Håll i er, nu blir det mycket text 
Sorry Lasse, det bidde ingen film. Jorå kameran var med men, harkel, inte bateriet :svengo:
Sitter nu och läppjar på en Grants Whiskey, och nej det är INTE för att döva mina sorger tvärtom.
The madien flight har precis i kväll genomförts och med bravur.
Ett axplock om hur dagen sett ut.
04:55. Klockan ringer, 5,4grader varmt ute, solsken inte en vindpust och knall blå himmel. Kortbyxor på, koka kaffe, göra mackor...
Nähej, inte en vanlig arbetsdags skilldring :leaving:
Alltså i princip vindstilla till omkring lunch, då började det röra på sig, men absolut inte fara på taket.
Kl 15 var abstinensen ett faktum. Parkerade grävmaskinen, smörjde, tackade för mej och åkte hem. Skynda att packa bilen, för mörka moln börar dyka upp vid horizonten.
På vägen till fältet har vinden tilltagit något, men ändå helt ok flygväder.
Framme vid fältet var redan senior gruppen på plats plus några tidiga semester firare. Fullfart på fältet alltså. Gulp. Det var ju därför jag smet tidigare för att få vara själv vid premiären.
Packar ur bilen och släpar ut allt till depån. Blir överöst av frågor under tiden som vingen monteras och sedvanlig "pre flight check" utförs.
Nu var stunden kommen. Luft i stället och soppa i tanken. Dom övriga nio på fältet bänkade sig på terassen och inväntade vad som komma skall.
Motorn sparkade i gång direkt, inget knussel, taxar ut på banan. Ställer mej bakom modellen och varvar upp motorn, justerar nålen några hack och den går som en klocka.
Knäna skakar som marackas, men det var det ingen som märkte.
Ger gas och "Big Stud" axelererar iväg och tar fart. Liksom originalet är det ingen kanonkula, utan hon tar fart sucsesivt och lättar.
P-47an stiger till väders i svag stigning för att inte tappa fart och jag fäller in stället. Hon är stadig som en klippa. Tar upp den till ca tjugo meter och vänder till baka över fältet. På trekvartsgas går hon som ett strykjärn genom luften. Inte ett enda klick på någon av trimrarna. När jag släpper spakarna såg går det spikrakt fram. Vänder vid den norra flyggränsen och gör en tryckare över fältet på ca tre meters höjd. Fick gåshud.
Tar åter upp den på höjd och drar av gasen. Ingen otäck klippning när farten tar slut, utan viker lite försiktigt över ena vingspetsen och vänder nosen neråt. Gasar på och hämtar upp med lite dyk. Inget märkvärdigt alls. Njuter till 110% under ca 15min flygning när det sen blir dags för landning. Fäller klaffarna och hon steg säkert två meter på ett kick, drar av gasen och svänger in på finalen. Kommer in lite för högt och får för mycket dykfart så den flyter ut aldeles för långt, gasar på och med klaffarna nere stiger den snabbt till väders igen. Gör nytt landningsvarv, och kommer in lite lägre, fortfarande lika stadig, och får en perfekt sättnig på fältet. När klubbkamraterna applåderade rodnade jag :blush:
För att fira en lyckad premiär, och med det att jag skyndade mej ut till fältet och inte fick med mej eget fika, blev jag bjuden på härligt kok kaffe och Marie kex. Mums :thumbup:
Vinden tilltar ytterligare, men vi är påt igen. Upp en andra gång, men denna gång tycker jag inte att motorn svarar så bra som den gjorde tidigare, den gick fint men jag fick inte riktigt det varvet jag önskade ur den på lågsniffarna. Ska byta propp och gå ner en tum till en 15 x 8.
Men hur som helst så var den andra flygningen om än mer njutnings full. Då visste jag ju att ekipaget fungerade.
Så summa sumarum, en kollosalt lyckad premiärtur som var värt småstrulet som tillkommit under byggets gång.
