Landningsställ
Ja, så går det när man improviserar fram en konstruktion....tre steg framåt och två steg bakåt, trots alla föresatser att man måste tänka efter före....
Men det är ju en del av utmaningen...
Jag hade föresatt mig att "knycka" idén med ett torsionfjädrande landningsställ av samma typ som på Footrot Flier. Det fungerar ju väldigt bra, och det borde gå att få till en miniversion av detsamma. En fördel, förutom den "sviktande" funktionen, är att det inte skapar den där otrevliga brytningen i ett spant vid hårda landningar, eftersom hela stället "sitter löst", förutom längst fram, där det är sytt. Skonsamt för lätta konstruktioner m.a.o.
Så kommer hjärnsläpp nr 1: När jag borrade hålen för "gummibandspinnarna" för undervingens fastsättning, hade jag ingen tanke på landstället, och när jag planerade stället, tänkte jag inte på dessa pinnar...
Resultat: Jag fick flytta på landställets "vilopunkter" i "F3", så att pinnen går fri, vilket blev en något pillig operation, som dock gick bra till slut.
Jag bestämde mig för att "F3" skulle bli den bästa stöd- och ledpunkten för landstället, eftersom det är ett kraftigt spant där många krafter möts, men "F3" ligger ganska långt bak, så stället fick vinklas framåt litet grand, för att hjulen skall hamna ungefär där de bör vara.
Hjulen är dock ganska stora, så de får heller inte hamna alltför nära undervingen....något som jag upptäckte först när jag nästan målat in mig i det hörnet...detta fjädrande ställ kommer ju att röra sig en del...
Av nyfikenhet bockade jag först till ett ställ av 0,8 mm pianotråd (i själva verket 0,77 mm), vilket förvisso sviktade mycket bra, men alldeles för mycket, t.o.m. vid riktigt låga belastningar.
Gjorde sedan ett ställ av 1 mm tråd. Mycket bättre (!), men om det hade funnits 0,9 mm pianotråd, skulle jag nog ha valt den (kan jag säga nu med facit i hand)
Men så kom nästa hjärnsläpp: Hur högt skall ett snyggt ställ vara...?...och hur brett...?...och så detta med att hjulen inte får krocka med vingen när det "händer saker"...puh....fjärde stället blev dock ok. Dags att förnya förrådet av pianotråd...!
Torsionsfjädringen bygger på att stället inte sitter fast i "huvudspantet", utan bara är lagrat där.
Framtill, i "torsionsstavarnas" andra ände, är det fastsytt (några stygn med superkraftig polyestertråd + några limduttar) vid en stadig punkt i "F2", som dock får en ganska mild behandling pga hävarmens längd, och svikten i hela konstruktionen.
Så blev det till slut monterat. Svikten får "med beröm godkänt"...!
Med detta äntligen klart, går jag nu vidare med en del plankning kring nosregionen, samt ett "däck", där sittbrunn m.m. skall vara...
Plankningen görs med 1 mm balsa av lättaste sorten...
Ja, så går det när man improviserar fram en konstruktion....tre steg framåt och två steg bakåt, trots alla föresatser att man måste tänka efter före....
Men det är ju en del av utmaningen...
Jag hade föresatt mig att "knycka" idén med ett torsionfjädrande landningsställ av samma typ som på Footrot Flier. Det fungerar ju väldigt bra, och det borde gå att få till en miniversion av detsamma. En fördel, förutom den "sviktande" funktionen, är att det inte skapar den där otrevliga brytningen i ett spant vid hårda landningar, eftersom hela stället "sitter löst", förutom längst fram, där det är sytt. Skonsamt för lätta konstruktioner m.a.o.
Så kommer hjärnsläpp nr 1: När jag borrade hålen för "gummibandspinnarna" för undervingens fastsättning, hade jag ingen tanke på landstället, och när jag planerade stället, tänkte jag inte på dessa pinnar...
Resultat: Jag fick flytta på landställets "vilopunkter" i "F3", så att pinnen går fri, vilket blev en något pillig operation, som dock gick bra till slut.
Jag bestämde mig för att "F3" skulle bli den bästa stöd- och ledpunkten för landstället, eftersom det är ett kraftigt spant där många krafter möts, men "F3" ligger ganska långt bak, så stället fick vinklas framåt litet grand, för att hjulen skall hamna ungefär där de bör vara.
Hjulen är dock ganska stora, så de får heller inte hamna alltför nära undervingen....något som jag upptäckte först när jag nästan målat in mig i det hörnet...detta fjädrande ställ kommer ju att röra sig en del...
Av nyfikenhet bockade jag först till ett ställ av 0,8 mm pianotråd (i själva verket 0,77 mm), vilket förvisso sviktade mycket bra, men alldeles för mycket, t.o.m. vid riktigt låga belastningar.
Gjorde sedan ett ställ av 1 mm tråd. Mycket bättre (!), men om det hade funnits 0,9 mm pianotråd, skulle jag nog ha valt den (kan jag säga nu med facit i hand)
Men så kom nästa hjärnsläpp: Hur högt skall ett snyggt ställ vara...?...och hur brett...?...och så detta med att hjulen inte får krocka med vingen när det "händer saker"...puh....fjärde stället blev dock ok. Dags att förnya förrådet av pianotråd...!
Torsionsfjädringen bygger på att stället inte sitter fast i "huvudspantet", utan bara är lagrat där.
Framtill, i "torsionsstavarnas" andra ände, är det fastsytt (några stygn med superkraftig polyestertråd + några limduttar) vid en stadig punkt i "F2", som dock får en ganska mild behandling pga hävarmens längd, och svikten i hela konstruktionen.
Så blev det till slut monterat. Svikten får "med beröm godkänt"...!
Med detta äntligen klart, går jag nu vidare med en del plankning kring nosregionen, samt ett "däck", där sittbrunn m.m. skall vara...
Plankningen görs med 1 mm balsa av lättaste sorten...
Kommentar