------------------------------







Råmaterial: En "tomhylsa" från ett värmeljus, vilket är en bra källa till ca 0,1 mm aluminium.







Här klippt till strips om 15 x 4 mm.





.
I detta fall skall vi använda en 0,5 mm pianotråd.




Vik plåtstrippen kring pianotråden, rakt och snyggt.





Med en plattång (helst med slät "insida"), kramas nu plåtstrippen "runt" pianotråden, med viss bestämdhet, så att en hylsa skapas kring tråden.





Öppna fliken en aning och lägg in en droppe CA-lim med en tandpetare.





Krama igen.





Forma till fliken efter behov, och avgrada kanterna med smärgelduk eller en liten slipkloss.





Här är resultatet. En ultralätt 4 mm hylsa med fästflik. Notera att fliken inte behöver vara så här lång.




Hylsan monterad i en balsakonstruktion.
Extremt kompakt, och ger knappt utslag på vågen.
Dessutom inte klumpigt eller störande alls...


Utvecklingsbart...?



Fortsättning följer.....

[Thomas]

Väldigt instruktivt!

Ungefär så har jag gjort på några (större) kärror, gör man dessutom själva vingstöttorna i "N-form", så blir de lite fjädrande framåt och bakåt, fullt tillräckligt för att pianotråden ska självlåsa i aluhylsan...

[Bosse Jansson]

Ja, "N"- och "V"-stöttor får en viss självlåsande funktion. Men på den här kärran blir konstruktionen litet enklare, eftersom jag inte har några skala-ambitioner.
Hela kärran blir ett slags "pastisch" av en flygmaskin....eller t.o.m. en pastisch av ett modellflygplan, om man så vill. Jag sätter allt mitt hopp till faktorerna charm och karaktär i stället....


En gammal modell som jag gillar, är "Pinocchio" av Gabriel Martin:



Dess vingstöttor är inte precis skalenliga, men ger modellen en egensinnig karaktär och charm, som är svår att motstå, trots att den troligen aldrig vunnit något skönhetspris......

Pinocchios stöttor är fästa med tryckknappar (från sybehörsaffären), men den lösningen blir för klumpig på mitt lilla projekt....tyvärr....

Nu tänker jag inte "kopiera" Pinocchios stöttor, men något liknande blir det, även om konfigurationen inte kommer att bli exakt densamma...
Jag kan m.a.o. inte nyttja N- och V-stöttornas självlåsningseffekt, utan måste hitta på något annat.,,,kanske en liten "fnurra" på trådbiten som går genom hylsan....?

[Bosse Jansson]

Vidare med bygget:

Kroppssidorna....
Fackverket byggs av 2 x 2 mm lister.
I hopp om att få lister med viss spänst, beställde jag "köpelister" från MBS i stället för att skära dem själv, men där blev jag besviken. Listerna som anlände med posten var av den "svampigaste" kvalitet man kan tänka sig...!
Duger möjligen till någon prydnadsmodell, eller som "virkesupplag" i modelljärnvägsmiljö...
Mindre tuggmotstånd än Weetabix.....:concern:
Nu klandrar jag inte de eminenta MBS för detta....jag borde ha kommunicerat bättre med dem...

Så fram med min väl använda listskärare av fabrikat Master, och strippa egna lister ur ett 2 mm flak med litet inbyggd spänst...



Dags att plocka fram min "lilla" byggbräda igen.
Jag gillar att sitta vid köksbordet och bygga, om modellens storlek medger det.
Kroppsida 1 påbörjad. Den rödfärgade listen är en "master", som indikerar kroppens datumlinje, vilken sammanfaller med stabbens vinkel i sitt "neutrala" läge (den skall ju bli ställbar).
På en sådan här modell är ju detta särskilt kritiskt, eftersom allt kompliceras av att man har två vingar att hålla styr på, i förhållande till denna linje...
"Att mäta är att veta" :rolleyes:

Den röda "masterlisten" skall förstås tas bort sedan.....
De främre ändarna av longerongerna fick en liten hetvattenbehandling, och gick sedan fint att "massera" till lämplig böj...

Här är kroppsidorna, fortfarande litet "råa", och i avsaknad av diverse småförstärkningar här och där...

Stabbens justeringsmån syns tydligt här. Ett experiment som förhoppningsvis slår väl ut...



Fortsättning följer....

[Mr.Bob]

Mycket intressant och rolig byggtråd detta!!
Vad blir det för spännvidd på den? Och har du någon målvikt du satsar på ?

Är själv en viktjägare så alltid roligt med lätta maskiner gillar även att du är en sån som tänker några steg framåt(är likadan) för att hitta en bättre väg så man inte råkar ”bygga in sig i ett hörn”

Snyggt jobbat!

[Bosse Jansson]

Vad blir det för spännvidd på den? Och har du någon målvikt du satsar på ?

Tackar..!

Spännvidden är ganska exakt 50 cm.
Den totala vingytan är (någorlunda noggrant mätt) ca 7,35 dm².
Om jag sedan drar av "dubbeldäckarmomsen" 25%, får jag en beräkningsgrund om ca 5,5 dm².
Det innebär att om jag lyckas (?) få hela ekipaget att hamna på max 100 gram, ger det en vingbelastning på ca 18,7 g/dm², och däri ligger utmaningen....
Det vore trevligt att få en modell som inte gör stora hål i luften, och som i stället går att njuta av....trots dess litenhet...