Lovar att filma nästa flygning med den. Om inte så tvingar jag med mej Andreas, äldsta sonen, så får han sköta videokameran :toetap05:
Just nu är jag förbaskat nöjd
Sorry Lasse, det bidde ingen film. Jorå kameran var med men, harkel, inte bateriet :svengo:
Sitter nu och läppjar på en Grants Whiskey, och nej det är INTE för att döva mina sorger tvärtom.
The madien flight har precis i kväll genomförts och med bravur.
Ett axplock om hur dagen sett ut.
04:55. Klockan ringer, 5,4grader varmt ute, solsken inte en vindpust och knall blå himmel. Kortbyxor på, koka kaffe, göra mackor...
Nähej, inte en vanlig arbetsdags skilldring :leaving:
Alltså i princip vindstilla till omkring lunch, då började det röra på sig, men absolut inte fara på taket.
Kl 15 var abstinensen ett faktum. Parkerade grävmaskinen, smörjde, tackade för mej och åkte hem. Skynda att packa bilen, för mörka moln börar dyka upp vid horizonten.
På vägen till fältet har vinden tilltagit något, men ändå helt ok flygväder.
Framme vid fältet var redan senior gruppen på plats plus några tidiga semester firare. Fullfart på fältet alltså. Gulp. Det var ju därför jag smet tidigare för att få vara själv vid premiären.
Packar ur bilen och släpar ut allt till depån. Blir överöst av frågor under tiden som vingen monteras och sedvanlig "pre flight check" utförs.
Nu var stunden kommen. Luft i stället och soppa i tanken. Dom övriga nio på fältet bänkade sig på terassen och inväntade vad som komma skall.
Motorn sparkade i gång direkt, inget knussel, taxar ut på banan. Ställer mej bakom modellen och varvar upp motorn, justerar nålen några hack och den går som en klocka.
Knäna skakar som marackas, men det var det ingen som märkte.
Ger gas och "Big Stud" axelererar iväg och tar fart. Liksom originalet är det ingen kanonkula, utan hon tar fart sucsesivt och lättar.
P-47an stiger till väders i svag stigning för att inte tappa fart och jag fäller in stället. Hon är stadig som en klippa. Tar upp den till ca tjugo meter och vänder till baka över fältet. På trekvartsgas går hon som ett strykjärn genom luften. Inte ett enda klick på någon av trimrarna. När jag släpper spakarna såg går det spikrakt fram. Vänder vid den norra flyggränsen och gör en tryckare över fältet på ca tre meters höjd. Fick gåshud.
Tar åter upp den på höjd och drar av gasen. Ingen otäck klippning när farten tar slut, utan viker lite försiktigt över ena vingspetsen och vänder nosen neråt. Gasar på och hämtar upp med lite dyk. Inget märkvärdigt alls. Njuter till 110% under ca 15min flygning när det sen blir dags för landning. Fäller klaffarna och hon steg säkert två meter på ett kick, drar av gasen och svänger in på finalen. Kommer in lite för högt och får för mycket dykfart så den flyter ut aldeles för långt, gasar på och med klaffarna nere stiger den snabbt till väders igen. Gör nytt landningsvarv, och kommer in lite lägre, fortfarande lika stadig, och får en perfekt sättnig på fältet. När klubbkamraterna applåderade rodnade jag :blush:
För att fira en lyckad premiär, och med det att jag skyndade mej ut till fältet och inte fick med mej eget fika, blev jag bjuden på härligt kok kaffe och Marie kex. Mums :thumbup:
Vinden tilltar ytterligare, men vi är påt igen. Upp en andra gång, men denna gång tycker jag inte att motorn svarar så bra som den gjorde tidigare, den gick fint men jag fick inte riktigt det varvet jag önskade ur den på lågsniffarna. Ska byta propp och gå ner en tum till en 15 x 8.
Men hur som helst så var den andra flygningen om än mer njutnings full. Då visste jag ju att ekipaget fungerade.
Så summa sumarum, en kollosalt lyckad premiärtur som var värt småstrulet som tillkommit under byggets gång.
Lovar att filma nästa flygning med den. Om inte så tvingar jag med mej Andreas, äldsta sonen, så får han sköta videokameran :toetap05:
Just nu är jag förbaskat nöjd
Kommentar