Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats.
Vissa cookies är nödvändiga för att rcflyg.se ska fungera och de har redan sparats på din dator, dessa innehåller:
-Senaste aktiviteten
-Senaste besöket
-Sessionsdata för PHP som webservern behöver
Genom att fortsätta använda rcflyg.se och inte aktivt stänga av funktionen i din webläsare godkänner du att webplatsen sparar dessa sessions data i en cookie. Dessa raderas när du stänger webläsaren.
Stabilitetsmässigt i tipp-led är en canard inget annat än ett vanligt flygplan med en överdimensionerad stabilisator (bakre vingen) och en tyngdpunkt tack vare detta flyttad rejält bakåt räknat från huvudvingen (främre).
Jag har för mig att det är 5 mm på de flesta ställen, vissa bitar är dock dubbla.
Botten och den gråsvarta är 5 mm papperslaminerad, något tyngre men betydligt styvare.
Canarder är kul.
Jag har byggt ett par mindre.
Jag brukar räkna på de båda vingytorna så får jag TP på ett ungefär. Sen flyttar jag fram en aning för att säkert få lite framtungt. En canardseglare är ju självstabil. Om farten sjunker så droppar nosen så att farten ökar och stabiliserar planet.
Det kändes väldigt udda första gången när TP låg en bra bit framför den stora bakre vingen.
Är man osäker så bygger man modellen i liten skala i depron som man kastar för att trimma in rätta glidet. Sedan så bör det "bara" vara att överföra den uttestade TP till den stora kärran. - Det gäller så klart alla plan - inte bara canarder.
Thomas, fyra kommentarer innan jungfruturen:
1) 2200mAh verkar i mesta laget
2) jag saknar klaffen på nosvingen..?!
3) anfallsvinkeln på nosvingen bör vara +2-3 grader relativt huvudvingen
4) fenorna ser bättre ut nu.!
- Lycka till...!!
Stabilitetsmässigt i tipp-led är en canard inget annat än ett vanligt flygplan med en överdimensionerad stabilisator (bakre vingen) och en tyngdpunkt tack vare detta flyttad rejält bakåt räknat från huvudvingen (främre).
Canarderna är mer disparata än man tror vid första åtanke då de alltid flyger med positivt lyft på bägge flygytorna. Så gör aldrig en konventionell kärra där stabben alltid vill trycka ner planet mot Moder Jord.Två konstant motriktade krafter således som skapar stabilitet.
Därav följer:
Canarden får lägre total vingbelastning – tänk Burt Rutans Voyager
Nosvingen med sin positiva anfallsvinkel måste vid en turbulent störning blixtsnabbt byta från postivt till negativt lyft – tänk Riddarfjärden.
Inget hindrar att en vanlig kärra har lyftande stabilisator.
Jag har för mig att vingar med de flesta vingprofiler tenderar att rotera "framåt" /"nedåt" om de inte stabiliseras. För dessa måste alltså stabilisatorn ha negativ lyftkraft (vilket inte hindrar att stabilisatorn har en bärandeprofil).
Thomas, fyra kommentarer innan jungfruturen:
1) 2200mAh verkar i mesta laget
2) jag saknar klaffen på nosvingen..?!
3) anfallsvinkeln på nosvingen bör vara +2-3 grader relativt huvudvingen
4) fenorna ser bättre ut nu.!
- Lycka till...!!
Jo men så att...
1) Bra nosvikt för balansens skull, acken ligger ganska långt fram, nästan under bakkanten på canarden.
2)Deltamix på huvudvingen.
3)Riggningsvinkeln (om man nu ska märka ord) ÄR ca 2-3grader plus gentemot huvudvingen
4)Tack!
Inget hindrar att en vanlig kärra har lyftande stabilisator.
En kärra med bärande profil på stabben trivs bäst i ett snävt, specifikt hastighetsområde. Ganska vanligt på friflygande modeller.
Går det för fort så lyfter stabben och planet dyker.
Samt att man kan flytta bak tyngdpunkten en del på huvudvingen i.o.m. att även stabben är bärande.
SÅ har jag fått lära mig empiriskt en gång i tiden...
En kärra med bärande profil på stabben trivs bäst i ett snävt, specifikt hastighetsområde. Ganska vanligt på friflygande modeller.
Går det för fort så lyfter stabben och planet dyker.
Samt att man kan flytta bak tyngdpunkten en del på huvudvingen i.o.m. att även stabben är bärande.
SÅ har jag fått lära mig empiriskt en gång i tiden...
Stämmer bra med min erfarenhet av bärande stabbe och olika fart. Se inlägg #71 i annan tråd.
Kommentar