Det handlar om luftmotstånd.
Flygplanets vingar gör motstånd i luften, särskilt när planet stiger brant. Det kallas inducerat motstånd.
På en högvingad modell med propeller i nosen bromsar vingarna upptill. När man gasar på tenderar nosen att stiga. Här är det rätt att vinkla ned propelleraxeln 3-5 grader.
En modell med vingarna i samma nivå som propelleraxeln, eller lite lägre, behöver ingen uppåt/nedåtriktning.
En gammaldags flygbåt med vingarna i kroppens överkant och motorn i en podd ovanför kroppen drabbas av luftmotstånd nedanför propelleraxeln, både från vingarna och från flygbåtskroppen. Den modellen behöver uppåtriktning av propelleraxeln.
Alla flygmodeller jag nämnde i första inlägget har motorerna på vingarna och behöver därför ingen vinkel nedåt/uppåt för motorerna.
Min fundering om detta för jetmodeller:
Samma princip borde gälla för balansering av drivkraft och bromsande kraft för jetmodeller.
För det mesta går det bra utan nedåt/uppåt omriktning av utblåset.
A-10 Warthog är ett knepigt fall eftersom motorerna sitter över vinge OCH stabilisator. Jag har hört att den blir ostabil i höjdplanet om man har för stark motor. Utblåsen är riktade nedåt så bromsverkan från vingen borde göra att planet tippar framåt. Jämför med MD-80 som har motorerna på samma sätt men stabben högt över motorerna.
Intressant!
Lars

Kommentar