Viktmässigt ser det lovande ut just nu, men som alltid blir det en kamp mot slutet av bygget. Man får helt enkelt inte "släppa taget" någonstans under arbetets gång, om man skall ha en chans att lyckas med viktmålsättningen....vi får väl se...

[Bosse Jansson]

Jag måste tillägga att min 100-gramskalkyl kanske är litet pessimistisk, och jag hoppas förstås på en lägre vikt, om det är möjligt. Så 100 gram är inget "mål", utan kanske mer en "smärtgräns"....

[Bosse Jansson]

Bygget går vidare....nu till huvudspanten:

Eftersom två av dessa spant skall ta upp belastningen från övervingens stöttor (cabane struts), måste de ha en viss stadga, men utan att vara alltför "biffiga".
Plywood är dock attans tungt, och hälften av fibrerna går dessutom åt fel håll....

Lösningen levererades av vår lokala Circle-K-mack, som till sin snabbmat använder miljövänliga bestick av trä....!
Träslaget är obekant, men det är tätfibrigt, och standardtjockleken är ca 1,6 mm.



Kan lätt omvandlas till önskade strips, som är väldigt starka på ett trevligt fjädrande sätt....och materialet väger inte mycket.



Här byggs spanten upp.
Limmet är epoxy i mycket små "duttar".

För att få god koll på vinklarna, skapade jag en "rektangel" i ms Words ritfunktion, och printade ut ett ark.
De små tvärränderna gör det enkelt att lägga bitarna i exakt vinkel till varandra.


Här är två spant av snabbmatsbestick, och ett tredje av balsa.




Fortsättning följer....

[Thomas]

Nöden är ju uppfinningarnas moder, som bekant.

Jag brukar ofta fundera på när jag går i affärer, "Vad kan man använda detta till"?
Och då är det prylar som är avsedda för något helt annat.

Har du jämfört vikten på ett "bestick-spant" och ett dito i balsa?

Antar att beticksvarianten blir betydligt styvare....

[Bosse Jansson]

Bestick-spantet är såklart tyngre än balsa, men jag uppfattar det som lätt, relaterat till det jobb som det gör. Jag återkommer med en mer precis jämförelse så småningom.


Det här spantet är 43 x 36 mm, och gjort av 4,3 x 1,6 mm "bestick-list".
Väger 0,7 gram, inklusive epoxyn.

Lätt, men inte superlätt, men vad jag uppskattar hos materialet är dess "energiupptagande" förmåga, dvs att det "fjädrar" på ett trevlig sätt, och vidarebefordrar därför inte all energi till kringliggande strukturer, vilket betyder att man kan gå ganska långt ner i dimensioner, och därmed spara vikt på det sättet.
Spantet ovan kommer att "hantera" belastningen av två av vingstöttorna (som blir gjorda av samma spänstiga material). Annars hade jag nog vågat minska materialdimensionerna ännu mer.....

[Mr.Bob]

Det är bra att du förser piloten med bestick ifall han/hon blir hungrig under flygturen!

[Bosse Jansson]

Nu har den här byggtråden börjat komma ikapp, och vi är inne i nutid...

Hmmm....det här med förstärkningar, eller "gussets" som de också brukar kallas...
När man bygger lätta modeller, där spänst och en viss "elasticitet" är mer värd än enbart "styrka", hamnar man i svåra bedömningssituationer.
Att "övergusseticera" ett bygge är väldig lätt, när ängsligheten sätter in, och då hamnar man i en utförsbacke, dvs ett slags "kapprustning", där en extra gusset motiverar till nästa osv, tills man inte alls har något lättviktsbygge längre....
Det gäller m.a.o. att stoppa "gusseticeringen" i tid, och kanske inte överdriva storleken på de "gussets" som trots alls behövs...
Det låter kanske som att jag har full koll på detta, men det har jag inte...! Oron för att bygga en alltför klen konstruktion kommer regelbundet smygande, och det handlar enbart om att skärpa sig och försöka fokusera på slutresultatet, och inte frestas att förstärka för mycket och på fel ställen....

Och sedan, som man aldrig får glömma: Den mest effektiva "gusseten" av alla är klädseln, som kommer som en belöning så småningom, och skapar den elastiska styrka och formstabilitet som saknats tidigare under bygget....särskilt om klädseln är japanpapper...
Om den oklädda modellen känns litet sladdrig och flimsig, skall man därför inte oroa sig....det är normalt.

-----------------------------------------------

Ok, med allt detta sagt, har jag nu "gusseticerat kroppssidorna. Inte för mycket, hoppas jag.... Kan bli några till...



Allt som syns på den här bilden väger 19,2 gram tillsammans, inklusive de två tandpetarna....!
Känns lovande, men får inte leda till övermod...det är långt kvar till mål.. :-)


Observera att rottinghjulen har åldrats på ett trevligt sätt medan de legat och väntat...
Funderar på om det kan bero på oljan som jag gnuggade in dem med...?